Nattens jägare av Mattias Lönnebo.

nattens-jagareNattens jägare är skriven av Mattias Lönnebo.

– Jag heter Adam Johnsson. Han ler, tänderna är vita och jämna. Hans blick glider upp och ned längs min kropp. Det känns obehagligt och fräckt, som om han är där med sina händer och tafsar. För Tomas skull trycker jag tillbaka ilskan och spelar artig.– Jag heter Emma. Jag är Tomas kompis.– Du är välkommen. Jag ser att du också är arier.Nazisterna värvar nya unga medlemmar. De tar sig an Tomas och bjuder honom på fester och en gemenskap fylld av rasistisk musik, våld och främlingshat. Men de begår ett allvarligt misstag: De räknar inte med Emma. Och de har verkligen inte räknat med Nattens jägare.

Tomas och Emma blir kära i varandra och hon blir orolig när hon inser att Tomas är med i en nynazistisk organisation. Emma är beredd att kämpa för att få bort Tomas från nazisterna och samtidigt händer konstiga saker med henne själv. Hon hittar en amulett och börjar drömma om Gahiji, Nattens jägare. Men är det bara drömmar?

Boken växlar mellan berättelsen om Emma och Gahiji. Vi får följa Emmas och Tomas förälskelse, hennes egna vardagsproblem och hotet från organisationen som Tomas är med i. Samtidigt får vi möta Gahiji, en legend från vad som känns som historisk tid i Afrikas djungler. Gahiji är Nattens jägare, en man med mytomspunna krafter som har förmågan att förvandla sig till en panter. Gahiji som slåss för det som är rätt och riktigt, för livet och ljuset.

Jag tycker om hur dessa två berättelser vävs ihop från då till nu. Den krassa och ibland hårda verkligheten med hat, alkoholism och mobbing tillsammans med den mystiska och sagoaktiga berättelsen om Gahiji. Språket är vackert men ändå avskalat, utan onödiga broderier och ändå så fullt av känslor. Det enda som egentligen stör mig lite är att nutiden för Emma och Tomas utspelar sig på sjuttiotalet. Jag tror att boken hade tjänat på att utspela sig i modern nutid, så att ungdomar får ett sammanhang de bättre kan relatera till. Den magiska sagoberättelsen tillsammans med en 40 år gammal verklighet skapar en distans som känns onödig.

I övrigt tyckte jag väldigt mycket om den här. Nattens jägare är lika vacker som den är viktig. Sagan och verkligheten i kombination är oemotståndlig och jag ser fram emot att läsa mer av Mattias Lönnebo.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Pythia förlag för recensionsexemplar.

En smakbit av Gyllene sonen.

Äntligen har jag fått fortsättningen på Rött uppror. Redan från första sidan kan jag känna Darrows raseri ånga ut och jag är fast. Här kommer dagens smakbit från Gyllene sonen som är andra delen i en serie skriven av Pierce Brown.

gyllene-sonen

 

Mitt folk har varit förslavat i sjuhundra år utan att kunna göra sin röst hörd, utan att ha något hopp. Nu är jag deras svärd. Och jag förlåter inte. Jag glömmer inte. Så jag låter honom leda mig ombord på skytteln. Låter honom tro att han äger mig. Låter honom bjuda in mig i sitt hus så att jag kan bränna ned det.

Men då tar hans dotter min hand, och då känner jag tyngden av alla lögner på mina axlar. Det sägs att ett splittrat kungarike inte kan bestå. De sa aldrig något om hjärtat.

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten.

http://gronneskoger.blogspot.com/2015/08/en-helt-spesiell-dag-en-smakebit-pa.html?m=1

 

Athena – härlig dystopi.

athenaAthena är skriven av Marta Söderberg.

Maya lever i zonernas gränder, ständigt på sin vakt. Benjamin har ingen och inget, och längtar bort från sitt kriminella liv. Makten kallar dem nummerlösa. En natt kidnappas Maya och Benjamin, och vaknar upp på Athena, en hemlig agentorganisation. Tillsammans med andra nummerlösa ungdomar ska de genomgå ett rekrytprogram.

De lever i en tid när allt har fallit sönder. Ingen saknar dem. Maya och Benjamin tvingas vänja sig vid Athenas hårda värld. Men hur långt är de beredda att gå för att klara prövningarna? Hur mycket är de villiga att offra för att kanske få en ny chans?

Vi kan ju börja med och säga att jag känner mig lurad. Ingenstans står det att det här är första delen i en serie. Jag har inget emot serier men jag vill gärna vara förvarnad om det. Istället hopar sig frågorna i boken och ungefär halvvägs börjar jag fundera över hur i hela världen författaren ska hinna knyta ihop allt? Och det gör hon naturligtvis inte, så jag antar att det kommer en fortsättning. För vi får faktiskt inte svar på en enda av alla frågor som uppstår. Vilka är organisationen Athena, vad händer med dem som inte klarar rekrytprogrammet, vem är Elias, vad har hänt Maya som gjort henne så fruktansvärt trasig och varför just hon och Benjamin? Det finns typ tusen frågor till som hänger löst och det är lite frustrerande. Jag hade gärna sett några små ledtrådar till allt det här, kanske svar på åtminstone en fråga. Men inget får vi, bara smulor och det är frustrerande.

Med det sagt så är det här faktiskt bra. Vi får långsamt lära känna Maya och Benjamin. Två helt olika personligheter med olika sätt att hantera Athenas dolda agenda. Båda trasiga och misstänksamma i en dystopisk framtid där de tillhör bottenskrapet i ett samhälle där ens klassificering betyder allt. Där de som har makten är grymma och de nummerlösa mindre värda än råttor. Ett delat samhälle och ett grymt spel där de bästa sållas ut. Det är helt enkelt klassisk dystopi som följer mallen. Mer Divergent än Hungerspelen men lite råare och lite brutalare. Vi får till och med små smulor av en kommande kärlekstriangel. En slags variant av Peeta och Four svärmar runt Maya och hon känner fladder i magen. Vilket är en gåta än så länge eftersom det är en klart grymmare variant av Four, och inte direkt charmen personifierad. I övrigt inget direkt nyskapande. Och det säger jag inte på ett negativt sätt, jag tycker om det här. Det är hederlig dystopi med bra och spännande handling och frågor som väcker nyfikenheten efter mer.

Athena är en härlig dystopi med alla de rätta elementen och jag ser fram emot en fortsättning. För det måste ju komma en …

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplar.

Vindens namn och En vis mans fruktan av Patrick Rothfuss.

en-vis-mans-fruktan-d-1Vindens namn del 2 samt En vis mans fruktan del 1 och 2 är skrivna av Patrick Rothfuss

”Jag heter Kvothe. Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ned staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev relegerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skrivit sånger som får trubadurerna att gråta. Ni har kanske hört talas om mig.”

Här fortsätter Kvothe den fascinerande berättelsen om hur han blev en legend. Vi får följa honom när han tvingas lämna universitetet och söka lyckan utomlands. Han möter adelsmän och rövare, lär sig hemliga stridskonster och följer den mystiska Felurian till Älvalandet.

För första gången gör jag en total pudel. Jag som irriterade mig så enormt på första delen av Vindens namn älskar det här. ÄLSKAR DET. Att vara så irriterad på en bok som jag var med första delen av Vindens namn, och sedan ändra sig så totalt är en ovanlig upplevelse. En härlig upplevelse och berättelsen om Kvothe slukade mig fullständigt från del två.

Någon beskrev det som en Harry Potter för vuxna och jag som visserligen aldrig läst Harry Potter kan nog förstå jämförelsen. Det är svindlande fantasy, fast på ett någorlunda normalt sätt. Eller hur man nu ska beskriva det. Magin är ibland så vetenskaplig att jag inte fattar någonting alls. Något som väl egentligen borde vara mindre bra, men blir tvärtom. Jag känner mig så bortkollrad att det känns äkta. För fysik och kemi har den effekten på mig annars också, jag blir bortkollrad. Jag har således heller ingen aning om hur vetenskapligt allt det här vetenskapliga faktiskt är. Det kan lika gärna vara rent dravel som författaren har hittat på, jag har ingen aning. Men det känns äkta och magin känns trovärdig. Det som jag tyckte var distansierande först, att Kvothe berättar sin historia som i sin tur innehåller fler historier, stör mig inte alls längre. Tvärtom satt jag lika trollbunden som Kvothes åhörare, Krönikören. Jag följde med Kvothe till ungdomen och blev uppslukad. När Kvothe sedan gjorde avbrott i berättelsen och jag hamnade i Kvothes nutid var jag stundtals helt förvirrad, trollbunden av sagan som jag varit.

Styrkan i boken är naturligtvis Kvothe själv och framförallt då den yngre Kvothe som är den vi känner bäst hittills. Tillräckligt uppblåst för att hamna i knipa jämnt och ständigt men smart nog att klara sig ur dem på det mest finurliga sätt, och självironi nog för att kunna bjuda på sina fadäser. En karaktär jag verkligen tycker om, förutom när han höjer Denna till löjliga skyar och sätter henne på en himmelshög piedestal. Det blir liksom bara larvigt och jag hade uppskattat en mer realistisk relation dem emellan. Romantiska drömmar i all ära men det här är liksom inte romantisk, snarare religiöst dyrkande. Bortsett från det störande lilla elementet är det här fantastiskt.

Vindens namn och En vis mans fruktan är helt klart bland det bästa jag läst inom fantasy. Jag älskar det. Alltihop.

Böckerna finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Trivsam feelgood i Pensionatet vid världens ände.

pensionatet-vid-varldens-andePensionatet vid världens ände är andra delen i en trilogi skriven av Camilla Davidsson.

PÅ DEN TUSENÅRIGA pilgrimsleden till Santiago de Compostela finns ett talesätt att den verkliga resan börjar när du har återvänt hem.Emma lämnar Caminon med förhoppningar om ett mer harmoniskt liv. Hemma i Stockholm väntar ett oemotståndligt jobberbjudande och flera sms från Eric, amerikanen som ett par månader tidigare lämnat henne för en annan kvinna. Trots sina föresatser tackar Emma ja till det prestigefyllda jobbet och snart ser tillvaron helt annorlunda ut än hon tänkt sig. En oväntad resa blir början på en negativ spiral som slungar Emma tillbaka ner i det mörker hon försökt lägga bakom sig. Hon ser ingen annan utväg än att återigen fly. Denna gång till en plats så nära, men ändå så fjärran att den kunde ha legat vid världens ände.

Trots att det gått nästan ett år sedan jag läste Under vintergatans alla stjärnor så kände jag mig hemma i boken direkt. Nästan omedelbart infann sig den där varma känslan av att bli omfamnad. Omfamnad och insvept i dofter, känslor och ord. Camilla Davidssons språk som jag tyckte mycket om redan i första boken har verkligen utvecklats och kommit till sin rätt här. Det är välformulerat, nyanserat och färgrikt. Jag känner dofterna och smakerna som orden så lättsamt förmedlar och när Emma gråter så gråter jag också.

Boken kan förvisso klassas som feelgood men är samtidigt så mycket mer. Feelgood är ofta ganska tramsigt och sockersött och det brukar sluta bra. Inte alltför sällan är språket ganska banalt. Pensionatet vid världens ände är inget av det där. Visst kan Emma vara tramsig, hon gör fel saker och beter sig ytligt emellanåt. Men eftertänksamheten och djupet finns där hela tiden, fångar upp och reflekterar det som sker. Jag saknade de gamla vännerna från första boken emellanåt, men möter så småningom en karaktär som jag verkligen tycker om. Tyvärr går inte saker och ting riktigt så som jag själv hade hoppats och trott, och trots att det stör mig rejält så gör det naturligtvis bara boken ännu bättre och fortsättningen oförutsägbar.

Pensionatet vid världens ände är en perfekt bok att krypa upp i soffan med nu när kvällarna börjar bli mörka. En varm berättelse om att hitta sin plats i världen och att hitta sig själv.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Mias bokhörna, Boklysten och Läsresan.

Tack till författaren och Bladh by Bladh för recensionsexemplar.

Höstens första bokpaket

FullSizeRenderIdag är det höstväder ute och då var det ju passande att jag hade ett härligt bokpaket väntande när jag kom hem igår. I paketet låg Athena skriven av Marta Söderberg och jag lånade även hem När hundarna kommer av Jessica Schiefauer. Jag kan faktiskt inte komma ihåg när min att läsa hög var så här liten sist, men det känns rätt bra att börja hösten så. Ingen press liksom.

Press har jag däremot på recensioner som väntar. Jag tänkte ju själv vänta tills jag återigen finns på bokbloggar.nu, men det verkar ta sin tid så jag kör igång som vanligt ändå. Felet kanske är stort, vad vet jag. Dessutom gör det inte så mycket besökmässigt, dock är det den vägen nya läsare ofta hittar hit så jag hoppas ändå det är löst snart.

Troligen kommer jag inte besöka bokmässan som jag tänkt. Det skulle vara jätteroligt och jag som aldrig varit på en hade sett fram emot alla spännande möten som jag vet väntar. Men jag bor aningen långt bort och sommaren blev lite oväntat dyr, så det här året kostar det nog mer än det smakar tyvärr. Jag velar dock hit och dit fortfarande så inget är bestämt, men det lutar åt att jag avstår. Vi får se. Snart kommer bokhögen byggas på, så det blir ju ändå en härlig läshöst.

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till