Av alla era boktips har jag valt …

Jag ville ju kika ut lite från min vanliga läsbox och därmed prova något nytt. Nedan är alla de förslag jag fick här i bloggen och på fb. Har kommenterat några av tipsen, och vilken bok jag faktiskt valde kommer längst ner i inlägget.

 

Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson.

Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross. Viktig bok som jag redan läst dock. Rekommenderas. 

Katedralen vid havet av Ildefonson Falcones.

Förtvivlade människor av Paula Fox.

Spelet av Neil Strauss. Alltså … nej

Vi har redan sagt hejdå av Daniel Åberg.

Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. Fin bok som jag också redan läst. Blev av någon anledning inte så berörd som jag hade önskat. 

Den hand som först höll min av Maggie O´Farrel.

Ur jord är de komna av Lotta Modin. Ligger redan på att läsa listan eftersom den här typen av bok redan ingår i min box. 

Cirkeltecknaren av Fred Vargas. Deckare! Nuff said. 

Utan ord av Mina Hansson.

Flickan av Angelika Klussendorf. Låter intressant men verkar omöjlig att få tag i när jag kikade runt. 

Hoppfull av Viveca Nordlander och Monika Nyström.

Shantaram av Gregory David Roberts. Har funderat på den här men jag är så skeptisk mot den här typen av böcker. Person begår brott utomlands och hamnar i hemskt fängelse. Ämnet är superintressant men oftast blir jag bara förbannad eftersom författaren liksom inte ångrar brottet. Ofta blir det en djupdykning ner i självömkan och ilska för att man åkte fast, inte att man var så jävla dum och begick brottet. Kanske är den här annorlunda, men den blev inte vald den här gången. 

Mayas dagbok av Isabel Allende. Älskar Allende. Därför åker den här bort eftersom boken ändå kommer bli läst förr eller senare. 

Drömhjärta av Cecilia Samartin.

Fyren mellan haven av M.L. Stedman.

Bilal: på slavrutten till Europa av Fabrizio Gatti. Förvisso intressant, men då jag själv relativt nyligen börjat arbeta aktivt ( på fritiden ) med ankommande flyktingar behöver jag annat att läsa om. 

Boktjuven av Markus Zusak. Skäms för att jag inte läst den än, men den ligger på att läsa listan. 

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Ligger på att läsa listan, men av skäl redan nämnda får den ligga på vänt ett tag till. 

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang.

Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt.

När två världar möts av Lynn Vincent, Denver Moore och Ron Hall.

Etthundra mil av Jojo Moyes. På att läsa listan.

Harrys sång av Jeffrey Archer.

Till Mervas av Elisabeth Rynell.

Jag kan ju aldrig välja bara en bok, så det blev faktiskt två böcker. Den ena är Hoppfull av Viveca Nordlander och Monika Nyström och den valde jag på grund av dessa vackra rader:

Det var då jag såg dem. Små, små blöta fotspår på det grå sjukhusgolvet. Jag lade mig ner och följde spåren som ledde in under pappas säng. Där längst in i hörnet satt en liten groda.

hoppfull

Den andra blev Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang eftersom det är en bok jag aldrig någonsin hade valt själv. Trots vackert omslag hade jag nog inte ens lagt märke till den i bokhandel.

honan-som-dromde-om-att-flyga

Detta är berättelsen om en höna som heter Knopp. En hymn för frihet, individualitet och moderskap med en kavat, pigg hjältinna som gör uppror mot sitt öde.

Stort tack till alla som kommit med förslag och tips. Jag kommer absolut göra det här igen, ett utmärkt sätt att hitta nya böcker man själv aldrig skulle lägga till.

Zombieinvasion!

I dagens Top Ten Tuesday tipsas det om liknande böcker till någon favorit. Jag kommer inte rada upp tio böcker, men väl tre. Gillade du World war Z av Max Brooks, antingen som film eller som bok så är kanske de här något för dig. Det gemensamma för alla är att de balanserar på apokalyps, skräck och invasion. Inget pluttenutt här inte.

9789186629267_200_varldskrig-z-en-muntlig-historik-over-zombiekriget

Justin Cronins Flickan från ingenstans. Det är första boken i en serie och omdömet är förvisso rätt blandat men jag själv gillar den. Jag hade desto svårare med fortsättningen De första tolv som märkligt nog känns som den är skriven av någon helt annan författare. Men många gillar och kanske du är en av dem. Tegelstensvarning dock.

flickan-fran-ingenstans

Släktet av Guillermo del Toro och Chuck Hogan. Förvisso vampyrer och inte zombier, men ändå. Det känns som en ordentlig zombieinvasion mer än något annat. Jag har läst alla böcker utom den sista och jag gillar den. Mörk, rå och skitig med några hjältar i mitten av handlingen.

9789170029141_200_slaktet_pocket

Eller varför inte vår svenska Lars Wilderäng och hans Stjärnklart samt Stjärnfall. Första boken är apokalyps och den andra är invasion.

stjarnklart

Mitt hjärta går på

mitt-hjarta-gar-paMitt hjärta går på är skriven av Christoffer Holst.

Den 22-åriga konditorn Chavve är antagligen den ensammaste romantikern på hela Södermalm. Efter tre år i storstaden har han fortfarande inte lärt känna någon och varje kväll slutar i ensamhet med stora bakverk framför filmenTitanic. På andra sidan vattnet bor Pontus kvar i pojkrummet hos sin brokiga familj. Skådisdrömmarna har bleknat, tillsammans med allt det där andra som skulle bli framtiden, och har ersatts med hypokondri och tvångstankar.

När en dejtingapp kopplar samman killarna blir de snabbt en del av varandras liv, och Chavve verkar äntligen ha hittat det han sökt efter så länge. Men Pontus liv kraschar, och allt som blev så bra är plötsligt borta. Fast Chavve tänker inte ge upp så lätt. Och han har en plan.

Varma kanelsnäckor, snöhala kullerstenar, nygräddade cupcakes, tjocka stickade halsdukar och frostkantade fönster i ett vintrigt Stockholm. Mysfaktorn är omedelbar och författaren lindar in oss i en kaneldoftande kokong tillsammans med Pontus och Chavve.

Mitt hjärta går på är en fantastisk debut. Det är oemotståndligt och sagolikt. Christoffer Holst levererar som en svensk David Levithan och jag får det charmigaste jag läst på länge. Jag älskar Pontus och Chavve, de är så fïna så fina och mitt hjärta tar glädjeskutt mellan sidorna. Jag sitter och småler redan från första raderna, fnissar till emellanåt och hjärtat blir varmare och varmare för varje ord. Och trots att författaren lindar in oss tillsammans med Pontus och Chavve i den här kärleksfulla kokongen blir det inte för sött. Det är trevande och charmigt med ett lagom stråk av ensamhet och vemod, och när Pontus kraschar så kraschar mitt hjärta också.

Pontus och Chavve står växelvis för berättarjaget och jag hade lite problem i början med att separera dem. Att komma ihåg vem som var vem, vem gillade att baka och vem var den trasiga? Men det löser sig och halvvägs i boken känner jag dem bra. Pontus och Chavve blir som vänner jag inte visste att jag saknade. Och visst spelar det roll att det är en förälskelse mellan två killar. Jag tycker om när det normbrytande levereras som norm. Där det inte överhuvudtaget problematiseras på något sätt, utan levereras som vilken kärleksberättelse som helst. Fast det här är ju förstås inte vilken kärleksberättelse som helst. Det här är berättelsen om Pontus och Chavve, två karaktärer jag önskar fanns på riktigt och en rejält charmig feelgood där författaren dessutom strösslar romantiska filmcitat över sidorna. Framförallt är det förälskelse. Trevande, varm och febrig förälskelse.

Jag hade planerat att återvända till Dash och Lily lagom till jul, men jag väljer hellre Pontus och Chavve. Jag saknar dem redan.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Boktokig och Bims blogg.

Natten jag dog

natten-jag-dogNatten jag dog är skriven av Peter Erik Du Rietz.

Långsamt sänker jag mig mot hans ansikte och slickar honom varsamt över läpparna. Hans döda ögon stirrar bakåt mot sänggaveln och munnen är vidöppen, varm och välkomnande. När jag långsamt trycker handen mot hans bröstkorg känner jag den söta doften av hans sista andetag pressas mot min tunga.

När jag var yngre begick jag många beklagliga misstag när jag dräpte eftersom jag lät känslorna ta överhanden. Nu för tiden ser jag det mest som ett jobb. Den intensiva njutning jag kände vid en attack är för länge sedan förbi och ibland saknar jag känslan. Inte för att det spelar någon roll egentligen. Jag gör det som måste göras, vare sig jag får utlösning eller ej.

Det här låter morbidare än det är, på sätt och vis. För berättelsen är förvisso morbid emellanåt. Men samtidigt så charmig, sorglig och älskvärd mitt i den förfärliga berättelsen om hur Carl Cronhammer blev den han blev. Ett monster vi hört talas om tidigare, men som här ändå är en helt ny typ av varelse. Carl själv står för pratandet och berättelsen tar sin början i nutid, där Carl precis tagit livet av en man och vikt ihop honom som ett paket. Ett middagspaket. Vi får följa med Carl ända till början av hans liv och därefter hans skapares början vilket visar sig vara för väldigt länge sedan.

En fantastisk skräckhistoria som lyckas kännas både fasansfull och förtjusande på samma gång. Huvudpersonen är redan från barndomen så belevad på ett sätt som verkligen tilltalar mig. Han är hövlig och empatisk men samtidigt så oberörd. Stoisk är kanske ett passande ord, för oavsett vad huvudpersonen än råkar ut för  (och det är mycket ) så rubbas han inte. Han är inte känslomässigt kall, men han behåller fötterna på jorden. Carl accepterar och analyserar vad som händer och därefter gör han det bästa av det. Eller det som måste göras, vilket ibland är samma sak och ibland inte.

Vi får en skräckberättelse med extra allt. Det är Anne Rice och en ödmjukare variant av Lestat, historia ända tillbaka till vikingatiden och en dos av Mary Shelleys Frankenstein på toppen. Jag tycker mig dessutom känna igen en variant av creepypastan Den leende mannen här. Underbart. Det enda jag känner är att det blir lite för mycket historia ibland. Speciellt avsnittet när Carl anlöper Göteborg hade kunnat kortas ner rejält, i övrigt är det en berättelse som fängslar mig från början till slut.

Carl är den typen av monster som bjuder en på middag och är en fullständig gentleman hela kvällen. Skrattar, pratar och visar intresse, håller artigt upp dörren och med ärlig omtänksamhet erbjuder sin kappa mot kylan. Som avslutar kvällen med en mjuk avskedskyss och sedan med ett vemodigt beklagande vrider nacken av en. För att därefter vika ihop en som ett paket. Ett middagspaket. Och det är fullständigt oemotståndligt.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: C.R.M Nilsson och Jennies boklista.

Framsidan är ju ursnygg, men baksidan?

Igår hade jag fått paket med en väldigt efterlängtad bok när jag kom hem. Och den är supersnygg och sådär, men nja. Jag är tveksam till både framsida och framförallt baksida. Framsidan visar författarens namn, Sofie Berthet, och att det är första delen i Nova-trilogin. Att bokens faktiska titel är Dimensioner är inte helt lätt att se. Men vad den handlar om, ja det måste man öppna boken för att få reda på eftersom baksidan pryds av författarens porträtt.

Framsida

Förstå mig rätt. Författaren är jättefin, inget som helst fel på bilden i sig. Men jag ( som så många andra ) har inte alltid jättemycket tid på mig när jag besöker en bokhandel, så jag vill ha all information om boken relativt lättillgängligt. Så jag är tveksam till om det här nya greppet hjälper eller stjälper.

FullSizeRender

Samma sak var det när jag skulle köpa Förr eller senare exploderar jag av John Green. Hela baksidan är full av blurbar. Och det är ju jättebra att andra har gillat boken, men vad handlar den om?

FullSizeRender

I övrigt är jag superpepp på boken och ser verkligen fram emot att möta en ny svensk författare inom favoritgenren dystopi.

Läsa hela boken som recensent?

Det kommer bli två inlägg om samma bok faktiskt. Innan jag kan ge mitt omdöme måste jag ge lite bakgrund till diskussionerna som gått heta om just den här boken. Det gäller Natten jag dog skriven av Peter Erik Du Rietz.

natten-jag-dog

Först läste jag en hyllning av C.R.M Nilsson, där hon tyckte mycket om boken och jämförde den med Anne Rice. Det lät ju otroligt lockande så redan där vaknade mitt intresse. Sedan kom en annan recension skriven på Dagens bok. Hela recensionen kan du läsa här.

Recensenten gillade inte boken. Eller om hon inte gillar förlaget boken getts ut på, för det är faktiskt lite oklart om det är boken eller förlaget som recenseras. En bok ska naturligtvis inte vara varken dåligt korrekturläst eller dåligt redigerad, där är jag helt överens med recensenten. Men sättet hon skriver på tyder på att redan själva valet av förlag satte omständigheterna för recensionen. Att recensenten istället för att läsa boken förutsättningslöst redan hade sin åsikt klar. Och då blir det ju svårt att läsa en bok någorlunda opartiskt.

Detta ledde till höga diskussioner på ett författarforum där både författare, recensent och förlag var inblandade. Och den stora frågan var ju, var recensionen rättvis? Var den rättvis mot förlaget och var den rättvis mot författaren? I recensionen anges det att recensenten skummade igenom stora delar av boken, och på ett forum kom det fram att hon faktiskt inte ens läst klart boken. Och där reagerade jag. Hon skummade och hon läste inte ens klart. Hur mycket läste hon egentligen av boken, och bör inte de faktiska omständigheterna framgå i recensionen?

Jag läser ju väldigt gärna recensioner och gör ibland mina bokval efter det som skrivs. Jag vill därmed känna mig säker på att recensionen är pålitlig. Jag vill känna mig säker på att recensenten läst hela boken, om inget annat anges.

Recensenten nämner också en novell som ska finnas i slutet av boken och som irriterar henne. Alltså en novell efter att själva romanen är slut. Men det finns ingen sådan novell … Det som finns är information om vissa historiska platser och personer som nämnts i boken. Lite extra fakta helt enkelt för den som är intresserad.

Det finns även ett annat blogginlägg som handlar just om diskussionen kring detta. Om att recensera en recension och en recensent. 

Så summan av det hela är att jag tycker man läser hela boken om den ska recenseras, och gör man det inte ska det framgå tydligt. Efter att jag själv läst boken tycker jag dessutom att recensionen känns orättvis mot både författare och förlag.

Vad tyckte jag om boken då? Det kommer i ett eget inlägg senare i veckan.

Katniss goes Marvel – Röd drottning

rod-drottningRöd drottning är första delen i en serie skriven av Victoria Aveyard.

I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön – utan efter blod. De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.
Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.
Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll.

Jag har sett blandade omdömen om den här, där den jämförts med i stort sett alla böcker inom liknande genrer. Och ja, vissa likheter finns ju med vissa böcker. Den har jämförts med Pierce Browns bok Rött uppror, med Hungerspelen och med Divergent och ja, listan kan göras lång. Den enda likheten med Pierce Browns bok är väl färgerna. I Rött uppror tillhör makten De Gyllene och de röda är slavar. Här tillhör makten Silvrarna och de röda är slavar, men likheterna slutar där. Och trots andras ganska ljumma betyg så måste jag erkänna att jag faktiskt gillar den här.

Mare Barrow som visar sig vara en röd med en silvers krafter blir snabbt trolovad med prins Maven och utges för att vara en silver uppfostrad av de röda. Allt för att dölja sanningen för folket, att det finns slavar med krafter större än silvrarnas egna. I hovet upptäcker Mare att silvrarnas tillvaro består av en sak, kampen om makten. Och att vem som helst kan förråda dig.

Jag tycker Aveyard har skrivit något nytt. Visst är det ett hopkok av delar från andra böcker, men ändå känns det eget. Språket påminner lite väl mycket om Tahereh Mafis för att jag ska gilla det fullt ut. Berättarjaget är lite för känslosamt och dramatiskt, men handlingen har jag inga bekymmer med. Den gillar jag.

Världsbygget är gediget och ger en blandning av medeltidskänsla och science fiction, där silvrarna har tillgång till avancerad teknologi medan de röda lever i föråldrade bysamhällen. Vi får smuts och fattigdom blandat med hovintriger och sidenklänningar. Krafter som visas upp i storslagna arenakamper och hemliga sällskap som möts i mörka korridorer. Röd drottning är det jag hade önskat mig av Marie Lus Den unga eliten. Det är en härlig blandning av dystopi och fantasy. Lite som Hungerspelen goes X-men, och jag gillar det. Mare är ingen Katniss men inte så illa ändå. Hon är rätt stark och självgående och när hon utan förvarning kastas in i silvrarnas tillvaro håller hon huvudet någorlunda kallt. Visst är det lite känslomässigt vacklande när hon inser att alla silvrar inte är onda, men det håller sig på en ok nivå. Vi får dock den klassiska kärlekstriangeln, men i en dos jag kan acceptera.

Röd drottning är dystopi, fantasy och science fiction i en härlig blandning och vi får en värld där vem som helst kan förråda dig. Jag vill ha mer!

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Bokentusiasten, Fantastiska berättelser och Carolina läser.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.