Mazerunner – I dödens stad

maze-runner-i-dodens-stad

I dödens stad är den sista delen i trilogin Mazerunner, skriven av James Dashner.

De har tagit ifrån Thomas allt: hans vanliga liv, hans minnen och nu hans enda vänner. Världen är full av kaos och han har skaffat sig övermäktiga motståndare. Men Thomas fiender vet inte att han har fler minnen av sitt tidigare liv än de tror. Han minns tillräckligt mycket för att veta att man har ljugit för honom. Tillräckligt mycket för att göra uppror.

Thomas överlevde labyrinten. Han överlevde vansinnets öken. Han är redo att ge vad som helst för att rädda sina vänner. Men sanningen kan vara det som slutligen krossar honom.

Jag som verkligen gillade de två tidigare böckerna har lite problem med den här. Serien står ju för snabb underhållning, det är liksom inget djupare innehåll och det är heller inte vad jag förväntade mig. Men lite mer än bara springande hit och dit hade ju varit trevligt. Det här känns märkligt nog som en mellanbok. Spänningen inför upplösningen finns liksom inte där och det är troligen för att författaren gör det både lätt och svårt för sig samtidigt, men på fel ställen.

En enkel lösning hade varit helt ok för mig. Författaren hade inte behövt kämpa med att snurra det femtioelva varv, vilket i slutändan inte blir något tydligt svar alls. Detta snurrande bidrar också till en hel massa springande hit och dit. Vem ska Thomas lita på, vad ska han göra och vart ska han springa? Fram och tillbaka hela tiden och det blir liksom för mycket. Författaren hade också tjänat på att fokusera på trådarna som ska knytas ihop. Den stora frågan har ju hela tiden varit vad WICKED är, vad deras syfte är och om de är goda eller onda. Svaret vi får är … tja något slags ickesvar. Det blir mest en hel massa svammel om variabler. Ordet används faktiskt så frekvent att det på en sida skrivs upp till åtta gånger, sen räknade jag inte mer.

Boken är rörig och det känns som författaren har kämpat med att få till ett intelligent slut, något ordet variabler tyvärr inte kan hjälpa till med. Men, boken är ju naturligtvis ändå inte så usel att jag inte rekommenderar den. Vraken ( de smittade ) förvandlas i den här boken till något annat vilket förhöjer spänningen. Den påbörjade kärlekstriangeln fortsätter lite halvdant här vilket är trevligt när det för en gångs skull är en kille som står i mitten, och självklart finns en hel del av spänningen från de förra böckerna kvar. Jag sträckläste alltså boken vilket är ett ok betyg. Jag önskar ändå att förlaget hade ställt högre krav på Dashner, för den sista och avslutande delen i en trilogi bör vara bättre än så här.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Semic för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är:

Beas bokhylla

Monstersteffa

Bookis

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: