Det här med science fiction

Det här med science fiction är ju något jag upptäckt senaste året egentligen. Jag har säkert tröskat igenom några sci fi genom åren, men utan att riktigt förstå hur bra den genren faktiskt kan vara. Sci fi handlar mycket om världsbygge, visioner och kommunikation, något som förvisso ger författaren stor frihet men samtidigt är väldigt svårt att få fram på ett trovärdigt sätt. Jag har två tips.

Den ena är en svensk författare. Han heter KG Johansson och har skrivit ett riktigt litet mästerverk kallat Samvetsmakaren, en trilogi i en bok som innehåller även Under den döende stjärnan och Omega.

9789186081744_200_samvetsmakaren_haftad

Aly är sjutton år gammal när hans liv vänds upp och ned och han måste lämna sitt hem. Han har vuxit upp på en lantlig och ålderdomlig värld, men nu kastas han ut i det myllrande imperium som är människans hörn av Vintergatan. Hans situation tvingar honom att arbeta inom kyrkan, som trots sitt namn är religiöst obunden – den verkar för att lösa konflikter och skapa förståelse överallt i imperiet. Aly möter svåra problem och lyckas inte alltid lösa alla. Med tiden börjar han ana att det finns mer i världen än kyrkan och imperiet känner till. Och i galaxens centrum händer något som kan hota hela mänskligheten.

Mänskligheten har spritt ut sig i galaxen och alla planeter har sina egna unika lösningar. Galaxen styrs av Kyrkan, Marknaden och Imperiet. Man har kommit fram till ett relativt fredligt system där alla tre styr lika mycket. Alys familj mördas brutalt och som en konsekvens av detta börjar Aly arbeta åt Kyrkan. För Alys del handlar det enbart om att hitta männen som mördade hans familj och ta hämnd. Kyrkan med sitt missionsarbete över hela galaxen ger honom bäst möjlighet att göra detta. Man får följa med Aly under hans egen undervisning, under hans resor i galaxen och de olika människor han möter. Galaxen sammankopplar alla människor i Nätet. Ett slags intergalaktiskt Internet som finns i huvudet på människorna och blir som ett extra Jag. Nätet kan ge dig information, kyla ner dina tankar om du blir upprörd eller hjälpa dig kommunicera. När man lär sig ladda ner människans medvetande i dödsögonblicket ner i Nätet, får detta ofattbara konsekvenser för Aly och resten av Galaxen.

Den här boken är riktigt bra även om sista delen flummar iväg lite. Gillar man science fiction är den här ett måste. Det är lite synd att den är skriven av en svensk Johansson då det minskar möjligheten att det någonsin blir en film av den. Tråkigt men sant tyvärr. Även om jag applåderar KG Johansson till ett riktigt fint sci fi äventyr.

 

enders-spel

Den andra är Enders Game skriven av Orson Scott Card.

Jag vet inte om ni sett filmen men boken är som vanligt rätt annorlunda och mycket bättre, så döm inte boken efter filmen.

Jorden har blivit attackerad av en utomjordisk ras kallad Giftingar. Inför invasionen som ofrånkomligen är på väg letar man efter de starkaste och smartaste barnen, för att utbilda dem till soldater i det slutliga kriget om jorden.

Ender är en 6-årig pojke, det tredje barnet som bor med sin familj i ett framtida samhälle där man bara får skaffa två barn. Till allas förvåning klarar Ender uttagningen och blir hämtad till stridsskolan av överste Graff. Översten ser till att med vänlighet och förståelse få Enders förtroende, bara för att omedelbart utnyttja förtroendet till att göra Ender till de övriga elevernas måltavla. Det här blir Enders vardag i skolan. Så snart han får en vän, känner sig trygg, får omtanke, så tas det ifrån honom. Oftast av Överste Gaff som sviker och bryter ner Ender, igen och igen.

På det här sättet försöker man forma den 6-årige Ender, göra honom hård och härdad och ensam. Inga känslor ska hindra honom att fatta svåra beslut, inga vänner ska stå i vägen den dagen Ender ska styra det slutliga slaget mot giftingarna.

Det här är en ganska grym bok och handlar egentligen inte så mycket om utomjordingarna, som det psykologiska spelet översten för mot Ender för att forma honom till den dödsmaskin jorden behöver för att överleva. Själva sci fi delen består till största delen av rymdspel och är genialiskt. Man har utformat träningsbanor där eleverna lär sig stridsövningar i tyngdlöshet. Tycker författaren lyckas få fram den strategiska planen på ett lättförståeligt sätt, med tanke på att han skriver om en träningsform ingen någonsin ( mig veterligen ) har sett.

Man använder även ett dataspel där man i en virtuell värld slåss mot sina egna personliga monster. När ens rädslor förändras, förändras spelet också och Enders spel liknar inget någon någonsin sett tidigare. Boken är spännande, känslosam och underhållande. Jag grät i början över stackars Ender som är så ensam och bruten och liten. Och när Enders spel sätter igång kan man inte låta bli att bita ner naglarna. Det är märkligt att en sådan skitstövel som författaren Orson Scott Card verkar vara, kan skriva en så fin bok.

Annonser

3 responses

  1. Pingback: Recension – Kärlek i maskinernas tid | Bokhuset

  2. Pingback: Att dö väl – Eva Holmquist och Oskar Källner | Bokhuset

  3. Pingback: Science fiction – Fyra kvinnor fyra flickor | Bokhuset

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: