Blå tråd av Lois Lowry ( dystopi )

bla-trad

Blå tråd är andra delen i en serie skriven av Lois Lowry.

Kira växer upp i ett brutalt och primitivt samhälle där de sjuka och svaga lämnas att dö. Hon är född med ett deformerat ben och när hon blir föräldralös vänder staden sitt hänsynslösa ansikte mot henne och hon tvingas kämpa för sitt liv. Kiras hopp står till vänskapen med en hemlös pojke och till den mystiska talang hon visar sig besitta. Men det är en talang som innebär ett enormt ansvar. När Kira bestämmer sig för att ta reda på sanningen om det samhälle hon lever i ställs hon inför sitt livs svåraste val.

Kira blir efter sin mors död anklagad i en rättegång för att vara en börda för samhället. Hon klarar sig tack vare sin unika talang att skapa bilder med färgade trådar och får plötsligt ett helt nytt liv när de mäktiga rådsmännen tar henne under sitt beskydd. Med varmvatten och mat i överflöd långt borta från byns torftiga kojor och träskets fattiga misär, ser hon framtiden som ljus. Men under ytan döljer sig hemligheter som är värre än någon kunde föreställa sig.

I första boken Den utvalde skickades bebisarna som inte höll måttet Annorstädes, medan man här öppet och ogenerat väljer döden för alla de sjuka och handikappade. De sorteras ut och kastas bort på Dödens fält för att bli mat åt rovdjuren. Icke önskvärt skadat gods. Människornas kamp för överlevnad har gjort dem grymma och hårda. Barnen får redan som små lära sig vad det innebär att få stryk, vad svält är och att en bruten arm snarare leder till Dödens fält än omvårdnad.

Andra delen i serien knyter än så länge inte ihop trådarna på något sätt. Istället får vi en ny värld med en egen samhällsordning och nya karaktärer. Jag antar att det dock är samma värld, bara en annan del av den. Där Den utvaldes värld var lågmäld och färglös ( bokstavligen ), på ytan civiliserad och tillrättalagd, är den här en palett av misär, grymhet och färger. Fokus ligger på färg och skapande i berättelsen. Att något vackert kan vara en tröst även när man svälter. Att skapande kan innebära själslig överlevnad i en värld av ondska.  I första boken var känslorna bedövade hos befolkningen, här finns känslor men främst i form av hat och grymhet. 

Berättelsen är även här lågmäld men inte med samma flata ton som i första boken. Jag tar till mig den här världen bättre och det är faktiskt främst tack vare Kiras lilla vän Matt och hans hund Kvisten. Matt som kommer från träsket och pratar ”ruskit mycke o e ruskit dukti på o sno goa korvar av han den däringa slaktarn”. Kiras stabila eftertänksamhet varvat med Matts bubblande träskspråk ger nyanser till berättelsen som gör stor skillnad i läsupplevelsen. Jag tycker om vart hela den här serien är på väg. Att Lowry ger oss världar med olika beståndsdelar och vilka konsekvenser det får när något saknas. Hur den här världen passar in i den förra får man ännu inte veta. Är det här Annorstädes? Varför är världarna så olika och finns det något samband mellan dessa?

Lowry har äntligen väckt min nyfikenhet och jag ser verkligen fram emot nästa bok.

Jag måste dock opponera mig mot omslagen. En beige ( beige! )  bok med en snubbe på omslaget och en babyblå bok med ett intetsägande ansikte på? Varför?

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Annonser

One response

  1. Pingback: Budbäraren av Lois Lowry #TheGiver « Bokhuset

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: