Bokbloggsjerka – facebooktips

Annikas litteratur- och kulturblogg har i dagens jerka frågan,

Har du några tips på liknande nyhetsbrev eller kanske en intressant sajt som boknördar borde kolla in? Kan handla om precis vad som helst, t.ex. böcker, prydnader, porslin etc?

Jag gillar ju sociala medier och framförallt facebook. Det är så behändigt med allt samlat på ett enda ställe. Jag är med i massor av grupper varav många handlar om böcker. Många är ju tyvärr inte så aktiva som man skulle önska, men det finns några guldkorn. Två av mina absoluta favoriter är en bokgrupp och en nördgrupp.

Vi som älskar att läsa böcker har jag nyligen upptäckt. En aktiv grupp om böcker och läsning helt enkelt. Man tycker, länkar och diskuterar i alla åldersgrupper och genrer.

Geek woman united ( Sweden ) är för oss nördar. Oavsett vad ditt nörderi är, böcker, gaming, stickning eller filmer så passar du in. Detta är den mest aktiva gruppen jag hittat och märkligt nog också den trevligaste. Påhopp existerar inte, bara systerskap i nörderi. Det finns även undergrupper om man vill nörda in sig på bara sitt eget ämne. Tyvärr känner jag inte till om det finns någon motsvarighet till manliga nördar.

 

Annonser

De odödligas regler – vampyrer

de-ododligas-regler

De odödligas regler är första delen i en serie skriven av Julie Kagawa.
I en framtida värld styr vampyrerna.
Människorna är föda.
Och en person kommer att söka efter nyckeln till mänsklighetens räddning.

Min skapare sa mig detta:

En dag ska du,
Allison Sekemoto,
döda en människa.
Frågan är inte om
det kommer att hända, utan när.
Förstår du?

Jag gjorde inte det då, inte egentligen.

Men det gör jag nu.

Allison bor i en vampyrstad, där de regerande vampyrerna registrerar befolkningen som är skyldiga att ge blod till vampyrerna. Utanför städerna finns de smittade. De som blivit bitna av vampyrer men förvandlats till något annat som mer liknar zombiesar än vampyrer. Allison lever som oregistrerad då hon vägrar bli en slav till vampyrerna. Hon och hennes gäng bor på gatan och vid en nattlig stöldräd blir Allison attackerad och biten av de smittade. Efter attacken blir den döende Allison hittad av vampyren Kanin som ger henne erbjudandet att bli vampyr. Eftersom hon inte är redo att dö tackar Allison ja till erbjudandet. Kanin lär Allison hur man kan leva som vampyr och ändå inte förlora sin själ. Detta visar sig svårare än hon trott och Allison kämpar för att förbli mänsklig, medan Kanin har sina egna hemligheter och fasor att kämpa mot.

Jag gillar ju vampyrer så jag hade sett fram emot den här. Visserligen är det ok läsning men mellan varven är den väldigt långtråkig. Vilket egentligen borde vara konstigt för det händer saker hela tiden. Problemet är att den enda karaktären som egentligen berör är Allison, och även hon hade kunnat gestaltas bättre. Författaren har satsat mer på action och driv än persongestaltning, vilket gör att händelserna passerar rätt oberört förbi eftersom jag inte riktigt bryr mig om personerna som drabbas.

Möjligen kommer jag läsa fortsättningen, men jag kommer inte bita sönder naglarna i väntan på det.

Betyg 2/5

Klassiker att locka de yngre med.

9789174993950_200_overtalning

Jag var ju med i radio igår och det gick nog bra även fast jag var nervös. Väldigt nervös. Men det var också riktigt roligt så jag hoppas det blir fler gånger vilket inte lät omöjligt. Efter radioprogrammet fick jag frågan om hur man får unga att intressera sig för klassiker?

Jag tycker att det viktigaste är att man intresserar dem för läsning, först och främst. Att läsa är viktigare än att man läser ”rätt” böcker. Men har man läsintresserade, nyfikna tonåringar kommer några tips här. Förlaget Modernista släpper nu ( som många andra förlag ) nyutgåvor av några fina klassiker, där jag främst kan rekommendera Jane Austens Stolthet och fördom. Fantastisk kärlekshistoria i vacker utgåva. Eller varför inte hennes omtalade Övertalning ( Persuasion ).

Greven av Monte Christo ( eller De tre musketörerna ) av Alexander Dumas, en spännande äventyrshistoria med svek och ljuv hämnd.

En världsomsegling under havet av Jules Verne, dåtidens steampunk/science fiction.

Flugornas herre av William Golding, strandsatta pojkar skapar sin egen dystopi.

Anne Franks dagbok, av självklara skäl.

Huckleberry Finn av Mark Twain, äventyrsdrama.

Frankenstein av Mary Shelley, science fiction skriven för 200 år sedan av en kvinnlig tonåring.

Därefter kan man avsluta med att se filmen Mycket väsen för ingenting, en teaterpjäs skriven av Shakespeare, som gör en sprudlande glad. Måste vara den med Emma Thompson dock.

Kanske är det allt du behöver veta

kanske-ar-det-allt-du-behover-veta

Kanske är det allt du behöver veta är skriven av E. Lockhart. Engelsk titel We were liars.

Sjuttonåriga Cadence Sinclair Eastmans berättelse tar sin början före den femtonde sommaren. Somrarna tillbringar den förmögna familjen Sinclair på sin privatägda ö utanför kusten vid Massachusetts. Cadence älskar tillvaron på ön och framförallt älskar hon Lögnarna, som familjen kallar den sammansvetsade kvartetten bestående av Cadence, hennes kusiner Johnny och Mirren och Gat. Gat, Cadences stora kärlek.

Den femtonde sommaren händer något. Något som hon absolut inte kan minnas och som ingen vill berätta för henne. Händelsen gör sig dock ständigt påmind i form av en fruktansvärt smärtsam, kronisk huvudvärk som hon måste medicineras för. Men vad var det egentligen som hände?

Läs den. Och om någon frågar hur den slutar LJUG.

Det är svårt att skriva om boken utan att spoila något om slutet, men att jag tyckte den var bra kan jag ju säga. Berättelsen handlar om Cady som tillbringar sina somrar på familjens ö i sällskap med sina kusiner och vänner. Livet är enkelt och ungdomarna tillbringar somrarna med att skratta, sola, bada och för Cady och Gat börjar en spirande romans utvecklas. Tills något händer den femtonde sommaren. Vad som har hänt minns inte Cady och under två år hålls hon borta från ön av sin mamma. Cady är ledsen och arg eftersom hon skriver mail efter mail till alla utan att få svar. Och varför har Gat lämnat henne, vad har hon gjort som är så hemskt att han inte ens vill prata med henne? När Cady kommer tillbaka till ön och får träffa alla igen kommer minnet om den femtonde sommaren sakta tillbaka.

Jag tyckte väldigt mycket om den här. Det enda problemet med såna här böcker, där det finns en gåta, är att jag bara vill veta vad som har hänt. Själva handlingen liksom susar förbi i jakten på svaret, vad hände? Språket är vackert och sanningen kommer fram bit för bit. Även om det inte är helt oförutsägbart lyckas författaren hålla i spänningen ända fram till slutet.

Tack till Lavender Lit för recensionsexemplar.

50 shades of Grey – varför den inte bör läsas

femtio-nyanser-av-honom

Det finns finlitteratur och så finns det fullitteratur, enligt många. Ofta inte, enligt mig. Finlitteratur är ju ofta sånt som inte läses av massorna. Utvald litteratur kanske man kan kalla det, sånt som för många är för krångligt att förstå, för jobbigt att ta till sig för den ensamstående trebarnsföräldern som kämpar för att få ihop vardagen och inte har tillräckligt med tid ens för sina barn. Då kan man förstå att valet av bok kanske blir en lättsmält deckare. I mina ögon är det den litteraturen som borde vara finlitteratur. Som lyckas få en trött och sliten människa att ändå unna sig lyxen till en historievandring i fantasins värld. Att man som författare lyckas ge en människa den stunden av flykt. Det är stort.

Därför brukar jag inte klanka ner på böcker eftersom vi alla tycker olika. Så länge värderingarna i boken inte är helt sunkiga uppskattar jag ändå att folk läser. Läsande är viktigt för alla. Jag kan naturligtvis tycka att en bok är dålig men jag är noga med att poängtera att det är vad jag tycker, inte vad jag tycker någon annan ska tycka. Med ett undantag ( kanske några få till ), nämligen boken 50 shades of Grey.

En storsäljare över hela världen, främst köpt och läst av kvinnor. Med en huvudkaraktär jag läst om så många gånger i olika forum och hyllad av massan. Och det här kan jag tyvärr inte förstå. För den som inte vet så handlar den om Mr Grey, en industrimagnat med stor sexuell erfarenhet åt bdsmhållet och dominant natur. Christian Grey träffar Anastasia Steel, en tonåring som studerar och aldrig blivit kysst. Aldrig haft en pojkvän. Hon saknar alltså i stort sett all erfarenhet som Mr Grey besitter i mängder. Beauty and the Beast. Hon blir förälskad ( förståeligt i början ) och här börjar det sjuka. Istället för att få en flirt eller en trevande kyss får hon ett bdsm-kontrakt i näven. Hon vill ha en kyss ( vilket inte ingår i kontraktet )  och det hon får är stryk.

Här börjar folk ofta protestera att ja, men bdsm handlar inte om våld eller förnedring på det sättet. Det är ju den undergivna som är stark, som sätter gränserna. Ja. Visst är det så. Och svaret som en tjej skrev i en grupp på facebook var så bra att jag citerar delar av det.

 En historia som förklär sig som BDSM och påstår sig innehålla samtycke, negotiating/förhandling och annan BDSM-terminologi.

Varför är detta då ett problem? Jo, för att BDSM inte utövas på detta vis. 

Vad som också är otroligt frustrerande är att huvudpersonen inte tycker om något som görs mot henne, i princip. För att citera från denna blogg ”She is not a bottom. She does not like pain. She is not a sub ( sub = den undergivna, bokhusets förklaring ). She does not like punishment. The book is stunningly clear about these facts. Which means we’re just reading a description of a woman being beaten.

Det ni läser är helt enkelt en beskrivning av en kvinna som får stryk.

Flickor som skimrar

flickor-som-skimrar

Flickor som skimrar är skriven av Lauren Beukes.

Chicago, 1931. Den våldsamme luffaren Harper Curtis hamnar i ett hus som ger honom möjlighet att resa i tiden. Han använder det till att förfölja sina ”flickor som skimrar” – unga kvinnor med hela livet framför sig. Tills han förgör dem.

Chicago, 1992. Kirby Mazrachis liv är förstört efter ett brutalt mordförsök. Kirby försöker desperat förstå vem som attackerade henne. Till sin hjälp har hon Dan, en gammal kriminalreporter som skrev om överfallet på henne.

När Kirby undersöker sitt eget fall hittar hon de andra flickorna, de som inte klarade sig. Bevisen och sammanhangen är omöjliga. Men för någon som borde vara död betyder det omöjliga ingenting.

Tidsresor, en psykopat, en överlevande och ett pussel. Kan det verkligen bli bra? Svar ja. Tidsresandet är visserligen grunden för hela berättelsen, men är ändå inte så pass framträdande att även den mest skeptiske mot övernaturliga inslag bör kunna läsa den här. För samtidigt är det egentligen en ganska vanlig mordhistoria. Harper är psykopat och när han en dag hittar ett Hus som tillåter honom att resa i tiden utnyttjar han detta till sitt seriemördande. Harper vill ha flickor som skimrar, de som vibrerar av liv och utlovar något mer än bara skelett och kött. Kirby är en av hans utvalda flickor och den enda som överlever Harpers brutala mordförsök. Kan hon hitta honom innan han inser att han misslyckats och att en av hans skimrande flickor fortfarande lever?

För den morbida finns allt här. Grymma övergrepp och blodig tortyr. Ändå så känslokallt och älskvärt utfört att American Psycho framstår som en godnattsaga. En smart historia om hur allt vi gör påverkar vårt och andras liv. Harpers alla resor och gärningar leder honom så småningom tillbaka till början. Och kanske även till slutet.

Utdrag ur boken:

Harper köper en ny kostym på Baer Brothers & Prodie Store ( där de behandlade honom som skit tills de fick se hans pengar )och bjuder ut syster Etta och kvinnan hon delar inackorderingsrum med på middag. Den andra flickan, Molly, är en lärarinna från Bridgeport, lite vild och galen jämfört med sin tillknäppta väninna. Hon ska agera förkläde, säger hon med ett listigt leende, som om han inte fattade att hon bara följer med för gratismatens skull. Hennes skor är slitna och den mörka ullkappan är full av noppor, som ett får. Griskultingen och lammet. Kanske ska han ha kotletter till middag.

Tack till Norsteds för recensionsexemplar.

 

Maskinblod 3 – slutet

maskinblod-3

Nu är jag äntligen klar med Maskinblod 3. Och nu menar jag inte äntligen, som äntligen slipper jag den, utan för att jag äntligen kan recensera klart den. Det har varit en helt enastående läsning, som befriat mig från alla fördomar jag kunde tänkas haft om noveller och antologier.

Minns mina tankar skriven av Lupina Ojala.

Bland människorna har det utvecklats telepater, tankeläsare. Myndigheterna anser att telepater är för farliga och har därför dessa under kontroll från födseln på ett forskningsinstitut där telepaterna växer upp åtskilda från alla andra än sina skötare och läkare. Huvudpersonen får en dag kontakt med en annan telepat, David, och tillsammans flyr de från institutet. Är livet utanför väggarna verkligen bättre och kan hon lita på David? Jag tyckte verkligen om den här. Den är väldigt vemodig men samtidigt spännande. Huvudpersonen känns verklig och levande och påminner på vissa sätt om Juliette i boken Rör mig inte! av Tahereh Mafi. Redan på första sidan får vi veta att något traumatiskt hänt och bara det triggar upp drivet direkt. Enda anledningen till att jag inte hellre hade läst denna som en bok, är för att novellen är hela berättelsen. Jag får veta allt jag behöver och jag är helt nöjd.

I obeliskernas skugga skriven av Hans Olsson.

Det här är ännu en novell som för mig gränsar till skräck. Det är något ytterst obehagligt med dessa mörka, ståtliga obelisker som förföljare. Att gå och lägga sig på kvällen och inte veta vad som finns utanför dörren morgonen efter. Författaren bygger upp spänningen i precis lagom tempo. Från en ganska behaglig och avmätt början, till nagelbitare efter bara några sidor.

Stålfjäder skriven av Anna Gable.

En rymdresa tar sin början och både passagerarna och lasten är något utöver det vanliga. En sångdiva finns på plats för att underhålla, en tillfångatagen ängel är inspärrad i lastrummet och en intelligent men hemlighetsfull maskinist går på sitt arbetspass. En passagerare blir mördad och den utpekade blir ängeln. Maskinisten Vogel är dock övertygad om att någon annan är skyldig och jakten på en mördare tar sin början.

Jag läste en annan recension som jämförde den här novellen med bland annat Agatha Christie, och hur mycket det än tar emot att använda samma formulering så måste jag. Mordgåtan är så mycket Christie att det liksom inte går att beskriva på något annat sätt. När pusselbitar leder Vogel på rätt spår och han har sin konfrontation med de misstänkta, ja då känner jag mig som om jag vore på en tidsresa som besöker det förflutna såväl som framtiden. Som om jag emellanåt sitter på Orientexpressen istället för i ett rymdskepp. Novellen är naturligtvis bra, blir man jämförd med Agatha Christie finns inget annat. Det bästa med novellen är dock inte mördarjakten utan tanken på en tillfångatagen ängel. En stympad sådan dessutom. Och hur bra novellen än är, så kan jag inte låta bli att föreställa mig alla andra vägar novellen hade kunnat ta med en sådan unik idé.

Vellians armé vinner alltid skriven av Eva Holmquist.

Vellians armé är obesegrad men står inför en motståndare som visar sig vara starkare än de föregående. Armén är en familj där man tar hand om och uppfostrar varandra. Vad händer när det man trodde på visar sig vara en lögn? En spännande krigsnovell om lojalitet och tillit.

Bortom inomhus skriven av Sofie Berthet.

Jordens luft är förorenad och det går inte längre att vistas utomhus. Människorna lever sina liv inomhus och får endast besöka utsidan genom noggrant planerade resor. Om att längta efter mer. Att få mer än andra men ändå inte få tillräckligt och att inte kunna påverka det man drömmer om. En väldigt fin och behaglig novell om allt det vackra som ändå finns när allt verkar svart. Den påminner mig om en gammal film som heter Änglarnas stad. Huvudpersonen är en ängel och kan inte känna dofter, smaker eller beröring. Så han ber om att få ett päron beskrivet för sig med bara ord. Ord som berättar hur päronet uppfattas med sinnena, inte hur det är eller ser ut. En scen som, liksom novellen, ger en färgstark beskrivning av våra sinnens uppfattning.

Arca Ferrum skriven av Markus Sköld.

Zombiesarna har tagit över marken och människan har flyttat uppåt i skyskraporna. När det blir klart att jorden blivit för otryggt bygger man en ark, ett rymdskepp som ska ta de utvalda till en säkrare planet. Tyvärr är det bara de förmögna och inflytelserika som har möjlighet att köpa sig en plats på arken. En liknande komplott som den i filmen 2012 alltså, fast med zombiesar istället för jordbävningar och tsunamis. Riktigt bra. Nu gillar ju jag zombiesar så jag är säkert lite partisk i mitt tyckande, men ändå. Huvudpersonen Rubek har inte lyckats få plats på arken men har en plan för att få komma på. Tyvärr innebär planen att släppa in zombiesarna in i skyskrapan arken ska landa på. En sträckläsare jag gärna hade sett som en hel bok.


 

Sammanfattningsvis så är Maskinblod 3 en lysande bok, full av fantastiska noveller. Vissa stod ut mer än andra men generellt är kvalitéen superb. Det är en rejäl mix av skräck, sci/fi, dystopi, planeter, änglar, zombiesar, vemod, sorg och mord. Makabert och sagolikt. Skimrande och svart. De som skimrade mest för egen del var Doften av mango, Och Kyria tystnade…, Arca ferrum och Pancasila. Jag hade utan tvekan läst dessa berättelser i bokform och njutit av några hundra sidor extra läsning.

Tusen tack återigen till Affront som tagit mitt läsande till ytterligare en dimension.

Mina övriga recensioner av Maskinblod 3 hittar du här, här och här.