Årets bästa bok!

Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Utan tvekan. Den slår samtliga böcker jag läst under hela året med hästlängder!

Språket liknar inget jag läst tidigare och karaktärerna definieras på ett sätt man bara måste älska. Jag tror att den här boken hamnar på min topp fem lista över böcker. Någonsin. Säker kan jag förstås inte vara förrän jag läst om den, men jag tror det. En bok som känns i mage och hjärta i månader efteråt är sällsynt.

Noah och Jude berättar ur varsitt perspektiv och framförallt Noahs berättelse är makalös. Han är helt hudlös och känslorna drabbar en som små explosioner av smärta eller lycka. Det är som om författaren har flödesskrivit, när man sätter sig framför datorn med timern på fem minuter och sen bara skriver man. Ord och känslor bara flödar ut direkt från hjärnan utan redigering eller eftertanke. Så känns det här. Texten flödar ut från boken och skyfflas ner rakt in i hjärtat på mig.

 

jag-ger-dig-solen

Annonser

Årets bästa dystopi.

Inte en avslutad trilogi, men det råder ingen tvekan om att Anna Jakobsson Lunds Tredje principen och Aldrig ensamma är det bästa jag läst i dystopiväg i år. Ava, Leymah och Levi. Så starka och fina och tillitsfulla och sårbara.

Den stora frågan i dystopier är ofta hur mycket man är beredd att offra för det man tror på. Hur långt man är beredd att gå. Här tar författaren frågan till en helt ny nivå och resultatet är hjärtskärande. Ava, Leymah och Levi, dessa tre fantastiska karaktärer som gör allt för det de tror på. Även sådant som ingen borde göra.

aldrig-ensamma

Årets charmigaste bok.

Mitt hjärta går på av Christoffer Holst. Underbar, underbar bok som värmer och karaktärer som charmar mig totalt.

Fast det här är ju förstås inte vilken kärleksberättelse som helst. Det här är berättelsen om Pontus och Chavve, två karaktärer jag önskar fanns på riktigt och en rejält charmig feelgood där författaren dessutom strösslar romantiska filmcitat över sidorna. Framförallt är det förälskelse. Trevande, varm och febrig förälskelse.

mitt-hjarta-gar-pa

Årets bästa skräck

Nu har jag faktiskt inte läst så många skräck som jag hade tänkt. Det har blivit några romaner och en antologi. Men valet är för mig självklart. Självklart eftersom det inte bara är en av årets bästa skräckböcker, utan en av de bästa. En härlig läsupplevelse som slår det mesta i år oavsett genre.  Fyra minuter av Johan Ring.

Det är någonting som gjort att den fastnat. Klibbat sig fast i mitt minne. Kanske för att skräcken kommer från en ny sorts varelse och att den subtila skräcken finns där i början. Att det kryper i mig av förväntan/obehag innan det brakar loss ordentligt. Något som Mats Strandberg inte riktigt lyckades med trots optimalt utgångsläge miljömässigt. Med Färjan som god tvåa är Fyra Minuter årets bästa skräck för mig.

Ring har dessutom förstått det allra viktigaste. Det som för mig är ett måste i skräcklitteratur, nämligen humorn. Den är ständigt närvarande i personskildringarna vilket förhöjer igenkänningsfaktorn och ger berättelsen den extra lilla touch av värme och närvaro som behövs för att skräcken ska få fäste ordentligt.

fyra-minuter

Årets bästa fantasy

Den här är svår i år för jag har läst tre så fantastiska fantasyserier att det nästan är omöjligt att välja en favorit av dem.

Korpringarna av Siri Pettersen är underbar. Så egen och nyskapande och fina fina Hirka som jag älskar. Mistborn av Brandon Sanderson var även den makalöst bra. Krafter som man liksom förstår, som är logiska och trovärdiga. En postapokalyptisk framtid som ändå andas svunnen tid. Fantastiskt bra.

Men om jag känner efter lite lite extra så finns det en som jag älskar lite mer. Som jag liksom tänker på ibland, bara sådär.

Serien om Kungadråparen av Patrick Rothfuss. Vi kom inte alls överens i början men sedan, åh vad jag tokälskar den här serien. Jag gillar Kvothe som boken handlar om. Jag älskar upplägget med att vi får en historia berättad. En historia som innehåller historier. Jag älskar uppstudsigheten, sårbarheten, kreativiteten och berättelsen. Allt. Det enda jag inte älskar är att det verkar dröja tills vi får slutet av boken. Årets bästa. På en nästan delad förstaplats med de två andra.

Det som jag tyckte var distansierande först, att Kvothe berättar sin historia som i sin tur innehåller fler historier, stör mig inte alls längre. Tvärtom satt jag lika trollbunden som Kvothes åhörare, Krönikören. Jag följde med Kvothe till ungdomen och blev uppslukad.

en-vis-mans-fruktan-d-1

Årets finaste apokalyps.

Jag har läst en hel del riktigt bra apokalypser under året, men det är sällan jag kallar dem fina eller vackra. Det här är dock en av de finaste böcker jag läst. In i skogen av Jean Hegland var en sagolik läsupplevelse. Som en blandning av Väggen och The road i vackrare färger. Lågmäld och vacker om ensamhet, relationer och att hitta sin inre styrka.

Den är fantastisk och det finns ingenting som skaver någonstans. Språket flyter som honung längs sidorna och Nells berättarröst leder oss skickligt igenom den apokalyptiska väv som träder fram.

in-i-skogen

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till