En smakbit av Ett folk utan land.

Jag är mitt inne i boken Ett folk utan land av Melina Marchetta. Mycket infodumpning i början så jag hade svårt att komma in i den, men nu har den tagit sig. En ovanligt mörk fantasy. Smakbiten är från sidan 77.

ett-folk-utan-land

Han kände Evanjalins blick på sig medan solen gick ned med en otrolig fart. ”Då bestämmer jag att du ska prata lumateriska när vi är för oss själva”, sa Evanjalin och avbröt hans tankar.

”Jaså, det gör du?” retades han. ”Och varför då?”

”För utan vårt språk förlorar vi oss själva. Vilka är vi utan våra ord?”

”Jordens avskum”, sa han bittert. ”I vissa kungadömen har de tagit bort allt som påminner om Lumatere från flyktingarna. Vi är i deras land nu och ska prata deras språk eller inget alls. Straffet för den sorgliga riktning våra liv har tagit.”

”Så människor slutar att prata”, sa hon stilla.

Män som hade starka och passionerade röster i Lumatere, som försörjde sina familjer och var respekterade i sina byar. Nu sitter de tysta och är beroende av barnen som måste översätta allt för dem som om de var hjälplösa spädbarn. Finnikin undrade hur det påverkade en man som en gång varit rakryggad och stolt. Hur kunde han berätta sin historia utan sitt språk?

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten.

 

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar – Charmig feelgood

lasarna-i-broken-wheel-rekommenderar
Läsarna i Broken Wheel rekommenderar är skriven av Katarina Bivald.

Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. 28-åriga Sara Lindqvist från Haninge och 65-åriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.

Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Men där finns förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner – inte bara mr Darcy och Bridget Jones – och de hjälper henne att starta en bokhandel med Amys alla böcker.

Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och varken Sara eller invånarna vågar tänka på att hon snart måste åka hem. När hennes tvåmånadersvisum är på väg att gå ut får hennes nyfunna vänner en alldeles galen, underbar idé …

Vilken härlig bok! Jag tyckte så mycket om den här och hade så himla svårt att släppa den. Jag ville verkligen inte att den skulle ta slut. Visst har den sina svagheter så som lite väl platta karaktärer, lite väl tillrättalagda trådar och lite väl förutsägbart. Men det gör ingenting, det är helt ok! Jag förlåter allt eftersom känslan jag får är samma jag fick för många år sedan av Fannie Flaggs böcker. För den här påminner om Fannie Flagg vilket naturligtvis är meningen. Visst saknas svärtan och tragedin som fanns både i Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café och Daisy Fay och Mirakelmannen, men Katarina Bivald har ändå fångat känslan av Fannie Flagg. Helt medvetet förstås, eftersom just Flagg nämns ett flertal gånger i boken. Känslan av knasighet och värme är samma och det är den typen av läsupplevelse som får mig att le medan jag läser.

Och oavsett om man läst Flagg och gillat eller inte gillat, så älskar ju boknörden i mig det här.

 

Flickan hade kommit på henne med näsan bokstavligen i en bok. Nu tittade hon upp från den och lät den långsamt sjunka mot disken. Hon höll på att packa upp en kartong nya böcker som precis hade kommit och hade helt naturligt stuckit ner näsan för att provlukta på dem.

”Kom, sa Sara och gick runt disken. Hon öppnade kartongen med böckerna från den sidan. Har du luktat på böcker någon gång?”

Jag menar, det är ju klart man luktar på böcker …

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar charmade mig totalt. Både romantikern och boknörden i mig älskade det här och jag kommer hålla utkik efter Katarina Bivald i bokaffären framöver.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Böcker emellan, Fiktiviteter och Jennys bokstavliga vardag.

Varför inga recensioner?

Hon har ju haft böckerna hela jäkla sommaren, hur svårt ska det vara? 

Så tänker säkert inte de flesta. De flesta funderar säkert inte över min blogg överhuvudtaget.  Jag vet dock några som gör det och just nu håller jag inne recensionerna för recensionsexemplaren.

Bloggen har vissa tekniska problem just nu, därför. Eller ja, inte bara min blogg, utan även andra sidor som hjälper till att sprida bokbloggarnas skrivna ord har haft problem. Uppenbarligen, eftersom jag och andra har trillat bort från olika listor, bokbloggar.nu och andra ställen.

Dessutom vaknade jag ju en dag till en blogg som såg helt annorlunda ut och sakerna på fel ställe. Jag följde tydligen också min egen blogg märkte jag någon vecka senare. Det var inte mitt fel ( höjden av egoism liksom ), utan det tekniska som av någon anledning gått totalt bananas.

d3ab1e4b20b8ea2cea0a2ea1925f611028b7d0118d4613faf0c66bb425369ae7

Så, tills alla dessa tekniska missöden är återställda håller jag inne en del recensioner ett tag. Förhoppningsvis tar det bara någon dag till. Men jag har ju faktiskt inte bara läst recensionsexemplar utan även låneböcker som jag skriver om tills vidare. Och bra sådana också, ni ska få se.

 

Från A till C i boktaggen A-Ö

Jag gillar ju taggar eftersom det får mig att fundera extra på min läsning ibland, och så försöker jag ge tips och sådär samtidigt. Så nu börjar jag med A-Ö-boktaggen och jag börjar med A till C. Jag hittade den hos Sagan om sagorna.

A – Allvarlig. En bok du tog på allvar.
En bok som tog upp allvarliga ämnen. Du läste den för underhållning, men tog den på allvar.

En man som heter Ove av Fredrik Backman. Många sade att den var hysteriskt kul och det roligaste de läst på länge. Jag som följt Backmans blogg i flera år förväntade mig alltså samma typ av ton i boken som i bloggen, men oj vad fel jag hade. Rolig ja, men med en svärta jag inte hade förväntat mig. Otroligt fin bok.

B – Besvikelse. En bok som inte levde upp till dina förväntningar.
Du såg verkligen fram emot att läsa den här boken. Anledningen spelar ingen roll. Men det slutade som en stor besvikelse.

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker. Jag såg fram emot en ny Khaled Hosseini typ eftersom den är otroligt omskriven, tokhyllad och hypad. Men så blev det bara blä.

C – Cirkus. En bok som det hände mycket i.
Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.

Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marques och vilken bok som helst om Percy Jackson av Rick Riordan, fast på olika sätt. Där Hundra år av ensamhet vältrar sig i och omfamnar ett sekel av märkligheter, galenskap, kärlek, åtrå och sorg, så är Rick Riordans böcker istället som en racerbil med full fart framåt där loppet är över på 2 minuter.

Böcker som prydnad.

bokomslagJag var på loppis för några veckor sedan. Egentligen är jag inte så mycket för loppisar, de flesta innehåller ju tyvärr oftast bara skräp. Men en gång per år har Röda korset loppis i Mariehamn och det är mer en stadsfest än bara loppis. Det är mat, olika stånd och saker för barnen som ponnyridning och annat. Där hittade jag en lite annorlunda bok. Jag har ju sett sådana här förut och tyckt att de är så fina och nu hittade jag en alldeles egen. Tjejen som har gjort dessa gör det enbart som hobby. Hon har alltså ingen försäljningsverksamhet förutom den enda gången på loppisen, och jag förundras över vilket tålamod man måste ha för att vika ihop en bok på det här sättet. Jag köpte HOME.

Det är på sätt och vis lite för pluttenuttigt för mig, men det är ju ändå en bok. Dock har jag senaste tiden börjat fundera på vilken bok som döljer därinne? Ett svar jag inte får reda på om jag inte förstör hennes fina skapelse. Så jag får leva med den frågan obesvarad medan boken pryder min hylla tillsammans med alla mina vanliga böcker.

13 svarta sagor – en godispåse full med härlig skräck

13-svarta-sagorRysare och skräcknoveller att läsa då mörkret sänker sig. Författarna tar dig med till skymningszonen där vampyrer, vålnader och andra monster strövar fritt. Tretton mardrömmar att sluka eller njuta en och en.

13 svarta sagor är precis vad det låter som. 13 härliga noveller fyllda med skräck, obehag och läskiga monster. Att öppna en sådan här novellsamling är för mig som att sitta med en godispåse. Jag väljer ut en i taget och njuter. Man kan liksom ta bara en åt gången och spara lite till senare, eller så vräker man i sig hela påsen på en gång. Det är den stora fördelen med antologier, man väljer själv hur mycket eller lite man vill läsa. Alla godbitar smakade bra, men några var mer njutningsfulla än andra.

Lova Lovéns Gastkramad satte ribban högt direkt. En obehaglig berättelse om barn, självmord och ohyggliga gastar. Berättelsen handlar förvisso om monster, men också om familjerelationer och att försöka skydda dem man älskar mest.

Mattias Lönnebo och Köttkvarnen ger mig känslan av en spökhistoria som berättas i skenet av ett fladdrande ljus en kulen höstnatt. Skildringen av lilla Fabians skräck för köttkvarnen gav mig gåshud och berättelsen påminner mig av någon anledning om den gamla tv-serien Twilight zone.

Ett riktigt monster under sängen bjuder Johan Grindsäter på i Pappas store pojke. Theo som inte bara blir mobbad i skolan har även ett monster under sängen. Ett monster han kan både höra och känna så snart han ligger där rädd och ensam i mörkret. Här ligger dock inte fullt fokus på monsterrädslan utan även på utsattheten i skolan och hur Theo försöker vara stor och duktig på alla sätt, trots monster både på natten och dagen. Novellen kändes lite banal tills twisten i slutet kom som förändrade hela berättelsen. Härligt läskig blev istället känslan.

Jag uppskattade även Ida Tellestedts Boeuf Bourguignon om den kuvade Betty. Betty med ett svart tomt hål inom sig. Ett hål som bara kräver och kräver precis som männen i hennes liv krävt och krävt. Mer och mer har alla krävt och Betty har äntligen hittat receptet som kommer förändra allt. Hemsk realism som på något märkligt ändå ger en slags, skadeglad tillfredsställelse.

Novellen jag tyckte allra mest om var dock Hungrig skugga av Love Kölle. En berättelse om Frank som förlorat allt och långsamt slukas upp av skuldkänslor. Skuldkänslor som matas på av parasiten som lever och frodas och badar i Franks sorg. En parasit som bara fortsätter att mata och mata, och Frank som sjunker djupare och djupare ner i ett hav av skuldkänslor. Love Kölle beskriver en fasa som jag knappt kan föreställa mig, den allra värsta jag ens kan försöka föreställa mig. Jag skulle så gärna vilja läsa den här i en bokcirkel där vi kunde vrida och vända på berättelsen, diskutera och krama ur vad som är realism och vad som är fiction och även frågan, tänk om … En fantastisk novell som jag kommer fundera på länge.

Som helhet är 13 Svarta sagor en antologi med hög kvalitet. Jag tycker om att få ett tydligt slut även på noveller så därför passade vissa mig bättre än andra, men det är naturligtvis en smaksak. Jag är övertygad om att det finns godbitar i den här till alla.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Swedish zombie för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är: Tentakelmonster och Bims blogg.

 

En smakbit av Cress – Marissa Meyer

Dagens smakbit kommer från boken Cress av Marissa Meyer. Det är tredje delen i serien The Lunar Chronicles. En härlig serie där författaren skapat nya berättelser av gamla sagor där Cinder är en variant av Askungen, Scarlet är Rödluvan och Cress baseras på Rapunzel. Cress sitter dock inte fast i ett torn, utan i en satellit.

cress

Hennes satellit färdades ett helt varv runt Jorden på sexton timmar. Det var ett fängelse med en hisnande vacker utsikt – vidsträckta blå hav, virvlande moln och soluppgångar som satte halva världen i brand.

Under den första tiden som fånge hade hon staplat kuddar ovanpå det inbyggda skrivbordet, hängt sängkläderna över skärmarna och skapat en liten alkov åt sig. Hon brukade låtsas att hon inte alls befann sig på en satellit, utan i ett litet kapselskepp på väg till den blå planeten. Snart skulle hon landa och kliva ut på riktig jord, värmas av riktigt solsken och känna doften av riktigt syre.

Hon kunde stirra på kontinenterna i timme efter timme och föreställa sig hur det kunde kännas.

Däremot gjorde hon sitt bästa för att undvika att se Luna. Somliga dagar passerade satelliten så nära att månen upptog hela synfältet och hon kunde urskilja de jättelika, glimmande kupolerna på dess yta och de glittrande städerna där lunarerna bodde. Där hon också hade bott. För många år sedan. Innan hon blivit förvisad.

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten.

en smakbit på riktigt