De besynnerliga barnen – Spökstaden

spokstaden-andra-boken-om-miss-peregrines-besynnerliga-barn

Spökstaden är andra delen i serien om Miss Peregrines besynnerliga barn, skriven av Ransom Riggs.

Efter att ha klarat sig från Miss Peregrines ö, flyr Jacob med sina nya vänner till den märkliga staden London. Där träffar de en farlig galning som heter Caul. Han visar sig vara bror till Miss Peregrine och han är ute efter barnens krafter. Jacob är den enda som kan rädda sina vänner från en säker död.

Jacob och hans nya vänner har lyckats fly från ön och de onda väsen som jagar dem. Miss Peregrine är fast i sin fågelhamn och skadad, så barnen måste för första gången klara sig själva. Under flykten upptäcker de att nattsagorna de fått höra ur böckerna om de besynnerliga barnen i själva verket kan vara till hjälp. Att sagorna kanske inte är sagor. De träffar andra besynnerliga, mer besynnerliga än de själva och det visar sig att de för en kamp mot klockan för att rädda miss Peregrine från att för evigt fastna i fågelhamn.

Jag tyckte mer om den här än om den första, men jag fastnar fortfarande inte helt och hållet. Jag vet inte själv varför för berättelsen är fantastisk, bilderna är sagolika och serien känns helt unik. Det är något med Riggs språkbruk som hela tiden gör att jag är medveten om att jag läser. Jag försvinner aldrig in i sagan, utan jag läser mening för mening. Ständigt fascinerad, men inte uppslukad. Ändå är detta en måste ha bok. För att den är så vacker, för att den är unik. Men även för den andra berättelsen jag tror Riggs berättar. Berättelsen i berättelsen. För det är inte svårt att se kopplingen till förföljelsen av judarna i Riggs historia. Både att sagan är förlagd till andra världskriget och att de besynnerliga är jagade bara för vad de är och inte för något de gjort. Ännu tydligare blir det för mig när jag hittar meningar som denna i boken,

Runt munnen var ett ordspråk skrivet på holländska. Millard, som stod bredvid mig, översatte: ”Ur våra förfäders munnar kommer visdomens källa”. En bit bort fanns ett annat citat, detta på latin. ”Ardet nec consomitur”, sa Melina. ”Brända men inte förintade”.

Och det tror jag är vad Riggs vill förmedla. Brända men inte förintade.

Jag älskar boken för dess utformning, för dess berättelse och för vad jag tror den förmedlar. Jag älskar den för de galna och underbara bilder han smyckar boken med. Och även om läsupplevelsen inte helt sitter där den ska, tycker jag verkligen om det här och längtar redan efter tredje boken.

Spökstaden 2

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplar.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: