Vit som snö

vit-som-sno

Vit som snö är andra delen i en trilogi skriven av Salla Simukka.

Lumikki Andersson befinner sig i ett sommarhett Prag. På ett café kommer en tjej fram till Lumikki och påstår sig vara hennes halvsyster. Eftersom Lumikki misstänker att föräldrarna döljer något om släktens historia för henne, blir hon intresserad.

Tjejen lyckas lura med sig Lumikki till ett religiöst möte, och hon blir indragen i en sekt som är mitt uppe i planeringen av sitt kollektiva självmord. Lumikki tvingas springa för livet genom Prags gator och kyrkogårdar för att förhindra den stora tragedin. I uppföljaren till Röd som blod är oskulden allt annat än vit som snö.

Jag såg väldigt mycket fram emot att läsa den här eftersom jag tyckte om första boken väldigt mycket. Är den lika bra då? Både ja och nej.

Galna sekter tilltalar mig helt klart mer än maffiabekymmer så handlingen fångar mig redan från början. Omgivningen är lockande med Prag som ram för berättelsen och författaren målar skickligt upp miljön, hettan och spänningen från första sidan. Omslaget är fantastiskt och Lumikki är precis lika kompetent och snabbtänkt som i första boken. Dessutom märker man nu hur hon utvecklats sedan början. Lumikki är både varmare och mjukare som person och vi lär känna henne bättre.

Precis som i första boken får vi även här två parallella berättelser vid sidan om. Vad är det för hemligheter hennes familj döljer och vem är personen som krossat Lumikkis hjärta? Vi får delvis svar och samtidigt ännu fler hemligheter, fler frågetecken att reda upp. Författaren har ju faktiskt lyckats hålla oss helt ovetande om vem personen är som krossat Lumikkis hjärta. Jag hade vissa aningar om hur det kunde ligga till och en liten stund är jag förkrossad över att Simukka valt den enkla vägen. Tills jag inser att det gjorde hon inte och jag kan andas ut igen.

På det stora hela är boken bra och spännande. Huvudkaraktären växer, handlingen är spännande och mysterierna hopar sig. Men slutet alltså, hur har man tänkt gällande slutet? Det känns som att köra i hundranittio på motorvägen med gasen i botten och farten ökar, fjärilarna i magen lever loppan och vägen rusar fram emot en. Och så plötsligt tar vägen slut. Från hundra till noll på sex sekunder. Några sidor till hade behövts känner jag. Antingen för att göra slutet mindre prydligt ( nu blev det alldeles för perfekt packat och avslutat på bara några rader ), eller för att bygga upp spänningen inför nästa ytterligare lite till. Min läsupplevelse klipptes av helt tvärt och jag känner mig inte helt nöjd faktiskt. Mest känner jag mig tom och undrar lite vad det var som hände.

Men naturligtvis rekommenderar jag den här. Det är ju Lumikki vi får och hon levererar precis som förväntat!

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Rabén&Sjögren för recensionsexemplar.

Annonser

2 responses

  1. Pingback: Vit som snö | Old Adult Reads Young Adult

  2. Pingback: Svart som ebenholts. | Bokhuset

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: