De besynnerliga barnen – Spökstaden

spokstaden-andra-boken-om-miss-peregrines-besynnerliga-barn

Spökstaden är andra delen i serien om Miss Peregrines besynnerliga barn, skriven av Ransom Riggs.

Efter att ha klarat sig från Miss Peregrines ö, flyr Jacob med sina nya vänner till den märkliga staden London. Där träffar de en farlig galning som heter Caul. Han visar sig vara bror till Miss Peregrine och han är ute efter barnens krafter. Jacob är den enda som kan rädda sina vänner från en säker död.

Jacob och hans nya vänner har lyckats fly från ön och de onda väsen som jagar dem. Miss Peregrine är fast i sin fågelhamn och skadad, så barnen måste för första gången klara sig själva. Under flykten upptäcker de att nattsagorna de fått höra ur böckerna om de besynnerliga barnen i själva verket kan vara till hjälp. Att sagorna kanske inte är sagor. De träffar andra besynnerliga, mer besynnerliga än de själva och det visar sig att de för en kamp mot klockan för att rädda miss Peregrine från att för evigt fastna i fågelhamn.

Jag tyckte mer om den här än om den första, men jag fastnar fortfarande inte helt och hållet. Jag vet inte själv varför för berättelsen är fantastisk, bilderna är sagolika och serien känns helt unik. Det är något med Riggs språkbruk som hela tiden gör att jag är medveten om att jag läser. Jag försvinner aldrig in i sagan, utan jag läser mening för mening. Ständigt fascinerad, men inte uppslukad. Ändå är detta en måste ha bok. För att den är så vacker, för att den är unik. Men även för den andra berättelsen jag tror Riggs berättar. Berättelsen i berättelsen. För det är inte svårt att se kopplingen till förföljelsen av judarna i Riggs historia. Både att sagan är förlagd till andra världskriget och att de besynnerliga är jagade bara för vad de är och inte för något de gjort. Ännu tydligare blir det för mig när jag hittar meningar som denna i boken,

Runt munnen var ett ordspråk skrivet på holländska. Millard, som stod bredvid mig, översatte: ”Ur våra förfäders munnar kommer visdomens källa”. En bit bort fanns ett annat citat, detta på latin. ”Ardet nec consomitur”, sa Melina. ”Brända men inte förintade”.

Och det tror jag är vad Riggs vill förmedla. Brända men inte förintade.

Jag älskar boken för dess utformning, för dess berättelse och för vad jag tror den förmedlar. Jag älskar den för de galna och underbara bilder han smyckar boken med. Och även om läsupplevelsen inte helt sitter där den ska, tycker jag verkligen om det här och längtar redan efter tredje boken.

Spökstaden 2

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplar.

 

Födelsedag, strömavbrott och bokbloggsjerka

Den här veckan har varit lite upp och ner. Speciellt i onsdags på min födelsedag när jag vaknade till tända ljus. Överallt. Åh vilket fint firande de har gjort, tänkte jag. Tills jag insåg att det var tända ljus även på toaletten och i tvättstugan. Då fattade jag att det var strömavbrott och att jag istället fick börja dagen med gårdagens gamla kaffe.

Jag bor ju på en ö som den här veckan kör ödrift. Det betyder att de kopplat bort Sverigekabeln som normalt ger oss vår elförsörjning, vilket lett till ett antal strömavbrott. Olägligt dels med tanke på att jag precis hade avslutat Stjärnklart och dels börjat på Främling. Inkräktare. Den ena berättar om apokalypsen som börjar just med strömavbrott, och den andra är full med rysarnoveller man gärna vill ha lampan tänd till när man läser.

Så den här veckan har varit lite si och så. Därför är det ju underbart när fredagen kommer och med den Annikas bokbloggsjerka som idag har den här frågan,

Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla?
alt. vilka nobelpristagare har du läst?

Svaret på första frågan är enkel, ingen. Jag måste dock ha haft några i bokhyllan vid ett par tillfällen eftersom jag läst en del, varav den enda jag själv kan rekommendera vidare med gott samvete är Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset. Och Selma naturligtvis. Jag tycker helt ärligt inte att nobelpriset är särskilt intressant. En egen ungdomskategori för Augustpriset hade varit mycket mer spännande.

 

Vacker normbrytande sagobok – Vem kan älska Ella?

vem-kan-alska-ella

Vem kan älska Ella? är skriven av Anette Skåhlberg och illustrerad av Katarina Dahlquist.

Elvira är gammal och bor på gatorna. När hon hittar babyn Ella i en korg med skylten ”Vem kan älska Ella?” bestämmer hon sig för att ta hand om henne. Men när Ella är sex år gammal orkar inte längre Elviras kropp att leva. Ella måste hitta en ny familj, någon ny som kan älska henne. Så en dag hittar hon Anton och Adam. De verkar så lyckliga. Ella flyttar i hemlighet in i deras stora klädkammare, tills en dag…

Ella lever med Elvira på gatan där de tigger ihop pengar. När Elvira dör ger sig Ella ut på gatorna igen i ett försök att hitta någon som kan älska henne. Hon hittar Adam och Anton som helt tydligt älskar varandra väldigt mycket, och därför kanske har plats att älska även Ella.

Jag älskar den här boken. Fullkomligt älskar den. Illustrationerna är otroligt vackra och berättelsen om lilla Ella är så hjärtskärande men samtidigt så vacker. Den är normbrytande och bryter väl egentligen mot de flesta regler gällande vad barnböcker bör innehålla. Boken tar upp ensamhet, åldrande, tiggeri, fattigdom, döden, sorg och kärlek mellan samkönade. Ändå är berättelsen så fin och enkel, samtidigt som den berör enormt. Den är bara så himla fin och bra. Och en av de vackraste barnböcker jag sett. Känslan när jag satt med boken i knät, var troligen som det var för syskonen Pevensie att stå i garderoben och veta att nästa steg leder ut till sagolandet Narnia. Bilderna är så vackra så ni anar inte och utformningen är så smart uttänkt att den åldersmässigt passar både stora och små barn. Texten är skriven både som en rejäl saga för större barn, och längst ner på varje sida finns en ruta med mindre mängd text så även små barn orkar lyssna och kan förstå. Det är helt enkelt en underbar bok, både för det den förmedlar och för känslan den ger.

Helst hade jag velat filma boken sida för sida men det kanske hade varit att ta i lite. Så ni får de här bilderna istället som kanske ger en liten aning om varför jag älskar den här boken så mycket.

Ella 3  Ella 2

Jag har ju egentligen slutat med att sätta betyg på böcker eftersom det är för svårt. Ibland tycker jag att en bok är bra, men kanske mest för att den passar mig just då och inte just för att den faktiskt är bra. Ibland är vissa delar av en bok bra och andra sämre och då blir det svårt att ge ett rättvist betyg. Här finns inget tvivel. Vem kan älska Ella är värd tusen stjärnor av tusen.

 

Tack till Sagolikt bokförlag för recensionsexemplar.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

 

Främling. Inkräktare

framling-inkraktare

Främling. Inkräktare är skriven av Hans Olsson.

En flicka blir biten av en orm på fjället. Hon påstår att det är en lindorm. En desperat kamp mot tiden startar där hennes morfar förtvivlat söker efter något som kan hjälpa henne. Det tar honom långt ner i underjorden, till en främmande värld där människan inte hör hemma.

Lisas älsklingar blir en dag plötsligt som tokiga i skogen. De skäller och kryper ihop intill hennes ben. Någon eller något finns där ute, och iakttar henne.

En kvinna blir begravd med ansiktet neråt samtidigt som en mystisk holme dyker upp ur sjön Nimmerns grumliga vatten. Vad har egentligen hänt i de östgötska skogarna som lett till detta hemska öde?

När de vaknar mitt i natten av oljudet tror de att det är åskan som går. På morgonen ljuder larmet. Utanför staden står den, obelisken, och blickar ner på dem från kullen.

Vågar du läsa?

Tolv rysarnoveller som ger kalla kårar, jag lovar. Boken är väl sammansatt. Novellerna håller hög nivå och boken känns precis lagom i längd och är inget man läser själv en mörk höstkväll hemma. Jag råkade dessutom ut för strömavbrott mitt i läsningen av en riktigt ruskig historia, så resten av boken såg jag till att läsa när övriga familjen fanns på plats.

Jag är ju mer för det där hemska man inte riktigt kan ta på. När man vet att ondskan finns, men man har ingen aning om var eller i vilken form. Den krypande rädslan som drabbar en. Här finns det där subtila i början av varje novell. I vissa blir det sedan istället ett väldigt konkret hot. Vi möter både onda vättar och fula troll, hemska varelser som bara väntar på att slita sönder oss. Just det är visserligen underhållande men kanske inte så läskigt i mina ögon. Men resten i boken får håren på armarna att resa sig. Vi får både det krypande hemska, ren skräck och nästan i slutet en novell som känns som en rejäl gammaldags spökhistoria. Jag kan nästan se framför den gamle mannen framför basan i ett vindpinat hus, sittandes i en knarrig gungstol och berättar om ovädersnatten som förändrade hans liv.

Vågar du läsa?

 

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Förintelsen som romance?

hanna-mendels-chans

Hanna Mendels chans är skriven av Suzy Zail.

Hanna Mendel visste vad hon ville bli en berömd
konsertpianist. Vad hon inte visste var att hennes egna
kvarter skulle förvandlas till ett getto. Inte heller att hon
och hennes familj skulle fösas ihop som boskap på en
tågvagn. Eller att hon skulle tillbringa sin sextonde
födelsedag i Auschwitz-Birkenau. Att de hon avskydde
mest skulle bli hennes publik. Och att mitt i detta känna
den första spirande kärleken är kanske svårast av allt att
förstå.

Jag ramlade över den här på mitt senaste biblioteksbesök så den fick följa med hem. Alla känner naturligtvis till förintelsen så bakgrunden till berättelsen är sann. Hanna Mendel har däremot inte funnits utan författaren har skapat henne utifrån de levnadsöden från förintelsen hon fått ta del av, bland annat sin egen pappas.

Tanken är bra. En ungdomsbok om koncentrationsläger och om de fasor som drabbade män, kvinnor och barn. Hanna Mendel hamnar i Birkenau tillsammans med sin syster och har turen att bli utsedd till kommendantens personliga pianist. Väl där lär hon känna kommendatens son Karl och känslor växer fram. Att lägga till förbjuden kärlek är ett smart drag för att kanske locka fler unga läsare. Det blir liksom inte bara hemskheter, utan även ett spirande hopp mitt i allt det hemska.

Tyvärr är berättelsen för distansierad för att verkligen beröra. Romantiken berör mer än fasorna. Jag som kan historien vet att arbetslägrena var fasansfulla så jag kan själv föreställa mig detaljerna som utelämnas, men är man inte så insatt så tror jag tyvärr man lämnar boken rätt oberörd. Hanna Mendel är själv också rätt ovetande. Hon sover visserligen på en kall brits om nätterna. Hon ser de andra svältande fångarna. Folk försvinner och den märkliga röken ligger tung över lägret. Men det passerar på något sätt bara som en bihistoria eftersom Hanna Mendel mest tänker på Karl. Kanske lättsmält information är bättre för att få unga att läsa om detta, än djup tragik som kanske skrämmer dem från att läsa alls. Boken känns mer lik Twilight än Anne Franks dagbok och huruvida det är bra eller dåligt vet jag faktiskt inte.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till