Mazerunner – I dödens labyrint

maze-runner-i-dodens-labyrint

Mazerunner – I dödens labyrint, första boken i en serie skriven av James Dashner.

Beskrivning från Adlibris:

När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar.

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt.
På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Då händer något oväntat – Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin som kommit. Det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Vad betyder det? Kan hon vara till hjälp när de ska försöka ta sig därifrån levande? Och vem vet vilka svar som väntar där ute ?

Den här gillade jag! En riktigt bra ungdomsbok med bra driv och spännande berättelse.  Den riktar sig till ungdomar 12-15 men jag tycker nog den hade passat unga vuxna bättre. Förhoppningsvis lockar det dramatiska omslaget tillräckligt för att inte åldersgränsen ska skrämma bort de äldre. För det här är en bok som kan tilltala många läsare i olika åldrar.

Thomas kommer till Gläntan som omges av labyrinten. Han möts av gläntingar, pojkar som precis som Thomas kommit dit via hissschaktet utan att minnas mer än vad de heter. Inget vet varför de är där, men alla vet vad som förväntas. Att hitta en väg ut ur labyrinten.

Den har sina språkliga små bekymmer. James Dashner gillar uppenbarligen uttrycket ”Bra där” väldigt mycket. Så pass att det under ett kapitel förekommer från flera olika karaktärer ett flertal gånger. Ibland underskattar han även sin läsare genom att förklara för mycket. Efter en väldigt jobbig händelse står det ”Thomas blev nedslagen”. Ja, man tenderar att bli lite ledsen när saker och ting går åt helvete. Det behöver liksom inte förklaras, man får lita på att läsaren förstår det.

Men det gör inget. Berättelsen i sig är tillräckligt spännande och drivande för att språkliga bekymmer inte spelar någon större roll. Jag gillar även att det inte finns någon direkt kärlekshistoria här, allt är fokuserat på överlevnad och att lista ut labyrinten.

Karaktärerna är bra. Några träder fram och andra förblir lite suddiga. Thomas är bra, han agerar utan att tänka för att göra det som är rätt. Jag är lite trött på karaktärer som velar hit och dit, så det är uppfriskande med någon som bara gör.  Jag ser mycket fram emot att se filmen.

Betyg blir 4 / 5 stjärnor.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: