Utpost – Andra delen i trilogin Razorland

utpostUtpost är andra delen i serien Razorland skriven av Ann Aguirre.

Ingenting är sig likt för Spadertvå. När hon levde under jord betraktades hon som vuxen. Numera, i staden Räddning på Ovansidan, uppfattas hon som en ung problemtjej, och hon måste gå i skolan. Men Spadertvå passar inte in bland de andra tjejerna: Det enda hon kan är att slåss.
Dessutom har hennes stridspartner Tålig tagit avstånd från henne. Hennes känslor för honom har inte förändrats, men han verkar inte ens vilja komma i närheten av henne längre. Förvirrad och ensam letar hon efter ett sätt att komma bort från staden.
Hon anmäler sig som frivillig till de sommarpatruller som skyddar odlarna medan de arbetar på fälten utanför stadsmuren. Det brukar vara ett rent rutinuppdrag, men situationen har förändrats på Ovansidan. Missfostren håller på att bli smartare. De spanar. Väntar. Planerar. De tycks ha bestämt sig för att krossa Räddning. Det krävs en orädd jägarinna som Spadertvå för att stoppa dem.

Ibland önskar man att förlagen sagt nej, nej och åter nej till författaren. Och ibland önskar man att nästa förlag sagt nej, nej och åter nej till översättaren.

I slutet av boken finns författarens tacksida och hon tackar läsaren genom att spoila en stor del av plotten. Hon skriver att ”som vi läsare vid det här laget förstått så är A inte XXX utan YYY”. Jag kanske är omåttligt trög men nej, det hade jag faktiskt inte förstått. Men nu vet jag, tack så himla mycket för den spoilern. Klart författaren vet att X inte är X utan Y, det är ju hon som skrivit boken. Men så himla tydligt är det inte för mig. Visst hade jag mina funderingar, men själva lösningen var inte glasklar. Det kan ju också vara så att författaren inte litar på sin egen förmåga att få fram det här, utan känner att ett förtydligande måste till. Något som förövrigt är lite av en röd tråd i hela boken.

Författaren förklarar och upprepar ganska mycket i den här delen. Framförallt Spadertvås tankar och synsätt ältas och jämförs konstant gentemot byns egna regler och  värderingar. Hur hon förväntas klä sig på ett visst sätt, agera och tänka enligt de regler Räddning satt upp. Jag gillar visserligen Spadertvås ståndpunkt i det här, men det upprepas konstant. Tills hon börjar ändra sig. Jag förstår att man anpassar sig efter miljön och påverkas av det samhälle man lever i. Jag hoppas bara att författaren inte villar bort Spadertvås styrka och egensinnighet i allt det här.

Sedan har vi översättningen och jag fattar verkligen inte. Hur har de tänkt? Man översätter inte egennamn, även om dessa härstammar från ett spelkort eller en händelse. Inte. Spadertvå, Tålig och Räddning? Och mitt i det här har vi Stalker, vars namn inte har översatts.

Översättningen är alltså varken begriplig eller konsekvent och sätter ganska stora hinder i läsningen för mig i början. När jag väl lyckas se förbi det här är boken himla bra. Den är spännande och jag sträckläste resten av boken i ett svep. Det är dock en tydlig mellanbok och mycket handlar om relationer som utvecklas och bakgrund som förklaras. Storyn är fortfarande fängslande och spänningen finns där nästan hela tiden. Trots mina problem med översättning rekommenderar jag den alltså fortfarande varmt till alla dystopiälskare. Och håll er borta från tacksidan på slutet.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Annonser

3 responses

  1. Åh, jag avskyr när de översätter namn, det blir bara supertöntigt. Och författare som tror att läsarna är idioter ger jag inte heller mycket för 🙂 Det här verkar inte alls vara en bok för mig…

    Gilla

    • Jag tyckte ju att första var jättebra och den här är också bra, så läsvärd är den absolut ändå. Trots typiskt mellanboksyndrom. Och översättningen var ju likadan i första boken men då reagerade jag inte lika mycket, Spadertvå och Tålig funkar liksom även om Deuce och Fade hade varit bättre. Men nu i den här boken när de hamnar i byn Räddning ( Salvation ) blev det så tydligt.

      Gilla

  2. Tack för varningen att inte läsa författarens tack! Jag beställde nyligen hem den här boken men idag när jag var in på bokhandeln upptäckte jag att det var andra delen. Den första har jag inte läst så det blir väl till att köpa den också. Oroar mig för att jag ska störa mig på de där detaljerna du nämner men om det är en bra handling ska jag försöka släppa det 🙂 I värsta fall lär jag mig hur man inte ska skriva 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: