De dödas strand – zombieapokalyps

de-dodas-strand

De dödas strand är andra delen i en trilogi om De vassa tändernas skog skriven av Carrie Ryan.

Gabry har haft en trygg uppväxt med sin mor Mary. Men en ödesdiger natt förändras allt, då Gabry och några av hennes jämnåriga tar sig över stadsmuren och in i det förbjudna området utanför. För i mörkret i den övergivna nöjes­parken lurar mardrömmen och på bara några minuter är flera av dem döda och resten blir snart tillfångatagna av stadens milis. Bara två av ungdomarna kommer undan: Catcher, som bär på den fruktansvärda smittan, och Gabry, som måste hitta en styrka inom sig som hon inte trodde att hon hade, lämna allt det trygga bakom sig och ge sig ut i det okända.

Man kan väl inte ens med bästa vilja säga att jag tyckte om första boken, De vassa tändernas skog. För mycket drama och för mycket våp i den stackars Mary för min smak. Många tyckte ändå jag skulle fortsätta läsa eftersom böckerna blir bättre, så jag tog dem på orden. Och det blir faktiskt bättre.

Gabry är inget våp. Hon är däremot rädd för nästan allting och vill därför helst stanna kvar i sin lilla by för alltid, i sin lilla kokong av falsk trygghet. Hon gör fel efter fel. Ibland bara för att hon tänker fel, men oftast för att hennes feghet får henne att stå tillbaka. Gabry är nästan en antihjältinna i sin feghet. Ändå är den här boken bättre. Gabry kravlar inte snörvlande och snorande efter pojkar. Hon smälter inte och går sönder så fort någon tittar på henne. Det är alltså en stor skillnad. Även om jag har lust att skrika åt henne också ibland kan jag förstå rädslan. Den är mänsklig. Författaren använder fortfarande ett ganska mustigt språk. Det är fortfarande dramatiskt och känslosamt men på en acceptabel nivå.

Dessutom blir jag ordentligt överraskad när jag förstår vem Gabry är, något som ökar upp mitt intresse för den tredje och sista delen enormt. Syftet med dessa antihjältinnor blir dessutom mer tydligt, och att det är ett medvetet grepp får mig även att omvärdera den första boken. Jag tycker fortfarande inte om den, men som helhet verkar trilogin väl värd sin andra chans.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Advertisements

4 responses

  1. ÅHÅHÅH! Nu jävlar, jag skrev min B-uppsats om genus i den första boken och går helt klart igång på när folk kallar MARY FÖR VÅP. Because, listen to this: Visst att Mary är en stundvis jävligt svag karaktär som är ett offer för samhället hon växt upp i. MEN hon går sin egen väg – prioriterar sina egna drömmar framför de andras säkerhet och bestämmer sig till och med för att lämna alla andra för att kunna få det HON vill ha (vilket förstås kan ses som dumt om en ser till hennes överlevnad – hon följer en idé om något hon inte vet finns och chansen att hon ska överleva är liten. Men säg att en manlig karaktär skulle göra just detta – hur skulle du tänka kring honom i så fall?). Hon är egoistisk, bryr sig allra mest om sig själv – SAMTIDIGT som hon också får vara lite typiskt kvinnlig på vissa stället. Måste nästan gräva fram den där gamla B-uppsatsen för att uppdatera mig så jag kan argumentera bättre.

    Och nej, SJÄLVKLART är Gabry inte på samma sätt, eftersom hon inte har växt upp under samma förhållanden där meningen med kvinnornas liv inte är att bli bortgifta (med män).

    Liked by 1 person

    • Haha, jag var ännu argare i min rec av just De vassa tänderna 😉 https://bokhuset.ax/2014/09/27/de-vassa-tandernas-skog/

      Men visst är det bra att hon går sin egen väg, men det hade varit trevligare om hon gick dit istället för att kravla fram. Elisabeth Bennet är en stark karaktär ( om man nu ska utgå från en någorlunda liknande kvinnosyn ) som gör sina val rakryggad. Mary är ett snörvlande vrak. Nu omvärderade jag ju min syn litegrann efter andra boken, men det är ändå för mycket drama och för mycket känslomässig undergång för att jag ska gilla Marys sätt att göra saker och ting på. Hennes trånande är inte kvinnligt, det är idiotiskt. 🙂 Jag hade förhoppningsvis uppfattat ett snörvlande vrak till man på samma sätt, oavsett hur han än valde i slutändan.

      Gilla

  2. Pingback: Zombieavslut – Den mörka staden av Carrie Ryan | Bokhuset

  3. Pingback: De dödas strand av Carrie Ryan - C.R.M. Nilsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: