Läser just nu

Jag trodde inte att jag ägnade mig åt slalomläsning längre, men den här veckan slirar det lite ändå.

Jag läser just nu både Klockan och spegeln av Patrik Centerwall, samtidigt som jag påbörjat Hallahem – Staden under berget av Susanne Trydal och Daniel Åhlin. Och på vänt har jag Warcross av Marie Lu. Mycket härlig läsning att se fram emot alltså.

  

Annonser

Kärt barn har många titlar men vi nöjer oss med Love, Simon

Simon är homosexuell, men har inte kommit ut. Han är rädd för att hamna i strålkastarljuset och föredrar att spara dramatiken till musikalen som han är med om att sätta upp. Men så råkar skolans dramaking läsa Simons mail och hans hemlighet riskerar att avslöjas. Nu måste han visa för alla vem han är, men hur ska han göra det utan att det blir konflikter med hans vänner, utan att han måste kompromissa med sig själv? Och framför allt, utan att förlora chansen med Blue, den mest bedårande kille han aldrig mött.

Love, Simon är skriven av Becky Albertalli.

Bokens ursprungstitel var Simon vs the Homosapiens Agenda. Den svenska titeln blev istället Bara tre ord. När sedan boken blev film och filmen fick namnet Love, Simon, ändrade man även titeln på nyutgåvorna av boken till Love, Simon. Den första titeln är ju roligare, men den senaste passar faktiskt innehållet bättre och är lättare att komma ihåg.

Hursomhelst, boken är bra. Mer än bra, jag gillade den enormt.

“It feels like we’re the last survivors of a zombie apocalypse. Wonder Woman and a gay dementor. It doesn’t bode well for the survival of the species.” 

För det första gillar jag språket i boken. Även om det ibland kommer farligt nära den där käcka och supersmarta verbaliteten ( ni vet som i Gilmore Girls där de kastar smartheter mellan varandra som pingpong-bollar ) tycker jag författaren begränsar det bra. Istället ramar det in Simons fina personlighet som är så full av glädje, funderingar och känslor på ett perfekt sätt. Språket fungerar också som en avskiljare till den vardagliga världen och mailen mellan Simon och Blue. Där mailen mellan två personer som aldrig mötts och inte känner till varandras riktiga identitet, på något sätt är det mest äkta ändå.

-“The closest thing I’ve ever had to a journal
is probably you.””
 

Boken är också fullproppad med härliga oneliners, twoliners  och ännu mer fina liners. Sådant som man bara vill stryka under och mumla för sig själv eller läsa högt för andra. Ändå blir det inte cheesy, tungt ( ok en viss passage är rätt tung ) eller överslätande. Jag uppskattar också rejält hur boken tar upp vithetsnormen, något man faktiskt ser alldeles för sällan.

Simon vet att han och Blue går i samma skola, men utöver det har han ingen aning om vem Blue är. Det har inte vi läsare heller, och när vi genom boken introduceras för de olika killarna i Simons närhet blir det en gissningslek om vem av dem som är Blue. Även för läsaren. Och här är det enda som störde mig lite, för jag kände ett enormt sug att skumma igenom boken för att få veta vem Blue är. Men det gjorde jag inte eftersom boken även handlar om så mycket annat ( och på grund av alla fina oneliners och twoliners man riskerar att missa ). Och när vi äntligen får reda på vem Blue är har jag redan gissat mig igenom alla möjliga kandidater både en och två gånger, och ändå sitter jag med ett stort flin när jag äntligen får veta.

Ändå handlar det egentligen inte om Blue, utan om att komma ut och hur omgivningen kräver att man kommer ut. Och hur mycket svårare omgivningen kan göra det bara genom att vara så himla förstående. Som om det är något andra måste förstå, eller ens har något med att göra.

“White shouldn’t be the default
any more than straight should be the default.
There shouldn’t even be a default.”

Jag blev uppmärksammad på att @bokdrommar på instagram lyfter vissa problematiska aspekter ( ett inslag om något som ironiskt nog heter Gender Bender day ) och var därför tvungen att fundera över min syn på boken jag nyss läst. Jag funderade och läste om vissa partier, men jag kan inte se samma sak. Jag tolkar det helt enkelt på ett annat sätt, även om jag håller med om att författaren kanske kunde ha varit tydligare med syftet just här. Är du nyfiken så kikar du in på Instagram och läser diskussionen själv.

Så min första reaktion kvarstår. Jag älskar Love, Simon. Möjligen känns de sista sidorna lite onödiga och aningen tillrättalagda, men ändå. Så himla fint allting. ❤

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Carolina läser, Prickiga Paula och Annas Bokblogg.

Charmed reboot, nu är den här. Och vad tycker Piper, Paige och Phoebe om det hela?

Så nu finns trailern på rebooten av Charmed ute. Ni vet, serien om systrarna Halliwell som visade sig vara häxor. Jag gillade serien skarpt men var aldrig något superfan, så tanken på en reboot har inte direkt tagit upp min tid. Men nu när den äntligen är här känner jag mig faktiskt löjligt uppspelt och jag håller tummarna för att det går bra så serien får fortsätta. Alla är dock inte lika glada.

This fierce, funny, feminist reboot of the original series centres on three sisters in a college town who discover they are witches. Between vanquishing supernatural demons, tearing down the patriarchy, and maintaining familial bonds, a witch’s work is never done.

Det fanns förhoppningar om att den gamla castingen skulle göra camoes i rebooten, men det verkar inte troligt tyvärr. Holly Marie Combs, som spelade Piper, skickade ut rätt sura tweets där hon tycker att man profiterar på någon annans ( hennes ) hårda jobb. Hon gillar heller inte att serien nu kallar sig för feministisk, eftersom Holly Marie anser att serien har varit detta ända från början. Jag håller till viss del med henne, men tycker ändå det är en rätt tråkig inställning. Framförallt för alla superfans av showen som säkert gärna hade sett cameos av de ursprungliga karaktärerna.

Ännu surare är det mellan Alyssa Milano ( Phoebe ) och Rose McGowan. Alyssa är som bekant programledare för Project Runway: All stars, där även Georgina Chapman deltar som jurymedlem. Georgina Chapman var gift med Harvey Weinstein när hans övergrepp på kvinnor basunerades ut över hela världen. Alyssa var den som då skickade ut tweeten som blev startskottet för hela Metoo-rörelsen.

En av de som trädde fram som ett av Weinsteins offer var Rose McGowan som spelade Paige i Charmed. Rose har av förståeliga skäl starka känslor kring det hela och vägrade acceptera Alyssas vänskap med Georgina Chapman. Frun som enligt Rose rimligen bör ha känt till, och hållit tyst om, sin makes övergrepp på andra kvinnor. Rose kallar Alyssas hela engagemang för Metoo för fake. Så det är väl inte troligt att de två någonsin deltar i samma show igen.

Men som sagt, jag själv är löjligt glad över rebooten och hoppas verkligen Netflix plockar upp den.

Bokhandeln på Riverside Drive

Charlotte är för ung för att vara änka, för ung för att förlora den hon älskar. I sitt vilsna tillstånd tar hon en paus från sitt framgångsrika företag och söker ro på den skånska landsbygden. Men så får hon får ett oväntat besked, hon har ärvt ett hus i London av en moster hon knappt visste att hon hade. Och huset inrymmer en bokhandel.

Inställd på att sälja huset flyger Charlotte till England, där den konkursfärdiga Riverside Bookshop och den excentriska personalen verkar bortom all räddning. Men trots att Charlotte inte vet något om hur man driver en bokhandel växer snart en gemenskap med den motsträviga personalen fram. Samtidigt som Charlotte kämpar för att rädda bokhandeln inser hon att det är något som inte riktigt stämmer. Varför har Charlotte aldrig fått träffa sin moster och vad är det för mörk hemlighet som döljer sig i huset?

Bokhandeln på Riverside Drive är skriven av Frida Skybäck.

Böcker som handlar om böcker är ganska oemotståndligt. Så även om jag inte kastade mig över den här när den kom, har den legat och surrat i bakhuvudet och pockat på att bli läst. Och det är verkligen en mysig bok i äkta feelgood-anda.

Trots att det finns ett flertal böcker inom samma tema, tycker jag Frida Skybäck lyckas bra med att göra konceptet till sitt eget. Charlotte till exempel har knappt läst en bok i vuxen ålder och kan därmed ingenting om litteratur. Desto mer kan hennes nya kollegor. Vilket är tur för oss eftersom vi får både gamla klassiker som Stolthet och fördom, men även nyare och yngre litteratur i form av Harry Potter och Percy Jackson. För att nämna några exempel. Karaktärerna är inte de vanliga stereotypiska och bokhandeln ligger i London istället för i en liten landsortsby. Ändå finns den där varma och mysiga känslan med hela vägen, även när det blir jobbigt. För det är långt ifrån bara solsken och rosor, utan stundtals ganska mörkt mitt i det fina.

I bakgrunden finns även mysteriet om varför just Charlotte fick ärva bokhandeln, så vi får nutid varvat med dåtid och Skybäck lyckas bra med balansen. Jag hade dock helt missat att det här är första boken i en serie och blev ordentligt överraskad när texten fortsatte efter det jag trodde var slutet. Vilket är bra, för jag vill gärna ha mer av den här lockande berättelsen.

Om du gillar böcker om böcker rekommenderar jag verkligen Bokhandeln på Riverside Drive. Speciellt om du dessutom råkar gilla Harry Potter …

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Vargnatts bokhylla, Jag och mina böcker och Tinaeh.

Tre dagars litteraturhäng med härliga människor

Tre dagars intensiv samvaro har det varit. Otroligt härligt.

Jag uppskattar verkligen Åcon. Att få lyssna på och prata med andra där alla har samma intresse som en själv är mycket värt. Man väljer själv vilka paneler man vill gå på, så mellan varven blev jag sittande på uteterrassen medan människor kom och gick i de konstant pågående samtalen. På lördag klockan 19 tog det dock stopp. På en sekund gick jag ner i totalt off-läge och avslutade den här trevliga samvaron för att åka hem och njuta av Eurovision med barnen istället.

Men före det hann jag göra en intervju med finlandssvenske Bjarne Ismark, som bestämde sig för att börja skriva science fiction-böcker efter att han gått i pension. Hittills har han gett ut två böcker på eget förlag och en tredje är på väg. Jag tycker det är så otroligt häftigt att våga ta tag i sin dröm oavsett vilken ålder man än råkar vara i, så vi pratade lite om varför, hur och vad. Jag återkommer med det så småningom.

Jag kommer också skriva mer om Emma Newman lite längre fram ( min nya idol, vilken fantastisk människa ), när jag läst hennes böcker. Hon är aktuell med en science fiction-trilogi där man kan läsa böckerna i vilken ordning man vill. Hur häftigt är inte det?!

  

Det senaste jag läste var dock varken i kategorin fantasy eller scifi, utan handlar om böcker. Böcker som handlar om böcker är ibland oemotståndligt. Den berättar jag mer om imorgon.

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till