Nyttan av en stark baksidestext?

Fredag idag igen och med den kommer som alltid Annikas fråga som den här veckan är,

Hur tycker du att baksidestexten ska vara för att fånga ditt intresse (alternativt vad den absolut inte får innehålla för att undvika att du ska rata en bok för gott)?

Den bästa baksidestexten är naturligtvis den där jag är blurbad, 

Tredje principen baksida

Men på allvar så tycker jag såklart att baksidestexten är enormt viktig eftersom det ofta är den som avgör om jag läser en bok eller inte. Minst lika viktigt dock är omslaget eftersom det är den som avgör om jag ens plockar upp boken och läser baksidestexten. Många tänker tyvärr fel gällande omslag och väljer en fin bild, typ en sommaräng och så står titeln någonstans uppe i högra hörnet. Boken är säkert fin med det omslaget, problemet är att jag ser den inte i myllret av böcker som flashar förbi när jag scrollar på Adlibris eller Storytel. Det blir bara en gråblaskig bild som svishar förbi utan att på något sätt ge en hint om vad boken faktiskt handlar om. Så omslaget måste stå ut, alternativt ha en stor smashig titel som syns och lockar. Baksidestexten ska ge en aning om vad jag kan vänta mig, men inte spoila boken. Den får heller inte vara för intetsägande, gärna en slags cliffhanger som den ovan.

En bok jag var grymt sugen på att läsa hade på baksidan en text som typ lät så här,

X är försvunnen och Q blir misstänkt. En djupdykning ner i en psykopats sinne där allt inte är vad det ser ut att vara.

Och då fattar man ( jag ) ju direkt. Om allt inte är vad det ser ut att vara, så är Q förmodligen oskyldig och X är psykopaten. Bok spoilad och ett typexempel där baksidestexten avslöjade alldeles för mycket för mig.

Livsregler för en medelstor get är ett bra exempel där omslaget inte sade mig någonting alls, men titeln var tillräckligt knasig för att locka mig att läsa baksidestexten som löd så här,

Sammanför ett psykfall med en dryg stekare, ett missbrukarbarn och ett CP. Placera dem i en ovanligt gammal bil och skicka iväg dem på en road trip genom landet. Lägg därtill en mörk hemlighet, en samling borttappade manuskript och en strävan att någon gång
innan sommaren är slut, nå grekisk mark. Resultatet blir Livsregler för en medelstor get, en varm berättelse om att köra vilse.

Titeln och baksidestexten var fortfarande förvirrande, men tillsammans så intressanta att jag lockades till läsning och det visade sig att boken var fantastisk. En av förra årets trevligaste läsupplevelser faktiskt.

livsregler-for-en-medelstor-get

Annonser

#TBT – Törnfåglarna

törnfåglarna

 

Familjen Cleary har flyttat från Nya Zeeland till Australien för att sköta släktingen faster Mary Carsons gård, Drogheda. Mary trånar efter traktens präst, Ralph de Bricassart, som har blivit tilldelad sin församling på landet som ett straff för tidigare felsteg. Då Ralph lär känna hela familjen Cleary blir dottern Meggie djupt förälskad i honom, med förödande konsekvenser för dem båda.

Jag hakar på Oaryas Throwback thursday idag också och smäller till med den älskade boken och tv-serien Törnfåglarna. Alltså, jag var ju väldigt ung när den här kom på tv men oj vad jag älskade den. Min första förälskelse var helt klart Fader Ralph även om jag fattade knappt hälften av själva serien. Jag förstod så mycket att Meggie var kär i honom, Fader Ralph var förälskad i henne men lovad till Gud och den elaka häxan Mary var kär i Fader Ralph och hade någon sorts hållhake  på honom. Alla var emot deras kärlek, även Fader Ralph då Gud alltid betydde mer för honom än Meggie och det var väl däri konflikten låg, som dessutom orsakade det enorma intresse som tv-serien skapade. Att man kan älska en abstrakt idé om något så mycket att man villigt försakar den eventuella glädje man kan få i detta livet.

Sedan fanns ju som sagt häxan Mary Carson. Den till synes välvilliga fastern som aldrig gjorde något utan en ond baktanke med det hela. Och som hela serien igenom är så fruktansvärt svartsjuk på relationen mellan Meggie och Fader Ralph.

När serien tog slut var jag såklart tvungen att läsa böckerna eftersom det utan Netflix och Viaplay var enda sättet att få stanna i Fader Ralphs ömma omvårdnad ett tag till. Jag läste den och läste den och läste den. Idag har jag märkligt nog nästan glömt den. Jag kan inte komma ihåg så mycket mer än just Meggies rosa klänning hon har på sig, när Fader Ralph för första gången får se henne som ung kvinna istället för som barn. Jag tror varenda flicka/kvinna satt framför tv:n och suckade trånande. Jag tvivlar dock på att varken boken eller serien håller måttet idag, så jag begraver det här djupt i byrålådan tillsammans med minnet av den uppgivna Meggie som sade:

That dear and gentle God who has taken from me everyone that I’ve loved most in the world. One by one. Frank, and Hal… and Stuey… and my father. And you, of course. Always you.

 

 

The sleeper and the spindle – Neil Gaiman

the-sleeper-and-the-spindle

The sleeper and the spindle är skriven av Neil Gaiman och illustrerad av Chris Riddell.

On the eve of her wedding, a young queen sets out to rescue a princess from an enchantment.
She casts aside her fine wedding clothes, takes her chain mail and her sword and follows her brave dwarf retainers into the tunnels under the mountain towards the sleeping kingdom.

Jag blev så nyfiken på den här att jag beställde den på originalspråk trots att jag är totalt ovan att läsa på engelska. Jag älskar ju omgjorda moderniserade sagor, sk fairytale-retellings, och vad kan vara bättre att öva läsning på engelska med än just en saga.

Boken börjar mitt i Snövits bröllopsbestyr. Hon har besegrat den onda styvmodern och står just i begrepp att gifta sig med prinsen som väckte henne med en kyss. Snövit är tveksam. Hon älskar prinsen men värderar även sin frihet högt. Samtidigt har en fruktansvärd pest spridit sig från kungariket bakom bergen. Det sägs att en prinsessa för cirka sjuttio år sedan eller så, stack sig på en förtrollad slända och föll i sömn tillsammans med resten av invånarna i slottet. Sömnen har spridit sig och nu är även Snövits kungarike hotat. Snövit som redan en gång överlevt magisk sömn är nu det enda hoppet och hon ger sig av tillsammans med tre dvärgar för att rädda båda kungarikena och den sovande prinsessan.

Eftersom jag läste boken på engelska har jag svårt att bedöma språket, är det vackert skrivet eller bara random text liksom? Nu litar ju jag på Neil Gaiman som författare och utgår från att språket är lika utsökt som sagan. För The sleeper and the spindle är en alldeles förtrollande saga. Gaimans Snövit är en kickass hjältinna som inte tvekar att dra svärdet om hon måste. Illustrationerna är fantastiska och understryker Gaimans mörka berättelse. För det är en mörk saga med zombieliknande faror som jagar Snövit och hennes vänner. Trots det så tycker jag absolut att man kan läsa den här med lite större barn. Man får hoppa över lite likmaskar och sånt, men sagan som helhet passar både barn och vuxna.

Jag gillar att Gaiman tänjer gränserna lite, men jag hade önskat att han gått några steg längre. Men kanske gör han ändå helt rätt. Så som sagan är skriven kan ändå de flesta, även de trångsynta, ta till sig sagan och våga läsa den med sina barn. Något tänjda gränser är ändå bättre än inte alls. Och att göra om stereotypa sagofigurer till självständiga starka kvinnor känns som en fantastisk utveckling bara det. Dessutom lyckas han överraska mig när sagan inte alls tar den vändning jag förväntade mig.

Gaiman har lyckats förvandla Snövit och Törnrosa till en modern storslagen saga som jag verkligen kan rekommendera alla. Vuxna som barn.

snow white

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Kungen i djungeln – Per Herrey

kungen-i-djungeln

Kungen i djungeln är skriven av Per Herrey.

Älgen Sven tycker att livet som skogens konung börjar bli lite enformigt och tråkigt. Hans stora dröm är att få komma till Afrika och bli den förste älgen någonsin som blir kung i djungeln.
Sven har några välmenande vänner som säger åt honom att Afrika är inte en plats för älgar och att han riskerar att bli uppäten av lejonen om han sticker dit. Vännernas budskap verkar dock inte ha någon avskräckande effekt på Sven, tvärtom.
Hur Sven faktiskt lyckas med sin bedrift är en fartfylld, rolig och spännande historia med ett gott budskap om lojalitet, vänskap och laganda.

Vi möter älgkalven Sven som ganska tidigt i boken blir ensam när hans mamma dör. Det här är ju oerhört sorgligt men Sven har som tur är sina kompisar. Sven inser tyvärr inte alltid hur bra kompisar kan vara och att man ibland kan behöva hjälp. Så när han blir kung i skogen bestämmer han sig för att tänka ännu större – han ska bli kung i djungeln! Så bär det av till Afrika och Sven får sakta men säkert lära sig att man kanske inte alltid klarar allt på egen hand. Ibland blir det bäst om man samarbetar. Speciellt när man har två jägare som kommit till Afrika för att jaga en.

Det var rätt länge sedan jag fick den här och jag har försökt läsa den med barnen. Tyvärr var de inte jätteförtjusta så jag fortsatte själv. Vilket visade sig vara synd för den tar sig. Med lite tålamod kommer berättelsen igång, så ge inte upp högläsningen lika fort som jag gjorde. Jag kommer absolut ta fram den här med barnen igen. Fantasin och kreativiteten är det inget fel på, den flödar och jag är säker på att barnen kommer älska alla färgstarka djurpersonligheter i boken. Texten är som sagt lite väl lång så korta små avsnitt rekommenderas. En fin barnbok med härliga illustrationer, som trots den sorgliga början faktiskt är en glad och uppfriskande upplevelse.

Boken hittar du på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Idus förlag för recensionsexemplar.

Liten enkät om läsning

Jag fortsätter leta bokfrågor på nätet. Tycker det är kul att fundera lite på min läsning ibland så jag har plockat lite random frågor från olika enkäter. Kör gärna på du med, läsning är ju flytande så även om frågorna återkommer är jag säker på att svaren varierar.

Favoritbok i barndomen?

Jag minns faktiskt bara Ronja Röverdotter. Nästa steg är typ Shogun av James Clavell men jag antar att jag måste ha läst något åren däremellan…

Vad läser du just nu?

Mysteriet på High chaparall av Lisa Kiddo och Fyra kvinnor fyra flickor av KG Johansson. Och några till. 

Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?

Inga faktiskt. Hämtade ut Väckelse av Stephen King och Himlen börjar här av Jandy Nelson förra veckan. Den ena färdigläst och den andra typ påbörjad, knappt. 

Har du en läsplatta? 

Nej. Ipads och surfplatta däremot, men glömmer bort att använda dem för läsning. 

Har dina läsvanor förändrats sedan du började blogga?

Ja faktiskt. Jag läser ungefär lika mycket men lite andra böcker emellanåt mot vad jag själv skulle ha valt. Jag försöker att inte analysera för mycket under läsandet, utan läsa på som vanligt och göra summeringen efteråt.

Sämsta boken i år?

Har än så länge inte läst någon gräslig bok i år. Förra årets sämsta var 50 shades of Grey och Sätt mig i brand.

Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?

Oj det är ganska många. Otopia, Udda verklighet, Miriam om natten, De hemlösas stad, Jag är Malala, Var är Alaska, Dash och Lilys utmaningsbok, Det handlar om dig, Konsten att skapa en tjej, Dömd, Sagan om drakens återkomst nr 1, Det oändliga havet och de två ovan redan nämnda. 

Kan du läsa på bussen? 

Jag åker inte längre buss, men ja.

Vad anser du om att låna ut böcker?

Böcker är till för att läsas så jag lånar gärna ut. 

Favoritgenre?

Just nu dystopi men jag läser annars det mesta faktiskt. Beror på humör. 

Genre du sällan läser?

Deckare. Visst kan kreativa mordgåtor fascinera även mig, men jag tycker generellt att deckare är väldigt stereotypa. Karaktärerna förvånar liksom aldrig. Något som kanske vissa finner trygghet i, men som jag själv tycker känns rätt mossigt.

Hur många lånade böcker brukar du ha från biblioteket samtidigt?

Ungefär som nu. Oftast åker hälften tillbaka oläst eller så förlänger jag lånet. 

Bästa filmatisering av en bok?

Bästa är ju svårt att säga, men Den gröna milen av Stephen King är ju jäkligt bra. 

Sämsta filmatisering av en bok?

Mio min mio med Christian Bale som Jum jum. Förstod aldrig konceptet riktigt, svensk bok men tysk-amerikansk produktion. Mycket märkligt resultat tycker jag. 

Mest skrämmande/hotfulla bok du någonsin läst?

Rosario är död av Majgull Axelsson. Fruktansvärd bok som jag dessutom läste alldeles för ung. 

En bok du trodde du skulle gilla men inte gillade?

Beautiful creatures och Stad av aska. Kommer ägna ett helt inlägg åt genren urban fantasy snart. 

Välkommen till Zoey Redbirds vampyrvärld!

house of night

 

House of night är en serie skriven av P.C Cast och Kristin Cast. Första boken i serien heter Vampyrens märke.

”Precis när jag trodde att min dag inte kunde bli värre fick jag syn på den döda killen som stod vid mitt skåp.” 

Och det räcker så klart inte med att han bara står och hänger vid Zoeys skåp, det är verkligen henne han väntar på. Och han är ju inte död egentligen. Han är odöd, eller omänsklig.

Hans uppgift är att spåra upp tonåringar med ett speciellt anlag i sitt DNA, blivande vampyrer. Han sätter vampyrens märke i Zoeys panna som tecken för alla att hon nu tillhör natten.

Det finns ingen väg tillbaka till ett mänskligt liv. Zoey måste snarast möjligt ta sig till ett Nattens hus där man fysiskt förändras till vampyr under några år. Om man klarar förändringen. Alla gör inte det, kroppen kan också stöta bort den. Och då dör man.

Vampyrer kan ju vara rätt uttjatat, men för oss som gillar vampyrer är den här serien ett litet måste. Det härliga är också att serien nu är uppe i elva böcker och än är det inte slut.

Ja ok, lite tjatigt blir det kanske efter ett tag men det går liksom inte att sluta. Jag är beroende. Vampyrerna är attraktiva, skolan är lockande mystisk och karaktärerna en härligt cool och ocool mix. Zoeys kompisar är en rörig blandning av populära, utstötta, homosexuella, heterosexuella, vampyrer, halvvampyrer, röda vampyrer och vad mer man nu kan tänka sig. Alla är liksom välkomna så länge man beter sig schysst. Samtidigt som det övernaturliga hela tiden är fokus betar bok efter bok också av hur jäkla jobbigt det kan vara att bara vara tonåring. Vampyr eller ej så har Zoey fortfarande samma problem som alla andra. Vänner blir osams, partners blir svartsjuka, misstag begås och familjeproblem hopar sig. Zoey är dessutom visserligen en relativt pryd tjej, men det hindrar henne inte från att få till det med flera av de tilltalande vampyrerna. Ingen triangel här inte. Även om hon på typiskt puritanskt sätt tänker på sig själv som slampa när hångelobjekten stadigt ökar i antal, så är det ändå uppfriskande med en tjej som vågar ta för sig och hångla runt ordentligt. Så otypiskt amerikanskt på något sätt.

Serien må vara lättläst och ytlig på sätt och vis men budskapet är faktiskt helt ok. Och låt oss erkänna det, ibland behöver man helt enkelt lite vampyrer i sin vardag.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.