Författare eller recensent?

Bakom varje recensent döljer sig en misslyckad författare.

Så sägs det ju ibland. Något som naturligtvis inte stämmer generellt, men jag tycker frågan ändå är intressant. Författare eller professionell recensent? En intressant fråga eftersom jag dels skriver själv och dels recenserar på bloggen.

Det jag vet är att jag inte vill vara professionell recensent. Naturligvis skulle jag gärna få en inkomst på att läsa böcker ( vem vill inte det av oss ), men samtidigt vill jag inte ha massa regler som styr och ställer vilka böcker som ska läsas, hur jag får uttrycka mig eller vart jag får eller inte får länka. På min blogg följer jag mina egna regler och det är väldigt skönt. Vill jag marknadsföra en bok lite extra så gör jag det och vill jag inte läsa en bok så gör jag inte det. Så professionell recensent, nej tack.

Författare då? Jag har skrivit två barnböcker till mina barn, böcker som de älskar. Jag har också en påbörjad ungdomsroman som jag kommit ungefär halvvägs i innan den blev liggande och nu vet jag inte hur jag ska gå vidare. Jag gillar nämligen inte offentlighet. Jag har inga problem att tala inför folk, men det här med att aggressivt marknadsföra sig själv ser jag som ett problem. Skulle jag kunna skriva böcker på heltid under pseudonym och aldrig behöva sitta på en boksignering eller liknande, ja då hade jag kanske velat vara författare. Men det fattar vi ju alla att det är omöjligt.

Ger man ut boken själv så har man dock frihet att välja själv. Man bestämmer själv vad som ska göras eller inte göras. Så om jag någon gång ger ut mina böcker kommer det bli egenutgivet, det har jag redan bestämt ( då väljer jag själv om det ska tryckas två ex till mina barn, eller tusen och köra hela vägen ). Men det känns inte helt ok det heller. Min passion känns inte som att den ligger i att skriva böcker, den ligger i att läsa böcker. Att hjälpa andra hitta sin egen passion för läsning och ge dem verktygen att göra det.

Så mitt svar får bli att jag kanske inte vill bli författare och absolut inte professionell recensent. Att jobba på ett förlag däremot, det känns som något jag skulle älska. Hitta de där manusen som ger en rysningar och veta att här, här finns en berättelse jag vill att andra också ska läsa. Ungefär som det jag gör här på min blogg, men få betalt för det. Lycka.

Vad skulle du välja?

reading två

Annonser

7 responses

  1. nej, inte recensent. mina utlåtanden på bloggen vill jag inte kalla recensioner. men det är roligt att formulera sig kring det man läst. författare skulle jag kunna tänka mig att bli. tror jag. eller kanske inte. det bästa är ju ändå att vara läsare.

    Gilla

    • Jag kallar det oftast recensioner men själva benämningen i ordet är inte så laddat för mig. Däremot kallar jag mig inte recensent, utan en bokbloggare som skriver recensioner. Typ. 🙂

      Gilla

  2. Inget av det! Precis som du vill jag inte behöva följa stränga regler för vilka böcker jag läser osv. Och mina inlägg ser jag inte som stenhårda recensioner, det är mina åsikter och tankar om min passion. Skriva gillar jag, men skulle heller inte vilja ha uppmärksamheten. Jag trivs perfekt där jag är nu, när jag har mitt hörn på nätet där jag får skriva om det jag läser. Och sen jobbet i bokaffär, där jag får tipsa om böcker öga mot öga 🙂

    Gilla

    • Åh, jobba i bokaffär … Det skulle jag absolut kunna tänka mig. Är grymt avis på alla som får stå bland härliga nydoftande böcker hela dagarna. 🙂

      Gilla

  3. Jag skulle inte vilja göra någondera, av den enkla anledningen att läsning är ett av mina bästa sätt att slappna av och återhämta. Om det var mitt jobb, vad skulle jag då göra för att varva ned efter jobbet?

    Gilla

    • Jag håller med dig. Läsning är min avkoppling också. Men jag skulle kunna tänka mig att jobba med läsning ändå, så länge det inte blir ett tvång att läsa ( hela ) böcker jag inte vill. Då försvinner nog tjusningen. Jobba med böcker däremot ( sälja, sortera, prata om och vara omgiven av dem ), det skulle jag gärna vilja 🙂

      Gilla

  4. Jag är nog för narcissistisk för att inte njuta av uppmärksamheten tror jag. Men samtidigt har jag så himla mycket problem med prestationsångest att jag förmodligen skulle bryta ihop kanske snart. Mitt psyke skulle KNTE klara av den typen av press. Så fram till det jag gör det nöjer jag mig med att läsa, skriva dagbok och att skriva de scener som ploppar upp i mitt huvud. Det fungerar ju ändå på ett sätt terapeutiskt för mig på samma sätt som läsning gör. Men det måste ju bli helt prestationslöst dårå.

    Däremot älskar jag min praktik på Barnens Bokklubb nu. Det är i princip perfekt. Alltså läsa böcker och skriva om böcker hela dagarna – och jag får läsa barn- och ungdomslitteratur! Och i texterna så behöver jag ju analysmässigt inte prestera så mycket, eftersom det ändå ska vara småljuga texter. Väldigt kul!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: