Percy Jackson – Född till hjälte av Rick Riordan

fodd-till-hjalte

Född till hjälte är första delen i serien om Percy Jackson skriven av Rick Riordan.

”Du kan vara en av oss. Och när du väl vet om det, så är det bara en tidsfråga innan de också upptäcker det och börjar jaga dig.
Kom inte och säg att jag inte varnade dig. Jag heter Percy Jackson.”

Tänk om de gamla grekiska gudarna skulle vara levande och promenera runt på gatorna som du och jag?
Tänk om de fortfarande träffade och blev förälskade i vanliga dödliga människor och dessutom fick barn med dem?
Tänk om du var ett av de barnen? Och att din dyslexi visade sig bero på att din hjärna är inställd på att läsa det grekiska alfabetet? Och att din mattelärare bokstavligen är ett monster som vill förgöra dig?
Och att du är född till att bli hjälten som räddar världen?

Jag har ju läst om den här bokserien lite här och där på olika bloggar och de flesta tokhyllar den. Själv hade jag bara sett filmerna och det kändes ärligt talat lite sådär att läsa en bok vars filmatisering man sett ett tiotal gånger ( barnen som tvingar mig ), för man vet ju liksom redan vad som händer. Men tji fick jag. Boken skenar iväg åt ett helt annat håll än filmen redan från sidan tre och det är tillräckligt mycket som skiljer för att boken ändå ska kännas spännande och ny. Precis som i Riordans andra serie Den röda pyramiden blir det dock ibland lite för rörigt för mig. Han vill för mycket och det blir ett myller av gudar, intriger, artefakter och jakter. Jag förstår alltså varför man städat upp lite i filmen. Däremot känner jag till den grekiska mytologin lite bättre ( tack Xena ) än den egyptiska, vilket gör den här lättare att hänga med i.

Språket känns också mer autentiskt i den här än i Den röda pyramiden. Percy känns ( oftast i alla fall ) som den 12-åring han är. Ibland kanske lite för smart men någon fördel ska man ju ha för att man är hjälte. För gudarnas barn har det inte lätt. Deras förmågor som är väldigt användbara i strid och kanske även uppe i Olympen, blir till hinder och bokstavsdiagnoser i den vanliga världen. Och det här tycker jag väldigt mycket om. Att Riordan vänder upp och ner på begrepp som funktionshinder, normalitet och dysfunktionalitet ( wordpress säger att det här inte är ett ord, men google säger att det är det och jag litar mer på google ). Han gör det dessutom med värme och en naturlighet som ger känslan att han faktiskt tycker så här och inte skriver något bara för att.

Riordan skriver överlag med en berättarglädje som jag älskar. Jag får verkligen känslan att han har otroligt roligt när han skriver, att han älskar sina karaktärer och fnissar för sig själv när de råkar ut för något extra knasigt. En bok som ger en sådan känsla går liksom inte låta bli att älska. Så jag älskar den här, den är fantastisk. Och ändå är jag inte totalt fängslad. Än. Jag är dock helt övertygad om att det kommer.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Vargnatts bokhylla, Bookgasm och Oarya.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: