Dimensioner av Sofie Berthet

dimensioner-forsta-boken-i-nova-trilogin

Dimensioner är första delen i Nova-trilogin skriven av Sofie Berthet.

Sjuttonåriga Nova lever ett helt vanligt liv i en liten ort på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex – då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst.
Men så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att resor mellan dimensionerna – tidsresor – är möjliga. Nova får dessutom reda på att hon är den första människan i historien med förmågan att förflytta sig i tiden. Det öppnar magiska dörrar: Hon får uppleva saker som ingen annan upplevt, saker hon aldrig kunnat drömma om.

Men Novas förmåga utgör också ett förödande hot mot det strikt uppdelade framtidssamhället. Något som gör henne till måltavla för mäktiga krafter…

Jag har varit så otroligt peppad att läsa den här eftersom den är som gjord för mig. Alla mina favoritelement finns ju där. Tidsresande, dystopi och ett okänt hot. Dessutom är det här första YA-boken jag läst med just den här vinklingen av tidsresande. Det vanliga är ju att någon i bokens nutid kan hoppa bakåt i tiden och det är ofta mycket prat om paradoxer och varför tidsresenären inte kan möta sig själv som barn och liknande. Här får vi istället Nova i nutid som möter Alex från framtiden, ett grepp som känns unikt och nytt. Alex kommer dessutom från en dystopisk framtid där världen ser annorlunda ut och en ny världsordning gäller, där klimathotet redan kommit och gått och förintat. Nova kan inte stoppa apokalypsen, men kanske är hon räddningen för människorna som överlevde den?

Handlingen har alltså alla förutsättningar att fängsla läsaren, men jag är tyvärr inte helt fängslad. Än.

Det största problemet jag har är att den påminner för mycket om Twilight och förhållandet mellan Edward och Bella. De flesta skulle nog se det som en fördel, men jag var aldrig så förtjust i den kontrollerande Edward. Och Alex som är där just i syfte att beskydda Nova blir för kontrollerande för att attrahera mig som läsare. Jag hade velat se mer gnista och livfullhet hos Alex för att faktiskt förstå och beröras av Novas känslor för honom. Dessutom är jag inte helt övertygad om hotet och orsaken till att Nova svävar i livsfara. Än så länge känns det lite ologiskt då det borde finnas ett lättare sätt för fienden att ta hand om Nova, men det här är kanske något som utvecklas i nästa bok och blir klarare så småningom. 

Språket är ganska avskalat och utan krusiduller vilket tilltalar mig enormt. Jag kan visserligen tycka om ett mustigt och känslosamt berättarjag, men det blir också oerhört tröttsamt mellan varven. Nova är ganska klarsynt och avspänd i sin syn på allt konstigt som händer henne och det känns uppfriskande. Men ibland blir författaren lite för berättande, som om hon inte riktigt litar på att jag som läsare förstår.

”Vi vill väldigt gärna träffa honom när han kommer hem nästa gång.” Mamma betonade ordet väldigt med en bestämd nick.

Att förklara dialogen på det här sättet känns helt onödigt och något jag hoppas rättar till sig i nästa bok. Våga lita på läsaren så blir det bättre.

Dimensioner är en stark debut och Sofie Berthet ger oss en unik och fräsch berättelse. Med lite finslipning ser jag fram emot att bli golvad av fortsättningen.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Annonser

7 responses

  1. Den här blev jag nyfiken på när jag läste att den tydligen utspelar sig i Skåne. Sedan läste jag en del negativt om den, bland annat precis sådant du också nämner. Sedan blev jag lite sugen igen när jag upptäckte att jag tydligen läst och tyckt väldigt mycket om en av hennes noveller. Och nu läser jag vad du tycker och blir lite mindre sugen igen… Suck. Dessa val man måste göra 🙂

    Gilla

    • Haha ja alla dessa jobbiga val. 🙂 Jag tror att det är min ålder här som ställer till det mest och att yngre läsare kommer uppskatta den mer. Precis som med Ädelstenstrilogin som jag iof gillade, men som också riktar sig mot yngre läsare.

      Gilla

  2. Pingback: Bästa och sämsta – Oktober 2015 | Bokhuset

  3. Jag upplevde samma problem som du med det sk Bella och Edward-syndromet. Utan det och en del finslipning hade detta kunnat bli en ännu bättre bok. Men dock gillade jag många andra delar så jag kommer läsa bok två för att se hur författaren utvecklas och förbättras.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: