Swedavien – En dystopisk thriller

I en nära dystopisk framtid har det skett en elektronisk revolution i Sverige och en grupp företagsledare styr nu i hemlighet medborgarna utan deras vetskap. I denna nya värld Swedavien existerar livet som en slöja framför ögonen på människorna. En analog motståndsrörelse har valt att stå utanför Swedavien och har skapat ett alternativt liv i gångarna under Kymlinge tunnelbanestation dit inga elektroniska signaler hittar. Deras mål är att störa ut det elektromagnetiska fältet för att få människorna i Swedavien att välja ett liv i den fysiska verkligheten istället.

Swedavien är första delen i en trilogi skriven av Johanna Juneke.

Vilken debut! Johanna Juneke imponerar rejält med sin futuristiska dystopi där vi alla lever inneslutna i en elektronisk verklighet.

Man blir ju mer svårflirtad med åren och det är inte så ofta böcker fångar mig redan med de första raderna, men här hände det. Det är också en relativt kort bok så jag sträckläste allt i en enda sittning. Och när läsningen var klar hände ytterligare en ovanlig grej. Jag känner mig manad att läsa om början eftersom den helt plötsligt kändes väldigt mycket viktigare än jag först trodde. Den där känslan att man inte är helt färdig med boken trots att den är slut är riktigt härlig.

Vissa frågetecken kanske uppstår gällande den elektroniska verkligheten vs den analoga, eftersom många arbeten måste utföras genom att faktiskt se verkligheten. Vi får till viss del en förklaring som fungerar, men den täcker bara ytligt och världsbygget kanske känns aningen skälvande emellanåt. Men det är väl också mitt enda förbehåll.

Med sitt lättillgängliga språk, en kittlande high tec-värld  och spänning i bästa thrilleranda är det här en smashing debut och jag ser mycket fram emot fortsättningen.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Håkans hylla, Bokhyllan och Zidsel.

Annonser

Det här har jag gjort i sommar, vår nya valp och vårt nya hus.

Först skaffade vi en till hund, valpen Gizmo. Han är en Petit brabancon precis som ”storebror” Dobby och visade sig vara ett yrväder. Medan Dobby mer framstår som en lugn farbror ( trots att han bara är 1,5 år ) så är det desto mer fart på Gizmo. De älskar varandra vilket är väldigt skönt eftersom man ju aldrig kan veta hur det faktiskt blir. Nu är vår familj komplett.

Sedan blev det lite ändringar i hyresbolaget vi hyrde hus av så vi började leta annat boende ( igen ) och upptäckte att drömhuset var till salu. Det är alltså ett hus vi åkt förbi i alla år på väg till jobb och dagis, och vi har alltid suckat lite drömmande och tänkt att, någon dag så …

Nu var det ledigt och hela sommaren gick åt till kalkyler, bolånetak och funderingar kring driftskostnader. Till slut löste sig allting och nu bor vi i Drömhuset sedan två veckor tillbaka.

 

Jag ser verkligen fram emot nästa års sommarkvällar här på altanen, med utsikt över åkrarna där dimslöjorna dansar på morgonen. Lycka.

Jag orkade inte med Ödets timme.

Det blev verkligen en mjukstart, men det här med att flytta tär på en. Det är så himla mycket som ska göras när man flyttar och vi har fortfarande flyttstädningen kvar på gamla stället. Men det tar sig och snart kan vi bara landa och njuta.

En bok jag inte landade i var den någorlunda efterlängtade Ödets timme av Veronica Roth, fortsättningen på Dödens märken. Jag gillade visserligen Dödens märken men det var först på slutet. Tyvärr var fortsättningen inte lika fängslande. Karaktärerna är säkert intressanta, men det drunkar liksom i allt annat som också berättas, något som blev extra tydligt i den här boken. Dessutom kör Roth fullt ut på hela konceptet med brist på kommunikation och missförstånd mellan Cyra och Akos, vilket irriterar mig enormt.

Hela sommaren har jag försökt läsa klart, men jag har fastnat någonstans på mitten. Jag är alltså i slutet av duologin och trots twisten vi får ( rätt förutsägbar dock ) har intresset  inte ökat, så nu har jag gett upp. Väldigt tråkigt eftersom boken bjuder på en del normbrytande både vad gäller etnicitet, sexualitet och sex. Typisk YA ändå så det är nog många som uppskattar den trots att jag själv gett upp.

 

The space between us

Sommaren börjar ta slut och det är dags att köra igång blogghösten. Vi har hunnit skaffa en till valp, Gizmo,  och alldeles nyligen flyttat. Igen, men den här gången blev det drömhuset så nu stannar vi där vi är. Det har blivit mer filmer än böcker under sommaren, så det blir en hel del filmtips medan jag väntar på att höstens läslusta ska infinna sig.

Vi börjar med The space between us. En film som sågats totalt av Rotten tomatoes vilket ändå inte betyder att filmen inte duger att slötitta på efter en jobbig dag. Lite charm har den trots plotholes större än sd:s förmåga till källkritik.

Filmen handlar om 16-årige Gardner Elliot som är född och uppvuxen på Mars. Hans mamma tillhörde de första astronauterna som åkte till Mars för kolonisering och dog när han föddes. Gardner som bara har mött 14 människor i hela sitt liv, träffar tjejen Tulsa online och drömmen om jorden växer. När han väl lyckas ta sig till jorden visar det sig att han lever på lånad tid, då hans organ inte klarar jordens gravitation. Gardner vill inte dö utan att först träffa sin pappa, så han och Tulsa ger sig ut på en roadtrip i sökandet efter hans far. 

Filmens charm handlar helt och hållet om Gardners brist på social kontakt och därmed hans reaktion och interagerande med människorna på Jorden. Allt han vet har han sett i gamla svartvita filmer där herrar håller upp bildörren för damerna och samtidigt sjunger en trudelutt. Vilket också innebär att filmens charm bygger på total brist på logik eftersom Gardner ju träffat Tulsa online, men samtidigt bara har tillgång till gamla svartvita filmer som de andra kolonisatörerna tagit med sig. Det är ju helt ologiskt att han inte har någon som helst tillgång till moderna filmer, böcker eller typ, vanligt internet, om han nu kan chatta med Tulsa. Och varför kolonisatörer bara skulle ta med sig svartvita filmer är ju också helt utom all rimlighet. Men det bygger ändå upp för några roliga scener och charmiga missförstånd, så jag och barnen hade ändå rätt mysigt trots att filmen dessutom är totalt förutsägbar.

Filmen har ok budget och skådespelarna är inte de sämsta, så varför man inte täppt till plothålet är obegripligt. I huvudrollen ser vi Asa Butterfield som känns igen framförallt från Enders Game och Miss Peregrines hem för besynnerliga barn.

En charmig film, som trots att den når bottendelen i betygsskalan, ändå är rätt mysig att titta på.

Cover reveal – När gudar dör

Smashing! Så fantastiskt snygga omslag på nyutgåvan av Marcus Olaussons serie om Serahema. Författaren har bytt förlag och det nya förlaget, Catoblepas, levererar med bravur.

Jag har ju både läst och recenserat de första böckerna i serien och jag kommer ta fasta på den senaste recensionen jag skrev. Där blev det uppenbart hur mycket Olausson utvecklats som författare och jag var mindblown.

Jag är oerhört imponerad av den här fantastiska utvecklingen i serien. Inte bara vad gäller språket, utan hela uppbyggnaden av världsbygget och de oväntade förvecklingar som sker. Olausson har skapat många trådar att knyta ihop och jag tvivlar inte en sekund på att han kommer lyckas få ihop det fenomenalt bra.

Sade jag att jag är oerhört imponerad?

När gudar dör kommer alltså läsas med nya ögon av mig, och jag ser oerhört mycket fram emot att se den tidigare berättelsen få nytt liv i denna omredigerade nyutgåva. Största problemet just nu är att jag gått över till att läsa enbart e-böcker, men blir ju tvungen att köpa pappersböckerna också pga smashing snyggt i bokhyllan. Klart värt dock.


Du är inte ond, Elderim. Glöm aldrig det. Vad de än påstår. 

Elderim sägs vara utvald att kämpa mot den grymme guden Naemin, men varför är det då så svårt att lära sig magierna? Profetiorna är tvetydiga och Elderim fylls av tvivel. Vem är det egentligen som har valt ut honom? Och till vad?

Följ Elderim på en storslagen resa genom en skoningslös värld där gudarna dragit sig undan. En värld där onda människor kan bära spår av godhet och hjältar begå avskyvärda brott. Vistas bland svärande tjuvar, galna magiker och skrävlande svärdsmästare. Möt villrådiga gudar, motsträvig magi och fasansfulla vidunder. 

Välkommen till Serahema.

När gudar dör finns i butik 28 september. 

Cover reveal – Czentes Omega

Jag är inte tillbaka riktigt än, men snart. I morse köpte jag nämligen mitt drömhus och nu ska vi bara flytta in också. Sen blir det blogghöst på riktigt här. Men idag var det cover reveal på en väldigt efterlängtad bok, så därför gör jag ett litet inhopp för att dela med mig av godbiten.

Rymdoperan Czentes Omega av Anna Jakobsson Lund har cover reveal idag och finns i butik den 15 september. Hur snyggt är inte det här för en science fiction-nörd? Älskar omslaget och eftersom jag faktiskt läst manuset så kan jag säga att jag älskar det också. En bok jag kan förhandsrekommendera med andra ord.

Är du beredd att offra din sista chans för att rädda någon annan?

På Intergalaktiska akademin för elever med särskild problematik får unga tjuvar, mordbrännare och bedragare möjlighet att komma tillbaka till samhället. För att klara sig måste de visa att de har lämnat sitt gamla liv.
Men när fem elever upptäcker ett hot på akademin tvingas de in i en kamp där de inte kan lita på någon. Deras enda alternativ är att använda kunskaper som de har gjort allt för att glömma.

Czentes Omega är första delen i serien om Intergalaktiska akademin.