Den utvalde av Lois Lowry ( dystopi )

den-utvalde

Den utvalde är första delen i en serie skriven av Lois Lowry.

Jonas lever i ett samhälle utan konflikter, fattigdom, arbetslöshet eller skilsmässor. En värld där allt fungerar och ingen är missnöjd. Men Jonas är spänd. Spänd inför den årliga ceremonin då samhällets alla tolvåringar ska säga adjö till sin barndom och tilldelas en livsuppgift. I år är det hans tur. Under ceremonin väljs Jonas ut att bli samhällets nya minnesbevarare. Han får gå i lära hos den gamla minnesbevararen, en man som han kallar Givaren. Ju mer tid Givaren och Jonas tillbringar tillsammans, desto mer övertygad blir Jonas om att något är fel, alldeles fasansfullt fel. Han börjar allt tydligare förstå vilka mörka hemligheter som döljs bakom den perfekta fasaden.

Tycker du att beskrivningen låter bekant, kan det bero på att du sett filmen The Giver med bland annat Alexander Skarsgård och Meryl Streep som skådespelare. En film jag såg för ett bra tag sen och blev tja, lite nyfiken. Filmen lämnade inga speciella avtryck men jag tänkte att boken är ju oftast bättre så jag försöker med den. Det är ju trots allt en dystopi, min favoritgenre. Men nä, boken är tyvärr inte heller riktigt my cup of tea.

Jonas bor med sin familj som inte är en familj egentligen. Det är två vuxna som ansökt om barn och blivit tilldelade en pojke och en flicka. På morgarna berättar man under frukosten om nattens drömmar, på kvällarna går man igenom dagens eventuella känslor tillsammans och varför man kände dem och hur man borde känna istället. Gamla vårdas med respekt i ålderhuset tills det är dags att gå vidare, något som sker under en vacker ceremoni innan gamlingen försvinner Annorstädes, till världen utanför samhället. Samma sak sker med bebisar som inte uppfyller kraven, som väger för lite eller skriker för mycket. Även de går vidare till Annorstädes. Allt är så väldigt fint, civiliserat och tillrättalagt. Något Jonas inte reagerar på förrän han börjar se saker på ett annat sätt. Ett äpple ser helt plötsligt annorlunda ut trots att Jonas inte har ord för att beskriva på vilket sätt den gör det. När Jonas möter den gamla Minnesbevararen, numera Givaren, får han via dennes minnen kunskap om vad han ser annorlunda. Det kallas färg och äpplet visar sig vara rött. I filmen skildras detta genom att filmen är svartvit från början. Rätt men ändå fel på något sätt.

Berättelsen är enkel och lågmäld. Handlingen är lågmäld, hemskheterna är lågmälda och karaktärerna är lågmälda. Till och med Givaren som håller på att spricka av ångest och smärta är lågmäld. Allt är så jäkla lågmält att jag bara blir frustrerad. Jag får ingen känsla för något eller någon. Det är en berättelse och inget annat för mig. Jag känner inget under läsningen. Jag borde ju tycka synd om de här människorna, borde vara nyfiken på Givaren och nyfiken på varför det blivit såhär och vad Annorstädes är. Men orden lallar förbi i all sin lågmäldhet utan att jag faktiskt orkar bry mig särskilt mycket.

Med det sagt så kommer jag ändå läsa resterande böcker. Jag tror nämligen att det här är en berättelse som kan växa. Med lite mer utfyllnad, lite mer svar och förhoppningsvis mer känslor kan den här lågmälda berättelsen explodera i någonting starkt. Det är vad jag tror och hoppas, så jag ger inte upp Lowry trots att hon inte har imponerat på mig än.

Boken hittar du hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter och Mina boktips.

Annonser

One response

  1. Pingback: Budbäraren av Lois Lowry #TheGiver « Bokhuset

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: