Väckelse – Stephen King

kingvackelse

Väckelse är skriven av Stephen King.

New England, tidigt 60-tal. Sexårige Jamie Morton leker på gården när en skugga faller över honom och en man i svart kavaj tornar upp sig mot himlen. Det är första gången Jamie träffar pastor Charles Jacobs – ett möte som kommer att prägla hans liv. Med sin vänliga fru och livlige son blir den unge nyinflyttade pastorn genast omtyckt i staden. Jacobs är inte bara hängiven sitt prästerliga kall, han drivs också av en hemlig besatthet av elektriska experiment. Jamie delar hans fascination och mellan dem båda knyts ett särskilt band. Men när tragedin drabbar Jacobs familj slås idyllen i spillror. Övertygad om att Guds existens är en omöjlighet chockar pastorn samhället i grunden och tvingas lämna staden.

Charles Jacobs skugga kommer dock inte att lämna Jamie. Den bara mörknar med åren. När de båda möts igen är Jamie i trettioårsåldern, en heroinmissbrukande musiker som befinner sig i fritt fall. Återigen får Jacobs Jamies liv att ändra riktning, och återigen dras han in i den allt mer maniske före detta pastorns försök att väcka liv i universums dolda krafter. Krafter som kan hela, men också skada.

King och jag har en komplicerad historia. Jag har läst King i hela mitt liv, till och från. Ändå har jag haft så svårt att acceptera hans författarstil som varit ganska konstant. King läser man nämligen inte för upplösningen, det är vägen dit som är målet. Till skillnad mot andra böcker där upplösningen kan hjälpa eller stjälpa en bok har jag numera lärt mig att i Kings böcker uppskatta vägen dit som hela läsupplevelsen, eftersom Kings avslut ofta är osannolikt makabra, ibland nästan absurda. Den här boken är inget undantag.

Väckelse ger mig Kingkänsla hela vägen. Från den unge Jamies första möte med pastorn, genom tonåren och upp i vuxen ålder. Hela tiden med pastorns väldiga skugga hängande över sig. Boken är inte skrämmande på samma sätt som till exempel DET. Det här är en ganska trevande biografi med en huvudkaraktär som känns väldigt personligt skriven, nästan självrannsakande. Jag kan under läsningens gång inte låta bli att fundera på hur mycket av Jamie som är King. Som skräck är den här både lysande och en besvikelse beroende på vad man förväntar sig. Här finns ingen konkret fara. Istället bygger King skickligt upp känslan av en kommande katastrof. Mest av allt är det här en bok om besatthet och hur den kan antingen rädda oss eller förgöra oss. Beroende på vad vi själva väljer.

”Någonting hände”, sa jag. Jag hade en gaffel i handen ( Gud vet var den också kom från ) och stack den gång på gång i min uppsvällda överarm. Blodet pärlade ut från minst tio, tolv små stick. ”Någonting. Hände. Någonting hände. Mamma hjälp, någonting hände. Någonting. Någonting.”

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Annonser

One response

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: