Kampen om järntronen – George R.R Martin

game-of-thrones---kampen-om-jarntronen

Kampen om järntronen är första delen i serien A song of ice and fire, skriven av George R.R Martin.

I en svunnen tid inträffade en våldsam klimatförändring. Somrarna varar i decennier och följs av vintrar långa som en livstid. Längst upp i Norden ligger muren av is, ständigt bevakad av brödraskapet som vigt sitt liv åt uppgiften att skydda de sju konungarikena mot vålnader, kyla och okända faror. Men kusliga händelser vid muren förebådar en framtid av oro och krig.
Robert Baratheon och Eddard Stark befriade en gång i tiden de sju konungarikena från den galne draklorden Aerys och det blev Robert som besteg järntronen medan Eddard drog sig tillbaka till sitt Vinterhed.
Efter en lång tid av fred samlar sig kung Roberts fiender både i Norden och i Södern. Hans närmaste rådgivare har dött under mystiska omständigheter och till och med hans egen drottning smider i hemlighet onda planer. Kung Robert ber Eddard Stark om hjälp och Eddard och hans familj dras obönhörligt in i maktspelet kring de sju konungarikena. Intrigerna och maktkampen vid hovet leder till ett regelrätt krig mellan olika ätter och deras lorder.
Men det största hotet mot kung Robert är den mördade draklordens två barn, en son och en dotter som nu har vuxit upp. De lever i exil och har fått en fristad hos hövdingen över Dothrakiens grässlätter. Med hjälp av hövdingen och hans fyrtiotusen krigare ska så småningom en ättling av drakens blod åter sitta på järntronen.

Ni hör ju, det är mycket att hålla reda på och det här är ändå inte ens hälften av alla ätter och människor som dyker upp. Vilket är anledningen till att jag väl är en av de sista att hoppa på Game of thrones-febern. Jag såg ett avsnitt i serien och backade ur. Det kändes rörigt, konstigt ( incestuöst ) och allmänt trist med allt krig serien verkade bestå av. Men jag hade fel som så många gånger förut eftersom jag faktiskt tokälskar det här. Jag fastnade på ett sätt som slukar en mentalt. Även när jag inte läste var jag helt inne i karaktärerna och vad som skulle hända, vilket har tryckt bort alla eventuella recensioner som skulle ha skrivits. Det har helt enkelt inte funnits plats i huvudet eftersom Kampen om järntronen tog all plats under en vecka. Delvis därför har jag beslutat att vänta med resten av böckerna och se serien istället. Bloggen skulle bli väldigt tråkig om jag mentalt satt fast i Westeros fem veckor till.

Min kollega frågade vad boken handlar om och jag insåg att jag inte kunde beskriva den på ett intressant sätt. För egentligen händer det inte så himla mycket. Det är förstås en hel del manipulerande, lite ledtrådar här och där till dödsfall som verkar suspekta, intriger om makten och förberedelser för eventuella komplotter som kanske eller kanske inte finns. Och ändå är det totalt fängslande. Varför?

Det som är GRRM:s styrka är framförallt dramaturgin och karaktärerna. Det här är inte en handlingsbaserad berättelse, utan karaktärsdrivande. Han presenterar ett så omfattande persongalleri att det borde vara omöjligt att hålla isär dem. Istället lyckas han få mig att älska varenda en av dem. De är långt ifrån perfekta och många begår idiotiska misstag (Catelyn Stark, Eddard Stark osv ) och ändå fängslar de mig helt. GRRM byter skickligt berättarfokus på precis rätt ställen och driver mig därmed framåt konstant. Trots att det kanske egentligen inte hänt så mycket mer än att en ny pojke kommit till De svarta bröderna och Jon Snö fått en ny kompis. Sättet som GRRM låter karaktärsutvecklingarna träda fram är även det genialt. Han gör det dels via karaktären själv, men även via bemötandet från omgivningen. Hur en pojke blir rufsad i håret i början, för att senare mötas av knäfallande respektfulla soldater. Jag känner utvecklingen, jag läser den inte. Hela tiden är jag precis där, hos dem. Läsupplevelsen är alltså total.

Naturligtvis finns det sånt som stör, det gör det alltid. När det gäller fantasy ( för det är fantasy i grund och botten ) förstår jag inte hur drakar och zombieliknande vålnader kan vävas in på ett naturligt och trovärdigt sätt, medan könsstereotyper verkar så himla svårt att ändra på. Mångkulturen saknas nästan helt, sexualiteten är enligt de vanliga normerna ( förutom det incenstuösa inslaget då ) och männen styr medan kvinnorna våldtas, säljs och används efter männens önskemål. Jag förstår att mannens dominans per automatik skapar en obalans som enkelt ger en grund till intriger, men det är så tråkigt på något sätt, så redan gjort. Det ger också en känsla av lathet hos författaren. Vissa kanske hävdar att det ju egentligen är kvinnorna som styr, som använder sina män och barn som marionetter. Ja på sätt och vis, men de gör det endast för att dessa män och söner är det som möjliggör detta. Utan sonen skulle makten vara utsuddad för modern, utan maken skulle makan vara ingenting. Med ett undantag ( det finns alltid undantag som tur är ) och hon är därför min favoritkaraktär. Så länge hon nu får leva. För det som sägs är helt sant, George RR Martin har inga som helst problem att döda sina karaktärer. Något jag både hyllar och beklagar.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: