Tiden som försvann

Idag är det äntligen fredag vilket känns otroligt välbehövligt efter influensor och annat skräp. Igår hade jag tänkt skriva om boken Miniatyrmakaren men jag upptäckte att jag hade så mycket att säga så jag fick inte riktigt ihop det. Det ska ju helst inte bli hur långt inlägg som helst, man ska ju orka läsa det också. Förhoppningsvis kommer det imorgon.

Ordningen känns på något sätt återställd nu när vi har veckans bokbloggsfråga som jag väljer att köra på just fredagar istället för den saknade jerkan. Så här kommer veckans fråga från Barnboksbloggen:

Hur mycket tid lägger du ner på bloggen och på din läsning per vecka? Känns det som att det är lagom eller skulle du velat att bokbloggandet tog mer eller mindre tid än i dagsläget? Finns det något du skulle vilja göra med bloggen som det inte finns tid till i dagsläget? 

I normala fall skriver jag ungefär ett inlägg om dagen med paus på lördagar. Senaste månaderna har det dock inte riktigt blivit så. Min pappa fick en massiv stroke för två år sedan och mamma har varit hans vårdare sen dess. Sedan fick tyvärr hon också en mindre stroke för några månader sedan, vilket har gjort att jag rest till Sverige ( eftersom jag bor på Åland ) nästan varje helg. Jag har tillbringat ca 3 helger av 10 hemma med familjen tror jag. Resandet tillsammans med oron och stressen har gjort mig ganska utmattad, så mycket tid har gått åt till att sova och ligga i soffan och slötitta på tv. Det är ungefär vad jag orkat med. Sedan fick båda mina föräldrar plats på äldreboende för några veckor sedan och just när bördan lättade blev jag sjuk, så när jag trodde jag skulle komma in i vardagen igen sket sig det med.

Så jag har inte alls kunnat lägga så mycket tid som jag velat på varken läsning eller bloggande. Jobbigast känns det att just läsningen blivit lidande eftersom det är min avkoppling. Men allt är på rätt väg och jag hoppas 2016 blir ett väldigt mycket bättre år. Och då kommer bloggen blomma upp för fullt igen hoppas jag.

Veckans-bokbloggsfraga

Advertisements

5 responses

  1. Nu förstår jag varför du blev sjuk precis när du blev det. När man slappnar av så kommer den som ett brev på posten. Låter bra att allt verkar gå åt rätt håll nu.

    Gilla

  2. Hoppas det blir bättre för dig nästa år. Jag kan ana hur du har haft det. Min höst har inte heller varit den bästa och julen var helt enkelt hemsk. Brorsan har proppar i lungorna och får nu blodförtunnande medicin. I kaoset som har varit glömde min mamma hämta ut sin hjärtmedicin, vilket vi naturligtvis upptäckte när apoteket hade tagit julledigt. Hon vägrade låta mig köra in henne till ett jourapotek så den här julen har det varit en ständig oro för de närmaste. Men vi överlevde i alla fall allihop och förhoppningsvis blir det bättre snart igen. Mitt novellskrivande har tyvärr blivit lidande de senaste månaderna och även mina båda bloggar. Lite vila bara så hoppas jag komma igång igen snart.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: