#TBT – Grottbjörnens folk

grottbjärnensfolk

Jag hakar på Throwback Thursday och tar min första bokkärlek. Grottbjörnens folk av Jean M Auel. Ja, jag vet. Den är jättegammal och sägs vara föregångaren till allt boksnusk. Men den är så bra! Herregud vad jag älskade den här boken, den här serien. Allt om Ayla slukade jag och sedan har jag läst det om och läst om igen genom åren.

När jag läste den här var jag ca 20 år och jag fastnade helt. Jag hade Ayla i huvudet konstant under läsningen. Inlevelseförmågan var tydligen oerhörd på den tiden, för jag kommer ihåg hur jag på bussen till jobbet satt och funderade över hur Ayla skulle klara det, hur hon orkade med allt hon råkade ut för?

Ayla är, förutom Ronja Rövardotter, den första kickass-hjältinnan jag mötte. Hon är liksom allt. Kan allt. Bryter mot gamla mossiga regler och går sin egen väg. Idag kan jag ju se att hon är onödigt underdånig i vissa delar. Visserligen är den delen ett måste för att förstå klanens beteende och krav på henne, men det fortsätter för länge även i övriga böcker. Utöver det är Ayla en som kan själv. Hon behöver ingens hjälp, väjer inte för något utan gör det som måste göras. Redan från första boken blev den här även känd för sexet i boken. Jag själv förstår inte var pratet om snusket kommer in, för det enda ”snusk” som finns i första boken är våldtäkterna på Ayla. De är grymma och så långt från tonårserotik man kan komma. I kommande böcker däremot sexas det på rätt friskt, men det fungerar samtidigt som en motvikt till våldtäkterna Ayla råkar ut för i första boken och känns därmed inte helt onödigt.

Jag älskar alla böcker i serien utom den sista, De målade grottornas land. Den sista boken kan man skippa helt, för den förstör faktiskt hela serien på sätt och vis. Helt plötsligt blir Ayla det där våpet hon aldrig varit och Jondalar blir den missförstådda skitstöveln som redan finns i alltför många böcker. Man kan kort och gott säga att författaren krossade sin egen serie helt. Mycket märkligt faktiskt. Men skippar man som sagt sista boken, så är det här faktiskt fortfarande en helt makalös serie tycker jag. Den handlar om historia, kärlek, grymhet och styrka. Och lite snusk förstås.

Grottbjörnens folk, en neanderthalklan har levt på samma sätt i generation efter generation: bott i grottor, samlat växter, tillbett sina skyddsandar, jagat bisonoxar och andra djur. En dag beslutar sig klanen för att adoptera Ayla, en cromagnonflicka som skilts från sitt folk efter en jordbävning. Ayla växer upp hos klanen. Hon får lära sig dess levnadssätt av medicinkvinnan Iza, och snart känner hon sig som en av klanens medlemmar. Men hennes annorlunda sätt att tänka, hennes förmåga att handla snabbt i kritiska situationer, gör att hon skiljer sig från dem och råkar i konflikter. Hon kommer att upplevas som ett hot mot klanens traditionsbundna levnadssätt, mot hela dess existens.

Annonser

7 responses

  1. Åh -flashback! Jag var elva först gången jag läste serien (alldeles för liten för att intressera mig för sexscenerna) och var helt fast i flera år. Läste böckerna halvdussinet gånger och snöade in på stenåldern, dagdrömde hela världar i samma stil och skrev fanfiction (långt innan begreppet fanns). Upplevde också Ayla som otroligt stark, även om omläsningar i vuxen ålder har känts ganska ruttna när det gäller hennes kärleksrelation. Eftersom jag var så ung var jag mindre intresserad av hennes relationer med män och mer av medicinkvinnan, djurtämjaren, uppfinnaren, samhällsbyggaren och tänkaren. De rollerna känns fortfarande före sin tid och har nog påverkat mycket i mitt skrivande.

    Gilla

  2. Ja hade boken skrivits idag hade man väl fått hicka 🙂 Men det finns så många bra saker precis som du nämner, uppfinnare, djurtämjare osv som gör henne så stark och egensinnig att jag tycker den håller. Jag har kvar hela serien i bokhyllan och där stannar den 🙂 Ja, förutom den sista då som jag turligt nog lånade på biblioteket. Det är ju märkligt att författaren nu, 20 år
    senare, valde att göra Ayla till ett offer när hon hade kunnat göra henne ännu mer kick ass.

    Gilla

  3. Vilken tur att jag ännu inte läst den sista delen. Tror faktiskt inte att jag ska göra det. Jag var lite äldre typ strax över trettio när Grottbjörnens folk kom ut. När del två släpptes i Sverige hängde jag på låset till bokhandeln. Det var verkligen lätt att fascineras av dessa böcker.

    Gilla

  4. Jag är nog ”puritist” tror jag. Läste fjärde boken när den kom, men tyckte den var rysligt dålig. Okej, jag var ju vuxen då, och inte elva längre. Men jag tyckte till och med att jag kände igen vissa formuleringar plus att det mesta var väldigt taffligt utfört. Minns att jag ogillade kärlekstriangeln i trean väldigt mycket också, så egentligen är det nog bara Grottbjörnens folk och Hästarnas dal som jag gillar (fast alla tre har helt sönderläsa ryggar).

    Gilla

    • Inser nu att det nog är några år sedan jag läste om serien. Kanske runt tio, men det känns som igår. Jag läser ju även på ett helt annat sätt idag än tidigare, så jag kanske ska ta en omläsning och se vad jag fakiskt tycker. Eller så låter jag det vara och behåller mina rosaskimrande glasögon på 🙂

      Gilla

  5. Jag har försökt mig på omläsningar av sentimentala skäl av flera böcker, och det håller sällan (med vissa undantag förstås). Den sista besvikelsen var Diane Wynne Jones Tidens mittpunkt, som jag läste tre gånger i sträck när jag var 11-12. Den hade åldrats förskräckligt, och översättningen var inte heller bra…
    Väljer numera att behålla glasögonen rosa. Fast när det gäller vissa klassiska barnböcker funderar jag ett extra varv innan jag sätter dem i händerna på mina egna barn. Om det finns det som är mindre stereotypt och med mer djup bland dagens böcker så vill jag hellre att de läser dem än sånt som jag tyckte om själv. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: