En fjäril på min kofta

9789163739989_200_en-fjaril-pa-min-kofta

En fjäril på min kofta är skriven av Ann-Katrine Engström.

Ibland händer det som inte får hända. Ibland dör ett efterlängtat barn och syskon i mammans mage eller senare. I dessa familjer finns det döda barnet närvarande alla dagar. Vissa dagar mer påtagligt än andra, men alltid närvarande. Ibland föds det småsyskon i familjen. Småsyskon som inte var med när syskonet dog. Småsyskon som ska förhålla sig till storasyskon som funnits och försvunnit innan de själva kom till världen. Ibland kan man också vara för liten för att minnas när en bror eller syster försvann. Boken en fjäril på min kofta beskriver hur det kan vara att ha ett syskon långt bortom här, ett syskon som finns men inte syns.

Ni som läst mina tidigare recensioner av barnböcker anar kanske ett mönster. Jag gillar barnböcker som tar upp viktiga ämnen, svåra ämnen. För hur bra man än är som förälder finns det tillfällen när orden tar slut, när man inte vet hur man ska trösta eller hur man förklarar sådant man knappt förstår själv. Då är sådana här böcker fantastiska.

Jag läste den för mina barn som är 5 och 7 år och boken var helt rätt för dem båda. Texten är sorglig och vacker men samtidigt så enkel. Den krånglar inte till något, utan förklarar på ett fint sätt en väldigt sorglig händelse och hur det kan kännas att förlora någon. Den varken förminskar eller förstorar. Jag älskar dessutom att den är skriven på vers. Det hjälpte mig framåt i högläsningen även när rösten stockade sig av sinnesrörelse. Det här är en underbart fin liten bok, som tar upp både sorgen och döden på ett sätt som passar både stora och små.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Boken finns på Konst och krumelurer eller på Bokus.

 

Annonser

I en dystopisk framtid skulle jag rädda…

jamie claire

Kulturkollo ställer frågan vad man skulle rädda i en dystopisk framtid där naturligtvis böcker och annat är förbjudet. Och det är ju så svårt, hur ska man välja? Jag kan ju omöjligt välja en, så det får bli en tv-serie och några böcker. En bokserie räknas naturligtvis som en bok. Och då blir ett av valen såklart Diana Gabaldons mastodontserie Outlander. Skulle visserligen gärna ha den som tv-serie också ( bilden ovan ), men jag måste väl begränsa mig och då finns det bara en serie som duger, nämligen Supernatural.

Det viktigaste är dock den här boken. En bok full av förnuft förklätt till galenskap.

9789186587215_large_liftarens-guide-till-galaxen_pocket

 

The young world 1. Överlevarna

the-young-world-1-overlevarna

The young world 1 – Överlevarna, är första delen i en trilogi och skriven av Chris Weitz.

Efter att en mystisk Sjukdom har tagit död på resten av befolkningen formar de unga överlevarna klaner i spillrorna av en förstörd civilisation. Jefferson, den motvilliga ledaren för Washington Square-klanen, och hans hemliga förälskelse Donna slåss för sin överlevnad mitt i kaoset. När en annan klanmedlem upptäcker en ledtråd till ett botemedel mot Sjukdomen ger sig fem tonåringar av på en roadtrip för att rädda mänskligheten. De hamnar i skottlossning med rivaliserande fiendegäng, tar sig igenom vildmarken i Central Park och ner i ruinerna av New Yorks tunnelbanesystem – och står till slut inför en sanning som de aldrig hade kunnat föreställa sig.

Eftersom Kulturkollo kör dystopivecka så gör jag det med. Den här dystopin är lite annorlunda mot många andra eftersom den utspelar sig i nutid. Så gott som. Ett virus har dödat alla vuxna och barn, men tonåringarna har överlevt. När tonåringarna blir runt arton drabbas de också av viruset, ett virus som oundvikligen leder mot döden. Donna och Jefferson har slagit sig ner i en park tillsammans med andra ungdomar. De har lyckats överleva och skapa en slags hierarki och samhälle trots att de alla lever med hotet att dö efter sin 18-årsdag.

Det här är en ok dystopi. Jag gillar att den utspelar sig i nutid. När berättelsen tar form är det som om det skulle ha hänt om bara ett halvår. Tonåringarna har drabbats av en katastrof mitt i sitt facebookande, youtubande och selfiefotande. Här är berättarperspektivet som så ofta när det gäller dystopier i jag-form. Det växlar mellan Jefferson och Donna och oftast har jag inga problem att hålla isär dem. Donna som är ganska nostalgisk och tänker tillbaka en hel del, ger oss ganska många igenkänningsfaktorer att relatera till. Vi känner igen musiken, filmerna, kändisarna och internethanteringen. Trots det bryr jag mig tyvärr inte så himla mycket. Boken är spännande och jag sträckläste den, men jag lade även ner den utan att så mycket som snegla på den när jag var klar. Jag ser däremot väldigt mycket fram emot att se den här som film. Eftersom boken innehåller både kannibaler, gängrivalitet och galna barn kommer filmen bli en hit. Boken var tyvärr inte det. Trots det rekommenderar jag den till alla som gillar dystopier. Den berör inte, men den funkar för stunden.

Boken hittar du på Adlibris, Bokus och CDON.

Bokbloggsjerka – som att andas

Fredagar innebär att jag börjar morgonen med en kaffe, lite surfande och sedan läser jag oaryas svar på veckans bokbloggsjerka. Detta gör jag alltså innan jag går in på själva jerkan. Så när det idag inte fanns något nytt inlägg hos oarya blev förvirringen total. Är det inte fredag idag? Jag var till och med tvungen att kolla så det verkligen var fredag och inte jag som rört ihop dagarna helt.

Men visst är det fredag och det finns en jerka som vanligt. Frågan Annikas litteratur- och kulturblogg ställer idag är den här,

Varför läser du egentligen böcker?

Den största anledningen är avkoppling. Det är mitt sätt att varva ner precis som andra väljer att träna, sticka eller titta på tv. Jag väljer böcker och har alltid gjort. Sedan kan själva läsningen variera beroende på mitt behov för tillfället. Just nu läser jag mycket fantasy och science fiction och det är väl en slags flykt kan man nog säga. Inte för att min verklighet är dålig, den är fantastisk. Men den innehåller samtidigt väldigt mycket vardag med läxor, tvätt och playdates för barnen och då finns det inget bättre än en dos änglar och demoner. Ibland läser jag något för att ämnet intresserar mig, ibland för att jag helt enkelt vill ha mer kunskap om ett område och ibland för att jag mår dåligt.

Under en period när jag var yngre var jag väldigt deprimerad och då gav jag mig på ryssarna. Inte helt lätta böcker och det krävs nog ett visst svårmod för att orka med och just då passade det mig bra. En annan period läste jag bara sanna historier, ju mer tragiska desto bättre. Inte för att jag mådde bra av andras misär utan mer för att jag sökte insikt. För oavsett vad man väljer att läsa får man ju insikt i ämnen man kanske inte känner till. Insikt i andra människors drömmar, tankar, liv och död. Jag är nyfiken på omvärlden helt enkelt och omvärlden finns där i texterna. Historia, nutid och framtid i en härlig blandning som aldrig är den andra lik. Sedan har ju den här nyfikenheten även drivit mig från land till land så min kunskapstörst och nyfikenhet tar även andra vägar. Men resor och flyttar är ju min upplevelse, det är min berättelse. Jag måste få ta del även av andras upplevelser och berättelser.

Men framförallt som avkoppling alltså. För mig är det inte jobbigt att läsa, det är lika nödvändigt som att andas för att jag ska må bra.