Event horizon och Den leende mannen skrämmer mig!

Kulturkollo har i sin tisdagsutmaning bett oss berätta om skräck.

Vilket är ditt allra bästa blodisande tips i sommarnatten? En film? En bok? En spökhistoria berättad av någon särskilt skrämmande berättare?
horizonte-final-posterJag har alltid älskat skräck. Ända sedan jag var liten och såg Poltergeist ( gömd bakom soffan då jag egentligen inte fick se den ) tills för bara något år sedan. Av någon anledning har jag blivit harigare med åren och alltmer skräck sållas bort för att det blir för läskigt. För läskigt, ett uttryck som inte fanns i min vokabulär tidigare. Läskigt är så olika för alla och kan ju också skilja sig åt vid olika tidpunkter. Men jag har överlag alltid tyckt mer om den där krypande obehagskänslan. Den som orsakas av psykologiska faktorer snarare än av blodbad.

Den läskigaste filmen jag någonsin sett har dock en blandning av båda. Event horizon. Science fiction på den tiden när jag egentligen inte ens uppskattade science fiction. Event horizon är namnet på ett rymdskepp som försvunnit i ett svart hål och nu kommit tillbaka. När man bordar skeppet för att undersöka vad som har hänt börjar skräcken. Jag såg den för många år sedan och fortfarande är det den filmen som orsakat mest obehagskänsla i efterhand. Just medan jag såg filmen var det inte så farligt, men mardrömmarna jag hade om filmen i flera nätter efter var hemska. Den satte sig enormt av någon anledning.

 

himmelstrandDen läskigaste boken är däremot lite knepigare. Böcker skrämmer mig inte lika mycket som filmer kan göra. Däremot finns det ju böcker som väcker otroliga obehagskänslor som inte försvinner. De klibbar sig kvar som kåda vid huden långt efteråt, och en sådan är faktiskt John Ajvide Lindqvists Himmelstrand.

Framförallt en scen i boken som gav mig den där kletiga ångestkänslan som stannar alldeles för länge. En sådan känsla jag märkligt nog gärna vill ha.

 

 

 

 

1000px-The_smiling_manDet läskigaste på senaste tiden har dock varken varit en bok eller en film. En creepypasta är en slags vandringssägen på internet. Jag läser på sidan som heter just Creepypasta ibland och hittade där berättelsen om Den leende mannen. En kort berättelse som av någon anledning skrämmer skiten ur mig. Och när jag sedan såg trailern/kortfilmen, herregud! Hemskt hemskt hemskt. Och egentligen händer det ingenting.

 

Annonser

10 responses

    • Ja, egentligen händer det ju ingenting. 🙂 Men läste någonstans att ett oförutsägbart rörelsemönster skrämmer oss människor, att det är därför vi ogillar spindlar osv. Förklarar ju det här.

      Gilla

  1. Jag klarar inte skräck i någon form, egentligen. Men det händer ju ibland att jag ser eller läser nåt åt det hållet. Läskigast av allt är av nån anledningen den gamla filmen Mothman som ”bygger på verkliga händelser”. När det viskas ”chap-stick” i telefonen med väsröst blir jag knostrig… 🙂

    Gilla

  2. Obehaglig stämning är mycket mer skrämmande än splatter. Splatter brukar jag bara börja fnissa åt 🙂

    Det stör mig otroligt mycket att jag inte alls verkar komma ihåg Event horizon, jag tror ändå jag har sett den två gånger…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: