Fyra minuter av härlig skräck!

fyra-minuter

Fyra minuter är skriven av Johan Ring.

För det unga paret Veronica och Anders är flytten till Veronicas barndomsort, den småländska idyllen Dunvik, tänkt att bli en nystart, långt bort från storstadens stress. Men istället för att finna lugnet förvandlas deras liv allt mer till en mardröm.

Ett passagerarplan på väg från Salzburg till Arlanda försvinner från radarn i fyra minuter. Sedan störtar det på en potatisåker i Dunvik.

Byn skakas av händelsen och de boende samlas kring vraket. Men det är inte själva kraschen som lockar, det är något annat. Något i planet kallar på dem och snart börjar människor förändras på skrämmande sätt.

Något ombord på planet har överlevt. Något som är långt ifrån mänskligt.

Jag tipsade ju om den här boken i vintras innan den kommit ut, vilket var en ren chansning baserad enbart på novellen Rent a Claus som då dessutom var opublicerad. Men magkänslan sade mig att Johan Ring skulle leverera, och det gör han. Som han levererar!

Fyra minuter är skräckläsning på hög nivå. Från första till sista sidan satt jag fastnaglad, dels av handlingen, men även av karaktärerna och den djupare sidohistorien Ring ger oss. Att jämföra med Stephen King är egentligen lite orättvist eftersom det här är Johan Rings debut och King är skräckmästaren själv. Ändå är det ju oundvikligt när det handlar om skräck, och faktiskt så klarar Ring jämförelsen riktigt bra.

Där King använder sig av ett ganska snirkligt språk med långa omvägar runt själva grundhistorien går Ring direkt på kärnan. Handlingen och skräcken möter oss ganska omedelbart och sätter färg på berättelsen direkt. Ring tar ett fast grepp om oss redan från de första sidorna och intrigen är rak utan krusiduller. Ändå gör han det med finess. Med ett mer avskalat språk än King, får vi ett färgstarkt persongalleri och en skräck som växer med varje sida. Det som från början enbart är obehagligt blir bit för bit rejält skrämmande och skräckkänslan sitter precis där den ska. Ring balanserar skräcken, blodbadet och morbida handlingar precis lagom så att det ligger på gränsen till för mycket, utan att någonsin bli det. Trots ganska ingående beskrivningar av fasansfulla handlingar lyckas han skickligt hålla det utanför splatternivå. Vid sidan om skräcken får vi också möta samhället Dunvik och dess invånare, framförallt huvudkaraktärerna Veronica och Anders. Veronica är ganska komplex och en inte helt sympatisk karaktär som har sina egna inre demoner att slåss med. Ändå fångas jag av relationsdansen mellan henne och Anders som utspelar sig mitt i fasan.

King använder sig ofta av stödpelare för att lyfta fram sina karaktärers personligheter. I Väckelse till exempel spelar musiken en stor roll i skildringen av huvudpersonens utveckling och karaktärsbeskrivning. Ring behöver inga stödpelare. Varje karaktär i boken lyfts fram med enkla medel, men så spot on att jag förstår precis vilka de är och vilken roll de har i samhället. Ring har dessutom förstått det allra viktigaste. Det som för mig är ett måste i skräcklitteratur, nämligen humorn. Den är ständigt närvarande i personskildringarna vilket förhöjer igenkänningsfaktorn och ger berättelsen den extra lilla touch av värme och närvaro som behövs för att skräcken ska få fäste ordentligt.

Fyra minuter är en stark debutroman som inte gör mig besviken på något sätt. Jag hoppas att boken uppmärksammas av de större medierna, för den är väl värd att uppmärksammas. Något säger mig också att vi kommer höra talas om Johan Ring som en av de stora så småningom.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till Mix förlag för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är:

Med näsan i en bok

Farbror Atlas

Bokhyllan

 

Annonser

4 responses

  1. Det är verkligen intressant hur olika man kan tycka om samma berättelse 🙂 För mig var detta i allra högsta grad splatter, men vi är i alla fall överens om att det var mer pang på rödbetan än King 🙂

    Gilla

    • Jag såg faktiskt någon annan som tyckte som du och just därför ville jag betona att jag inte håller med. Tyckte den höll sig precis på rätt sida av balansgången där. 🙂

      Gilla

  2. Pingback: Min statistik säger att du inte har något att oroa dig för Johan Ring. | Bokhuset

  3. Pingback: Årets bästa skräck | Bokhuset

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: