Uppstigandet – dystopi

uppstigandet

Uppstigandet är första delen i en trilogi skriven av Karen Bao.

Femtonåriga Phaet har levt hela sitt liv i en koloni på månen. Hon har knappt sagt ett ord sedan hennes pappa dog i en olycka för nio år sedan. Hon tar hand om plantorna i Växthus 22, låter sin bästa vän föra hennes talan, och håller sig borta från regeringens radar.
Så arresteras en dag hennes mamma. Enda sättet för Phaet att rädda sina yngre syskon från det förnedrande Skyddsboendet är att ta värvning i milisen, den ansiktslösa armé som övervakar månbaserna och skyddar dem mot attacker från desperata jordbor.
Utbildningen är brutal, men det är också här Phaet ingår i en komplicerad men meningsfull allians med den övernaturligt begåvade Wes, en outsider liksom hon själv.
Uppnå hög rang, rädda sina syskon, befria sin mamma: det är så planen ser ut. Tills Phaets logiskt ordnade värld börjar spricka i fogarna.

Alltså, jag ville verkligen tycka om den här boken. Omslaget är fantastiskt fint, handlingen har så mycket potential och idén är så smart och annorlunda att boken borde ha golvat mig. Men det gör den inte. Alls. Jag blir mest bara irriterad på Phaet som ska föreställa så traumatiserad att hon slutat prata. Men istället för att prata använder hon gester, kroppsspråk och teckenspråk och det sker så utstuderat att den selektiva stumheten förlorar all poäng. Istället framstår hon som ett tjurigt barn som av ren lathet och respektlöshet mot sina nära och kära inte ens orkar öppna munnen för att svara hövligt. Möjligen får de på sin höjd ett vinklat ögonbryn som ska betyda någonting, beroende på vinkeln.

Handlingen hade kunnat vara så otroligt bra men av någon anledning väljer författaren enklast möjliga utväg. Phaet bor på månen och allt är jättebra. Tills henne mamma blir arresterad. Tills Phaet måste gå med i milisen. Men det är inte så himla dumt det heller egentligen och Phaet förstår ju att hennes mamma måste vara oskyldig, för vad finns det att klaga på? Tills Phaet en dag får höra en saga hennes mamma skrivit och helt plötsligt förstår vilken hemsk diktatur de lever under. Svältande barn, fattiga tiggande gamlingar och undanstuvade gömda sjuka öppnar inte Phaets ögon alls, men en kort liten saga gör det? Och även om man köper det så händer det liksom inget. Phaet är på väg någonstans när någon hotar en familjemedlem och då rusar hon tillbaka. Sedan är hon på väg igen och någon annan blir hotad och då rusar hon tillbaka. Mest består boken av en himla massa springande hit och dit utan att någon egentligen kommer någonstans. Och det är så synd för allt runtomkring är faktiskt intelligent och annorlunda uppbyggt. Världsbygget är fenomenalt i sin detaljrikedom och kunskapen författaren besitter är otrolig. Så det som kunde ha varit årets smartaste dystopi, blev för mig bara en rätt tråkig bok inlindad i intellektuellt lull-lull.

Men, med allt detta sagt så kommer jag naturligtvis ändå läsa fortsättningen. Man vet ju aldrig, det händer ju faktiskt att tvåan visar sig vara bättre.

Boken hittar du på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

 

2 reaktioner till “Uppstigandet – dystopi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s