Böcker som fått mig att gråta.

Dag 10 och frågan är – Böcker som fått mig att gråta?

Märkligt nog händer det lite titt som tätt nuförtiden. Den första boken jag verkligen grät av var dock Den gröna milen av Stephen King. Där kan vi snacka fulgråt. Många har ju sett filmen som är rätt gammal men få har läst boken, och den är faktiskt riktigt bra. Stephen King skrev den som en följetong som sedan sattes ihop till en bok. Mycket bra och väldigt sorglig.

I helgen blev det faktiskt en hel del läsning trots fredagsinlägget. Har läst om Fulingstäder och Snyggingstäder…låter det som ett katastrofalt tema? Kanske inte ändå. Mer kommer imorgon om fulingarna och snyggingarna.

Annonser

2 responses

  1. Håller med om Den gröna milen, som jag enbart sett som film, var gripande. Jag har precis avslutat Låt vargarna komma och oj, vad jag grät. På det där sättet som kommer djupt inifrån. Måste hämta mig några dagar innan jag skriver om den…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: