En smakbit av Stjärnklart.

Stjärnklart läste jag i höstas och jag älskade den. Passar på att tipsa om den igen med en smakbit till, eftersom den efterlängtade uppföljaren Stjärnfall snart är på väg.

stjarnklart

Elektronik har inget immunförsvar. Det är något som inte stämmer med de allt fler trasiga telefonerna som har lämnats in för reparation runtom i landet. De är stendöda. Samtidigt börjar en rad oförklarliga händelser i samhället avlösa varandra.

Det här var omöjligt.

Anna insåg mycket väl vad det var hon såg. Hon tog upp EMOIDS loggfiler och kontrollerade. Nej, det som visades var hennes data över strömavbrotten, ingenting annat. Annars såg det nästan exakt ut som den av systemets testdatakörningar som var tänkt att användas som demonstration vid användarnas utbildning för att visa hur en smittsam sjukdom spreds med flygresenärer över jordklotet. Visserligen började det hela i Asien i testdatamängden, medan Annas strömavbrottsepidemi började i Sverige och London. Förloppet var i princip detsamma, men mycket, mycket snabbare.

Fast strömavbrott var inte smittsamma. De spred sig inte som en sjukdom, så det här var inte möjligt.

Vill du läsa fler smakbitar tittar du in hos Flukten fra virkeligheten idag.

en smakbit på riktigt

Mina senaste fynd!

Jag saknar jerkan. Den startar liksom helgen och utan jerkan känns det lite tomt helt enkelt. Men mitt senaste biblioteksbesök igår gjorde mig lycklig. Jag hade beställt boken Vi är alla helt utom oss ( alltså, bara titeln är ju helt fantastisk ) och hittade även två andra godingar. Fem minuter var jag inne på biblioteket och kom ut med den här fina lilla högen ( att jag redan har en megahög hemma med kommande läsning ändrar inte på något sätt den lyckokänslan ).

FullSizeRender

En annan bok jag längtar efter just nu är fortsättningen på Ursula Poznanskis bok Sveket. Det här är faktiskt en bok som har växt i mitt minne. Jag blev lite förvånad när jag läste min recension, för jag kommer ihåg den som så mycket bättre än jag skrivit. Kanske läste jag den lite väl fort, så det får bli en omläsning innan jag fortsätter med kommande bok. Andra delen heter Sammansvärjningen och omslaget är även på denna väldigt fint. Som tur är vet jag att den redan är på väg till min brevlåda. Den kommer trivas väldigt bra i min bokhylla tror jag.

sammansvarjningen

#TBT – Inte som andra döttrar av Deborah Spungen

9789172632776_200_inte-som-andra-dottrar_kartonnage

När jag var tonåring fick jag den här i present av min mamma och det blev en älskad bok. Inte för att det är en vacker saga, tvärtom. Det är en trasig människa som skildras och så långt ifrån mig själv man kan komma. Men den var viktig och den är det fortfarande.

Boken är skriven av Nancy Spungens mamma Deborah. Den berättar om Nancy som när hon var fem år hotade att döda barnvakten och som elvaåring jagade sin mamma med en hammare. Samma år försökte hon begå självmord för första gången och hon dog redan som tjugoåring av ett knivhugg i magen. Hennes pojkvän Sid Vicious som var basist i Sex Pistols blev anklagad för mordet men inte dömd. Han dog själv av en överdos bara några månader senare.

Deborah skildrar sin dotter med kärlek, men ger ändå vad som känns som en ärlig berättelse om en familj i djup kris och ett barn som inte är som andra. Diagnosen på Nancy då var förmodad schizofreni, men många menar att hon idag troligen hade fått även diagnosen bipolär. En sjukdom som tyvärr är alldeles för vanlig och som inte alla överlever.

Jag tror att boken är precis lika viktig idag som för tjugo år sedan, så jag rekommenderar den fortfarande. Läs den.

Och som vanligt är det tack vare Oaryas Throwback thursday som nostalgin flödar.

Mazerunner – I dödens stad

maze-runner-i-dodens-stad

I dödens stad är den sista delen i trilogin Mazerunner, skriven av James Dashner.

De har tagit ifrån Thomas allt: hans vanliga liv, hans minnen och nu hans enda vänner. Världen är full av kaos och han har skaffat sig övermäktiga motståndare. Men Thomas fiender vet inte att han har fler minnen av sitt tidigare liv än de tror. Han minns tillräckligt mycket för att veta att man har ljugit för honom. Tillräckligt mycket för att göra uppror.

Thomas överlevde labyrinten. Han överlevde vansinnets öken. Han är redo att ge vad som helst för att rädda sina vänner. Men sanningen kan vara det som slutligen krossar honom.

Jag som verkligen gillade de två tidigare böckerna har lite problem med den här. Serien står ju för snabb underhållning, det är liksom inget djupare innehåll och det är heller inte vad jag förväntade mig. Men lite mer än bara springande hit och dit hade ju varit trevligt. Det här känns märkligt nog som en mellanbok. Spänningen inför upplösningen finns liksom inte där och det är troligen för att författaren gör det både lätt och svårt för sig samtidigt, men på fel ställen.

En enkel lösning hade varit helt ok för mig. Författaren hade inte behövt kämpa med att snurra det femtioelva varv, vilket i slutändan inte blir något tydligt svar alls. Detta snurrande bidrar också till en hel massa springande hit och dit. Vem ska Thomas lita på, vad ska han göra och vart ska han springa? Fram och tillbaka hela tiden och det blir liksom för mycket. Författaren hade också tjänat på att fokusera på trådarna som ska knytas ihop. Den stora frågan har ju hela tiden varit vad WICKED är, vad deras syfte är och om de är goda eller onda. Svaret vi får är … tja något slags ickesvar. Det blir mest en hel massa svammel om variabler. Ordet används faktiskt så frekvent att det på en sida skrivs upp till åtta gånger, sen räknade jag inte mer.

Boken är rörig och det känns som författaren har kämpat med att få till ett intelligent slut, något ordet variabler tyvärr inte kan hjälpa till med. Men, boken är ju naturligtvis ändå inte så usel att jag inte rekommenderar den. Vraken ( de smittade ) förvandlas i den här boken till något annat vilket förhöjer spänningen. Den påbörjade kärlekstriangeln fortsätter lite halvdant här vilket är trevligt när det för en gångs skull är en kille som står i mitten, och självklart finns en hel del av spänningen från de förra böckerna kvar. Jag sträckläste alltså boken vilket är ett ok betyg. Jag önskar ändå att förlaget hade ställt högre krav på Dashner, för den sista och avslutande delen i en trilogi bör vara bättre än så här.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Semic för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är:

Beas bokhylla

Monstersteffa

Bookis

Fyra minuter av härlig skräck!

fyra-minuter

Fyra minuter är skriven av Johan Ring.

För det unga paret Veronica och Anders är flytten till Veronicas barndomsort, den småländska idyllen Dunvik, tänkt att bli en nystart, långt bort från storstadens stress. Men istället för att finna lugnet förvandlas deras liv allt mer till en mardröm.

Ett passagerarplan på väg från Salzburg till Arlanda försvinner från radarn i fyra minuter. Sedan störtar det på en potatisåker i Dunvik.

Byn skakas av händelsen och de boende samlas kring vraket. Men det är inte själva kraschen som lockar, det är något annat. Något i planet kallar på dem och snart börjar människor förändras på skrämmande sätt.

Något ombord på planet har överlevt. Något som är långt ifrån mänskligt.

Jag tipsade ju om den här boken i vintras innan den kommit ut, vilket var en ren chansning baserad enbart på novellen Rent a Claus som då dessutom var opublicerad. Men magkänslan sade mig att Johan Ring skulle leverera, och det gör han. Som han levererar!

Fyra minuter är skräckläsning på hög nivå. Från första till sista sidan satt jag fastnaglad, dels av handlingen, men även av karaktärerna och den djupare sidohistorien Ring ger oss. Att jämföra med Stephen King är egentligen lite orättvist eftersom det här är Johan Rings debut och King är skräckmästaren själv. Ändå är det ju oundvikligt när det handlar om skräck, och faktiskt så klarar Ring jämförelsen riktigt bra.

Där King använder sig av ett ganska snirkligt språk med långa omvägar runt själva grundhistorien går Ring direkt på kärnan. Handlingen och skräcken möter oss ganska omedelbart och sätter färg på berättelsen direkt. Ring tar ett fast grepp om oss redan från de första sidorna och intrigen är rak utan krusiduller. Ändå gör han det med finess. Med ett mer avskalat språk än King, får vi ett färgstarkt persongalleri och en skräck som växer med varje sida. Det som från början enbart är obehagligt blir bit för bit rejält skrämmande och skräckkänslan sitter precis där den ska. Ring balanserar skräcken, blodbadet och morbida handlingar precis lagom så att det ligger på gränsen till för mycket, utan att någonsin bli det. Trots ganska ingående beskrivningar av fasansfulla handlingar lyckas han skickligt hålla det utanför splatternivå. Vid sidan om skräcken får vi också möta samhället Dunvik och dess invånare, framförallt huvudkaraktärerna Veronica och Anders. Veronica är ganska komplex och en inte helt sympatisk karaktär som har sina egna inre demoner att slåss med. Ändå fångas jag av relationsdansen mellan henne och Anders som utspelar sig mitt i fasan.

King använder sig ofta av stödpelare för att lyfta fram sina karaktärers personligheter. I Väckelse till exempel spelar musiken en stor roll i skildringen av huvudpersonens utveckling och karaktärsbeskrivning. Ring behöver inga stödpelare. Varje karaktär i boken lyfts fram med enkla medel, men så spot on att jag förstår precis vilka de är och vilken roll de har i samhället. Ring har dessutom förstått det allra viktigaste. Det som för mig är ett måste i skräcklitteratur, nämligen humorn. Den är ständigt närvarande i personskildringarna vilket förhöjer igenkänningsfaktorn och ger berättelsen den extra lilla touch av värme och närvaro som behövs för att skräcken ska få fäste ordentligt.

Fyra minuter är en stark debutroman som inte gör mig besviken på något sätt. Jag hoppas att boken uppmärksammas av de större medierna, för den är väl värd att uppmärksammas. Något säger mig också att vi kommer höra talas om Johan Ring som en av de stora så småningom.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till Mix förlag för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är:

Med näsan i en bok

Farbror Atlas

Bokhyllan

 

Dagens tips – Waiting for the Machines to Fall Asleep

Det är ingen hemlighet att jag älskar science fiction. Ändå tackade jag nej till att recensera den nyligen utgivna antologin Waiting for the machines to fall asleep. Jag skulle normalt aldrig någonsin tacka nej till att läsa fantastisk science fiction, vilket jag är helt övertygad om att den här boken innehåller, men den är på engelska. Att tacka ja till recensionsexemplar betyder ju ett visst ansvar, och tyvärr kände jag att jag inte vågar ta på mig det ansvaret när språket är engelska.

Självklart kommer jag läsa den här ändå. Men det blir i min egen takt och jag slipper recensera ett språk jag inte behärskar flytande. Flera av mina favoritförfattare finns med, så jag vågar ändå lova att det är utmärkt läsning för den som gillar science fiction. Den har dessutom fått fantastisk kritik i flera recensioner så jag ser verkligen fram emot att läsa den här.

Dagens tips alltså för alla oss som älskar science fiction. Jag tror vi kommer älska den här också.

waiting-for-the-machines-to-fall-asleep

Du hittar boken hos Adlibris, Bokus och CDON.

Recensioner hittar du här:

Risingshadow

Tangent

SF crowsnest

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till