Maskinblod 3 – del 3

maskinblod-3

När jag bestämde mig för att skriva om alla noveller i Maskinblod 3, istället för att bara sammanfatta boken, insåg jag inte riktigt vad jag gav mig in på. Det är många noveller. Men jag är ändå glad att jag gjort såhär eftersom det inte är en bok man bör sträckläsa. Novellerna skulle försvinna in i varandra och njutningen för varje enskild novell skulle minska.

Paddan som sjöng är skriven av Erik Odeldahl.

En värld med ny världsordning och en vän som blir besatt av ett konstverk. Gömt i konstverket utläser Filip noter som han desperat försöker omvandla till musik. Om hur en besatthet leder till undergång och hur vänskap kan prövas. Det här är en härlig mix av skräck och science fiction. Besattheten är obehaglig och tavlan novellen kretsar kring ger mig kalla kårar. En fint paketerad skräcknovell som jag turligt nog inte läste när jag var hemma ensam.

Beskyddaren på månen skriven av Johannes Pinter.

En kortnovell om vad som kan hända när människans nyfikenhet öppnar okända dörrar. En abstrakt existentiell berättelse om liv. På bara någon sida lyckas författaren beskriva livet i dess djupaste mening och även leda oss till undergång. Vackert och skrämmande i sin enkelhet.

Det svåra spelet skriven av Andrew Coulthard.

Stockholm är förändrat. Man har inte längre tillgång till färsk mat. En så enkel sak som rengöringsmedel är svårt att komma över och för de fattiga är räddningen den svarta marknaden. Det nya livet och marknaden som är det ständigt pågående spelet. Hur kan man bli en vinnare när man från början inte har något att satsa? Min första bekantskap med Stockholmsdystopi. Det är något väldigt intimt och samtidigt skrämmande med en dystopisk framtid i ens egna kvarter. Det här är väldigt bra, till att börja med. Det nya Stockholm är kreativt och väldigt trovärdigt. Språket har ett ganska långsamt men bra driv, världen blir tydlig och problemen sätts i sammanhang. Men det blir för mycket politik. Jag tycker visserligen att dystopier bör grundas på samhällskritik. Det är då de blir som bäst. Men det blir så övertydligt här att det på slutet nästan känns mer som en politisk manifestation än en dystopinovell. Läsare vill gärna lista ut saker själva, få ledtrådar här och där och sedan sätta ihop pusslet, kritiken, själva. Att ge för mycket känns lite som att bli skriven på näsan. Som om vi inte klarar det själva, vilket vi oftast gör. Bortsett från det är det här bra. Författarens dystopiska Stockholm känns tyvärr inte helt omöjligt.

Omstart skriven av Boel Bermann.

En fantastisk liten kortnovell om världens undergång. Ännu en fullständig berättelse nedskriven på bara några sidor. Makalöst vacker i sitt vemod.

Tvillingarna från Dilmun skriven av Tora Greve.

En framtida värld, ett tvillingpar och ett sökande efter sitt eget öde. Möjligen förstår jag tanken bakom novellen men på det stora hela är den en gåta för mig. Det är en svindlande massa av planeter, forskningsinstitut, människor, biotroner och av någon anledning sexuellt utsvultna kvinnor som har lyckan att deras planet består av män som gärna ställer upp. Jag förstår inte.

Pancasila skriven av Oskar Källner.

Kolonisationen av en planet går fel när ekosystemet slår tillbaka och vad gör man när ingen lyssnar till ens varningar? Det här var kvällens Daim i godispåsen. Diamanten. En fullständig roman gömd i en novell och jag fastnade totalt. Det påminner till viss del om Avatar, med en hel planet sammanbunden av ekosystemet. Men där Avatar är vacker är den här istället skrämmande. Dessutom finns det en sådan total antagonist här att ösa all sin ilska och besvikelse på, vilket är en lättnad efter all abstrakthet i de andra novellerna. Det är förlösande att äntligen få det onda förkroppsligat. Samtidigt är det inte svårt att se hela mänskligheten i det onda, för det är så vi gör. Människan tar och förbrukar och vägrar se varningssignalerna om att vi överkonsumerar. En lysande science fiction novell som känns både fiction och realism.

Återigen tack till Affront för recex.

Annonser

2 responses

  1. Pingback: Maskinblod 3 – slutet | Bokhuset

  2. Pingback: Pancasila | Fantastikportalen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: