Det blev komplicerat med Vindens namn av Patrick Rothfuss

vindens-namn-d-1

Vindens namn är första delen i en serie skriven av Patrick Rothfuss.

Jag heter Kvothe. Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ned staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev relegerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skrivit sånger som får trubadurerna att gråta. Ni har kanske hört talas om mig.

Ja, jag har hört talas om dig och jag hade så höga förhoppningar. Vad som hände vet jag inte riktigt men det blev komplicerat.

Vilket huvudbry jag hade under läsningen. Gillar jag, ogillar jag, hatar jag eller älskar jag? Det blev något slags blandning av alltihop. Själva handlingen har jag inga större problem med, den är oerhört spännande och intressant. Kvothe som numera kallas Kote och är värdshusvärd möter Krönikören. En man som jagar legenden Kvothe för att få hans livshistoria nedskriven vilket Kvothe går med på och därmed börjar hans historia med orden ovan. Och det är väl just berättarperspektivet jag har störst problem med.

Kvothe berättar sin historia för Krönikören. En historia som ofta innehåller andra historier som Kvothe i sin tur fått berättade för sig. Det blir någon slags metaberättelse med historier i historien. Och det gör ju att man på något sätt kommer så långt bort det bara går från huvudkaraktären Kvothe. Jag fastnade alltså inte utan läste lite då och då, någon sida här och där och så fortsatte det till sidan 250 ungefär. Där fastnade jag, men det var för att Kvothe kom till Universitetet och det är ju spännande. Magiskola, intagningsprov och elaka magistrar, sånt fängslar ju oavsett.

Mitt andra problem är författarens syn på kvinnor. Ja, jag lägger det på författaren för det är han som har skrivit boken. Den heliga Madonnan i den här boken är naturligtvis Kvothes mamma. Hon är intelligent, kärleksfull och en riktig dam. Övriga kvinnor som nämns ( de är inte många ) beskrivs efter utseende och inte så mycket mer. När Kvothe ska gå på sin första lektion på Universitetet ( där 1 av 10 är kvinnor ) kommer några av studenterna försent. Först två pojkar som på grund av sin försenade ankomst blir hånade av magistern och därefter får extra svåra läxor som bestraffning. När en flicka direkt efter kommer försent låtsas magistern vara hövlig och hjälper henne till sin plats. När alla pustar ut och tror att hon klarar sig ( för att hon är flicka ) så säger magistern till henne att korsa benen. Hon gör detta varpå magistern replikerar ”Jaha, nu när Helvetets portar är stängda kanske vi kan fortsätta lektionen”.

Alltså, vad i hela helv…??? Och jaa, jag fattar att vitsen är att visa vilken skitstövel magistern är, men sättet allt detta är skrivet på känns som att författaren faktiskt inte förstår vilken skillnad han just gjort gällande män och kvinnor. Hade de försenade pojkarna också fått ett slag mellan benen av magistern så hade skämtet till och med kunnat vara roligt. Men så är det ju inte. Mannen är sitt intellekt och kvinnan är sitt kön. Hade resten av boken visat på något annorlunda tankesätt så hade poängen att magistern är en drummel varit tydlig. Nu blev poängen för mig bara att magistern är en drummel och författaren likaså.

Och trots att jag inte fastnar i läsupplevelsen och trots att jag stör mig så in i helv… på vissa saker, så har jag naturligtvis reserverat övriga böcker i serien redan. Kanske det är det som stör mig mest av allt, jag kan inte låta bli att sukta efter nästa, trots att jag varken vill eller egentligen känner för det. Ni hör ju, hatkärlek av allra värsta sorten.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Män som läser, Jag och mina böcker samt MsHisingen.

Annonser

8 responses

  1. Ja, kvinnosynen blir inte bättre längre fram. Hora/madonna-temat kommer att bli tydligare. Och ändå läser man vidare, och längtar efter de avslutande delarna. Typiskt exempel på störig bokserie. 😉

    Gilla

    • Riktigt störigt! Jag skrev inlägget samma dag som jag läste just det stycket och det märks. Inte det bästa jag formulerat, men jag var så jäkla upprörd och behövde få ur mig det snabbt. 🙂

      Gilla

  2. Jag var helt fascinerad av denna serie, men visst finns det få kvinnor i den och de som finns är inte så framträdande. Men den är fantastisk att läsa. Det gäller dock inte ”The slow regard of things” som handlar om ingenting. 🙂 Den var jag inte lika förtjust i.

    Liked by 1 person

  3. Kvinnosynen i böckerna är både bra och dåliga tycker jag. Kvothe visar en bra gentlemannasida gentemot Denna tycker jag men de dåliga sidorna belastar jag inte författaren för utan den tidsålder berättelsen utspelas i. Jag gillar att läsa hur du tolkar det för det är intressant hur olika vi ser och uppfattar saker :). Jag är ju galet förtjust i böckerna och kanske är jag lite väl förlåtande när det gäller genusperspektivet 😀

    Gilla

    • Denna känns mer som en pokal på något sätt, något för Kvothe att erövra även om han beter sig som en gentleman. Man får ju dessutom bara veta hur hon ser ut typ, inte vem hon är på något sätt. Dessutom får jag inte känslan att skämtet jag citerade var menat att belysa magisterns sexistiska sida, utan mer att han är en skitstövel rent allmänt. Att det sedan blev en sexistisk skillnad mellan pojkarna och flickan känns mer som att det bara hände, pga att författaren själv inte ser skillnaden. Den enda andra kvinnliga studenten som nämns är ju hon i receptionen och henne måste ju Kvothe rädda undan sexuella trakasserier. Men, jag har del två väntande på bibblan så det ska bli intressant att se vad jag tycker om den. 🙂

      Liked by 1 person

  4. Pingback: Vindens namn och En vis mans fruktan av Patrick Rothfuss. | Bokhuset

  5. Är det här ett skämt eller? Detta är ju ett fiktivt verk, det säger ingenting om författarens kvinnosyn utan enbart om just den karaktärer du nämner. dvs magistern. Det säger ju en del om världen som boken handlar om också, likaså punkten att inte så många kvinnor är på universitet.
    Att dom beskrivs efter utseende är inte heller det konstigt då det är det man brukar göra i böcker för att måla en bild, det stämmer för både män och kvinnor. Särskilt för ytliga karaktärer som kanske inte är en stor del av berättelsen.
    Det står även mycket om Denna som inte bara är utseende, men sen är ju också tanken att hon ska vara lite ut av ett mysterium, särskilt för Kvothe. Glöm inte att boken ofta skrivs utifrån perspektivet av Kvothe som är en pojke/ung man i stora delar av boken.

    Gilla

    • Jag pudlade faktiskt i andra boken och serien blev årets bästa för mig. Sedan gillar jag fortfarande inte hur Denna framställs, men det visade sig vara en petitess i en övrigt fantastisk serie. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: