#TBT – Törnfåglarna

törnfåglarna

 

Familjen Cleary har flyttat från Nya Zeeland till Australien för att sköta släktingen faster Mary Carsons gård, Drogheda. Mary trånar efter traktens präst, Ralph de Bricassart, som har blivit tilldelad sin församling på landet som ett straff för tidigare felsteg. Då Ralph lär känna hela familjen Cleary blir dottern Meggie djupt förälskad i honom, med förödande konsekvenser för dem båda.

Jag hakar på Oaryas Throwback thursday idag också och smäller till med den älskade boken och tv-serien Törnfåglarna. Alltså, jag var ju väldigt ung när den här kom på tv men oj vad jag älskade den. Min första förälskelse var helt klart Fader Ralph även om jag fattade knappt hälften av själva serien. Jag förstod så mycket att Meggie var kär i honom, Fader Ralph var förälskad i henne men lovad till Gud och den elaka häxan Mary var kär i Fader Ralph och hade någon sorts hållhake  på honom. Alla var emot deras kärlek, även Fader Ralph då Gud alltid betydde mer för honom än Meggie och det var väl däri konflikten låg, som dessutom orsakade det enorma intresse som tv-serien skapade. Att man kan älska en abstrakt idé om något så mycket att man villigt försakar den eventuella glädje man kan få i detta livet.

Sedan fanns ju som sagt häxan Mary Carson. Den till synes välvilliga fastern som aldrig gjorde något utan en ond baktanke med det hela. Och som hela serien igenom är så fruktansvärt svartsjuk på relationen mellan Meggie och Fader Ralph.

När serien tog slut var jag såklart tvungen att läsa böckerna eftersom det utan Netflix och Viaplay var enda sättet att få stanna i Fader Ralphs ömma omvårdnad ett tag till. Jag läste den och läste den och läste den. Idag har jag märkligt nog nästan glömt den. Jag kan inte komma ihåg så mycket mer än just Meggies rosa klänning hon har på sig, när Fader Ralph för första gången får se henne som ung kvinna istället för som barn. Jag tror varenda flicka/kvinna satt framför tv:n och suckade trånande. Jag tvivlar dock på att varken boken eller serien håller måttet idag, så jag begraver det här djupt i byrålådan tillsammans med minnet av den uppgivna Meggie som sade:

That dear and gentle God who has taken from me everyone that I’ve loved most in the world. One by one. Frank, and Hal… and Stuey… and my father. And you, of course. Always you.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: