Apokalyps eller postapokalyps?

Det känns kanske som fel tidpunkt att skriva det här inlägget med tanke på allt som händer just nu. Men så tänkte jag att bloggen är ju min egen bubbla, en plats utanför verkligheten som jag även tänker behålla på det sättet. Så därför kör jag i alla fall.

Vi har precis börjat titta på tv-serien Fear the walking dead. Den ska alltså föreställa tiden före serien The walking dead. I Fear the walking dead får vi veta hur zombieutbrottet startade, medan The walking dead börjar med att huvudpersonen Rick Grimes vaknar upp på sjukhus och kliver ut i en död värld. Nästan död åtminstone.

Så jag började fundera lite på vilket jag gillar mest. Att vara med från början av en apokalyps eller kliva in i en värld där allt redan gått åt helvete – postapokalyps? Jag gillar ju båda men måste nog säga att jag generellt ändå dras mer till det apokalyptiska där jag får vara med från början. När elektriciteten slutar fungera och att se hur människor agerar när världen faller i bitar. Som i Lars Wilderängs bok Stjärnklart till exempel.

Fear the walking dead beter sig folk dock så korkat att författaren till boken Zombieöverlevnad – Din guide till apokalypsen, Herman Geijer, förmodligen sliter sitt hår när han ser det. Ändå är jag fast.

Vad föredrar ni?

Annonser

Rovdjurens tid – julklappstips till dina ungdomar

rovdjurens-tidRovdjurens tid är andra delen i serien Time Riders skriven av Alex Scarrow.

Liam O’Connor skulle ha dött till havs 1912.

Maddy Carter skulle ha dött på ett flygplan 2010.

Sal Vikram skulle ha dött i en eldsvåda 2026.

Men alla dessa fick en andra chans – att jobba för en byrå som ingen känner till. Dess syfte: att hindra tidsresor från att rubba historiens gång.

När Maddy råkar öppna ett tidsfönster på helt fel tid och plats, blir Liam skeppsbruten sextiofem miljoner år tillbaka i tiden. Han hamnar mitt i jaktmarker som tillhör en dödlig och – ända fram tills nu – okänd rovdjursart. Kan Liam få tag i Maddy och Sal innan han slits i stycken av dinosaurier – helst utan att påverka historien så mycket att världen blir överrumplad av denna skrämmande nya verklighet?

Fortsättningen är lika bra och spännande som den första delen var. Fortfarande får vi en härlig blandning av action, science fiction och historia: denna gång i dinosauriernas värld. Det enda som stör mig lite är att Bob i denna bok blir en flicka. Bob som är en genetisk framavlad slags superrobot ( Scarrow flörtar tydligt med Terminatorfilmerna i båda böckerna ) men samtidigt stor och lite klumpig som Baymax i Big hero 6, var en stor favoritkaraktär i första boken. Bob finns visserligen kvar i den här delen också, men lite vid sidan om, och det fanns ingen riktig poäng med att byta ut honom känner jag.

Utöver det är serien fortfarande riktigt bra. Den har bra tempo, passar olika åldrar och man förenar nytta med nöje. En perfekt julklapp till ungdomarna där hemma. Och när de har läst böckerna kan du gärna läsa dem själv också. Bara köp dem!

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Dränkt

dranktDränkt är skriven av Frida Andersson Johansson.

Drunkningstillbud. Gamla benrester i Gömmarreservatet. En gåtfull granne. Länkar till det förflutna. Händelseförloppet blir alltmer oförklarligt och skrämmande. Unn blickar framåt. Hon lever singelliv med sina vänner, fokuserar på karriär och hälsa och har vittring på drömjobbet. Men under en joggingtur i Gömmarskogen drabbas hon av hallucinationer. Hennes mystiske granne hittar henne vid en tjärn, medvetslös. Mot sin vilja dras Unn in i en ström av märkliga och otäcka händelser som tycks ha samband med hennes förflutna. Vem är grannen och vad vill han? Vad är inbillning och vad är verklighet?

Runt om i Stockholm börjar samtidigt oförklarliga drunkningstillbud inträffa. På land.

Skräck möter folktro möter barndomsrealism och det är skickligt utfört. Unns barndom var fruktansvärd och vi får sakta pusselbit efter pusselbit till den kvinna Unn är idag. Hon är modern, stark och självständig. Hon lever också med en ständig fruktan att bli som sin mamma, att galenskapen går i arv. Något som verkar osannolikt tills den dag Unn möter sin granne och världen vänds upp och ned.

Det tog ett tag innan jag tog mig an den här, mest för att omslaget ger en slags deckarkänsla. Den marknadsförs dock som en skräckroman med övernaturliga inslag. Vilket jag inte heller tycker att det är, snarare spänningsroman möter fantasy.

Det är spännande och välskrivet, och jag sträckläste boken rätt fort. Ändå är jag inte helt övertygad. Jag har lite svårt för böcker som rör sig mellan genrer utan att egentligen tillhöra någon. Jag får lite här och lite där, men inte tillräckligt ur någon genre för att känna någon slags mättnad. Att som finish lackera boken med lite deckarkänsla är dock smart ur marknadsföringssynpunkt. Jag gissar att boken på det sättet fått en hel del läsare som vanligtvis väljer bort genren fantasy. På samma sätt har man fått mig som normalt ratar deckare att lockas av inslaget av övernaturligt. Skickligt gjort men jag är osäker på om det fungerar i längden.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Bokpar, Och dagarna går … och Hyllan.

En smakbit av Monster i garderoben.

Monster i garderoben: en bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates, skriven av Johan Hilton.

monster-i-garderoben-en-bok-om-anthony-perkins-och-tiden-som-skapade-norman-bates

Jag läste om den här hos Vargnatts bokhylla och blev så sugen på att läsa boken, så här ligger den nu och bara väntar på att bli läst. Boken om han som alltid kommer vara känd som skådisen i Psycho.

På vägen hem från Universal promenerar jag längs med Hollywood Boulevard och stjärnorna på Hollywood Walk of Fame. Börjar med Robert Rossen, följer efter Sammy Kaye och Bee Gees, avverkar Penny Singleton, Gig Young, Ida Lupino, Al LIchtman, Dick Haynes, Paul Lukas, Stuart Hamblen, Sons of the pioneers och Taylor Holms. Och där, till slut. Mellan Britney Spears och systrarna Olsen.

Anthony Perkins. En av de tusentals stjärnorna i allt mattare mässing i Hollywoods absoluta hjärtpunkt. Jag stryker lätt med fotsulan över hans namn. Här står jag ensam med Tony och den figur man för alltid kommer att förknippa honom med: Norman Bates.

Tre avvikare på en och samma plats. Vi hör ihop.

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten.

 

Omslag lika som bär?

Ibland är likheten slående. Stormvinge av Oskar Källner och den nya Maximus ring av Patrik Bergström.

stormvinge  Stormvinge vs Maximus ring maximus-ring

Jag nämnde ju för några dagar sedan att omslaget till fortsättningen i serien Magisterium av Cassandra Clare och Holly Black inte riktigt tilltalade mig. BonnierCarlsen svarade på det att man funderar på att använda det brittiska omslaget istället. Jag vet inte om det var på allvar eller på skämt, men jag tycker ju den brittiska är så mycket snyggare. Samtidigt vet man ju att en hel del människor kommer bli arga eftersom omslagen i så fall inte matchar mellan första och andra boken.

Verkar svårt det där och jag är glad att jag bara är en tyckare i det här och inte en bestämmare.

61A6gsElOtL._SX329_BO1,204,203,200_ Amerikanska vs brittiska coppergauntlet_55e2ee0e2a6b221916d29d2c

Vad tycker du?

Röta – Del två av Korpringarna

9789132166198_200_rotaRöta är andra delen i serien Korpringarna skriven av Siri Pettersen.

Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.

Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma.

Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

 

I ett försök att dra ut på första boken, Odinsbarn, så gjorde jag ju lite annat i slutet. Typ allt annat än läsa. Jag googlade författaren och lyckades därmed spoila fortsättningen för mig själv vilket gav mig lite skrämselhicka. Nutid. Urban fantasy. En subgenre jag normalt inte kommer helt överens med. Men som alltid handlar det ju om ifall boken är bra eller inte och tydligen har jag helt enkelt inte läst rätt bok tidigare, för det här är underbart. Faktiskt ännu mer underbart än den första delen.

Hirka har lämnat Rime i Ymslanden och hamnat i vår nutid. Hon är papperslös i en värld där hon inte kan något av språken som talas och aktualiteten i det hela är naturligtvis slående. Samtidigt är det fortfarande Hirka från Ymslanden vi möter. Hon försvinner inte i realismen utan blir en naturlig observatör av en värld i kaos. Samtidigt är Rime kvar i Ymslanden, oförmögen att förlika sig med tanken på att Hirka är borta för alltid.

Jag var rätt orolig i första halvan av boken måste jag erkänna. Inte för Hirka för hon är lika stark och kapabel som i första boken, men för Rime. Hans besatthet av att hitta Hirka leder honom in på aviga vägar och jag undrade flera gånger om inte författaren gått ett steg för långt. Och just det här är vad jag älskar med Röta, att den är totalt oförutsägbar. Hur författaren har vävt in våra egna myter och legender i Hirkas och Rimes värld. Hur ingenting är självklart och att gråzonen mellan svart och vitt är enorm. Ondskan är inte självklar och vägarna de tvingas gå är ibland oförståeliga. Ändå går de och just därför älskar jag Hirka och Rime ännu mer. De gör det de måste.

Jag tycker också om att båda karaktärerna får vara rejält färgstarka. Att Rime får vara en riktig fantasykrigare/ninja/hjälte och Hirka en smart och orädd kick-ass hjältinna. Båda får lysa utan att stå i någons skugga. Cliffhangern i slutet gör att jag heller inte har en aning om vad som kommer möta Hirka och Rime.

Siri Pettersen levererar magi. Det är briljant och fortfarande bland det bästa jag läst i fantasy. Jag är störtförälskad.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Oarya, Fantastiska berättelser och Eli läser och skriver.

Tack till B. Wahlströms för recensionsexemplar.