Utpost – Andra delen i trilogin Razorland

utpostUtpost är andra delen i serien Razorland skriven av Ann Aguirre.

Ingenting är sig likt för Spadertvå. När hon levde under jord betraktades hon som vuxen. Numera, i staden Räddning på Ovansidan, uppfattas hon som en ung problemtjej, och hon måste gå i skolan. Men Spadertvå passar inte in bland de andra tjejerna: Det enda hon kan är att slåss.
Dessutom har hennes stridspartner Tålig tagit avstånd från henne. Hennes känslor för honom har inte förändrats, men han verkar inte ens vilja komma i närheten av henne längre. Förvirrad och ensam letar hon efter ett sätt att komma bort från staden.
Hon anmäler sig som frivillig till de sommarpatruller som skyddar odlarna medan de arbetar på fälten utanför stadsmuren. Det brukar vara ett rent rutinuppdrag, men situationen har förändrats på Ovansidan. Missfostren håller på att bli smartare. De spanar. Väntar. Planerar. De tycks ha bestämt sig för att krossa Räddning. Det krävs en orädd jägarinna som Spadertvå för att stoppa dem.

Ibland önskar man att förlagen sagt nej, nej och åter nej till författaren. Och ibland önskar man att nästa förlag sagt nej, nej och åter nej till översättaren.

I slutet av boken finns författarens tacksida och hon tackar läsaren genom att spoila en stor del av plotten. Hon skriver att ”som vi läsare vid det här laget förstått så är A inte XXX utan YYY”. Jag kanske är omåttligt trög men nej, det hade jag faktiskt inte förstått. Men nu vet jag, tack så himla mycket för den spoilern. Klart författaren vet att X inte är X utan Y, det är ju hon som skrivit boken. Men så himla tydligt är det inte för mig. Visst hade jag mina funderingar, men själva lösningen var inte glasklar. Det kan ju också vara så att författaren inte litar på sin egen förmåga att få fram det här, utan känner att ett förtydligande måste till. Något som förövrigt är lite av en röd tråd i hela boken.

Författaren förklarar och upprepar ganska mycket i den här delen. Framförallt Spadertvås tankar och synsätt ältas och jämförs konstant gentemot byns egna regler och  värderingar. Hur hon förväntas klä sig på ett visst sätt, agera och tänka enligt de regler Räddning satt upp. Jag gillar visserligen Spadertvås ståndpunkt i det här, men det upprepas konstant. Tills hon börjar ändra sig. Jag förstår att man anpassar sig efter miljön och påverkas av det samhälle man lever i. Jag hoppas bara att författaren inte villar bort Spadertvås styrka och egensinnighet i allt det här.

Sedan har vi översättningen och jag fattar verkligen inte. Hur har de tänkt? Man översätter inte egennamn, även om dessa härstammar från ett spelkort eller en händelse. Inte. Spadertvå, Tålig och Räddning? Och mitt i det här har vi Stalker, vars namn inte har översatts.

Översättningen är alltså varken begriplig eller konsekvent och sätter ganska stora hinder i läsningen för mig i början. När jag väl lyckas se förbi det här är boken himla bra. Den är spännande och jag sträckläste resten av boken i ett svep. Det är dock en tydlig mellanbok och mycket handlar om relationer som utvecklas och bakgrund som förklaras. Storyn är fortfarande fängslande och spänningen finns där nästan hela tiden. Trots mina problem med översättning rekommenderar jag den alltså fortfarande varmt till alla dystopiälskare. Och håll er borta från tacksidan på slutet.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Annonser

Klart man vill ha en uppföljare!

Man ska inte göra uppföljare. Varför skulle man vilja se en tvåa för? Den första var ju inte ens något bra!

Men vilket bs! Klart man vill ha en uppföljare. Den första var ju asbra, så jag vill ha en tvåa. Helst igår! För det här är faktiskt en av mina favoritfilmer trots bombastisk och ultrapatriotiskt usa-räddar-världen budskap. Så jag är superpepp och vem kan egentligen motstå Jeff Goldblum? Jag har haft en crush ända sedan Flugan kom för hundra år sedan.

rs_500x203-150304133945-tumblr_lnu0hl0MDu1qa9vqgo1_500

Nyårslöftestaggen

Jag blev taggad av Bokentusiasten och det gillar jag ju, jag älskar taggar. Problemet med sådana här frågeställningar är att jag aldrig kan hålla mig till de givna kriterierna. Jag fuskar, typ.

En klassiker jag lovar att läsa. 

Finns faktiskt ingen jag är sugen på att läsa. Däremot vill jag gärna läsa om Flugornas herre av William Golding för att se hur den står sig mot dagens dystopier. Lovar inget dock.

En påbörjad bokserie jag lovar att avsluta.

Släktet av Guillermo Del Toro. Jag påbörjade serien för några år sedan och har läst de två första böckerna. Vet inte varför jag inte fortsatt än för den är bra.

evig-natt

En bokserie jag lovar att påbörja.

Lite fusk kanske eftersom den här landade hos mig igår. Omslaget lockar enormt och jag har läst bra omdömen så förväntningarna är höga. Askfödd av Sabaa Tahir.

askfodd

Och en serie till som funnits länge men som jag ju faktiskt aldrig läst. Inte heller har jag sett alla filmer så jag vet inte hur allt slutar. Märkligt nog har jag lyckats ducka för spoilers i alla år. Nuytgåvan av Harry Potter ligger under granen, till barnen. Typ.

harry-potter-och-de-vises-sten

En författare ( som jag aldrig läst tidigare ) jag lovar att läsa något av. 

Jag läste visserligen några sidor ur boken Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri men den var inte i min smak, så jag räknar den som oläst. Ändå är jag så himla nyfiken på hans senaste bok Allt jag inte minns, så den ska jag ta mig an.

En bok jag lovar att läsa om. 

Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Såklart. Jag köpte boken direkt efter att jag läst den på Storytel och den har legat här hemma sedan dess. Men jag har faktiskt inte vågat läsa om den än, tänk om den inte är lika bra som jag minns? Risken är försvinnande liten, men ändå.

Kommer även läsa om boken In i skogen av Jean Hegland. Trots att jag precis avslutat den längtar jag tillbaka. Till det vackra språket, träden och ensamheten.

in-i-skogen

En genre jag läst lite/inget av och lovar att utforska.

Finns ingen genre jag inte läst/utforskat. Vad jag vet.

Ett seriealbum jag lovar att läsa.

Seriealbum? Inte min grej, så det lär nog inte hända tyvärr. Kanske att jag plockar hem en Fantomen från affären ( till barnen såklart … ) men i övrigt nej.

En novell jag lovar att läsa.

Nio månader av Cia Sigesgård. Skräck och fantastiska recensioner, den lockar.

nio-manader

En bok som behandlar ett tufft men viktigt ämne jag lovar att läsa.

Jag är Malala av Malala Yousafzai. Jag har haft den hemma men då hann jag aldrig läsa den tyvärr. Men den är en av de viktigaste böckerna idag, så den kommer bli läst.

En länge ägd oläst bok jag lovar att läsa.

Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman. Ok, jag har inte haft den jättelänge men ändå.

En debut jag lovar att läsa.

Jag ser mycket fram emot Anna Ahlunds debut Du, bara som kommer ut på Rabén & Sjögren i maj 2016. Jag har ingen aning om vad den handlar om, men den titeln alltså …

Här kan ni läsa mer om den debuten.

En bok eller bokserie ( jag tidigare gett upp/dömt ut ) jag lovar att ge en ny chans.

Möjligen The Mortal Instruments av Cassandra Clare. Jag har läst första boken Stad av skuggor men den fastnade inte alls. Å andra sidan är jag precis som Bokentusiasten nyfiken på what the fuss is all about så jag kanske gör ett nytt försök. Kanske.

 

Jag vet att alla har fullt upp med julbestyr men jag taggar ändå några och vill ni göra den så gör ni den, är man inte taggad men vill så gör man den ändå.

Jag taggar: Oarya, Bokföring enligt Monika och Lottens bokblogg och alla andra som känner sig manade.

Miniatyrmakaren av Jessie Burton

miniatyrmakarenMiniatyrmakaren är skriven av Jessie Burton.

En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter.
Nella har kommit från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin. Först senare dyker Johannes upp – och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga: en exakt kopia av deras hem i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt.
Nella blir till en början förbryllad av den slutna världen i hushållet Brandt, men i takt med att hon uppdagar dess hemligheter förstår hon vilka allvarliga faror som hotar dem alla. Håller miniatyrmakaren deras öde i sina händer? Och kommer hon i så fall att vara nyckeln till deras räddning eller orsaken till deras fall?

När det gäller böcker som är så där tokhyllade brukar jag ofta hamna på andra sidan. Men inte i det här fallet, jag sällar mig entusiastiskt till hyllningskören. Titeln, omslaget och innehållet. Allt är fantastiskt.

Vi kan ju börja med omslaget. Det är magiskt. Dels ytligt sett eftersom det är vackert, men även för att man lyckats innefatta hela läsupplevelsen i omslaget. Kärnan i berättelsen finns liksom där, på en enda sida. Och texturen är robust vilket känns extra lyxigt.

Petronella har blivit gift med en man hon inte känner och när hon anländer till sitt nya hem möts hon av sin svägerska och tjänstefolket. Maken håller sig på avstånd och Nella som kämpar för att hitta sin plats i sitt nya hushåll möts av hemligheter och fientlighet. När hon får ett dockskåp av maken börjar hon samtidigt få miniatyrer levererade. Miniatyrer som är skrämmande likt både människorna och hemligheterna i hushållet. Miniatyrmakaren verkar känna till händelser som ännu inte hänt, och frågan blir om katastroferna som inträffar är orsakade av miniatyrmakaren eller om hon försöker varna Nella? Är miniatyrmakaren vän eller fiende?

Det som slog mig först när jag började läsa var likheten med boken Rebecca av Daphne du Murier. Känslan när Nella anländer till Amsterdam är samma som när Rebeccas huvudperson anländer till Manderly. Båda kliver in i en fientlig miljö full av hemligheter. Känslan stannar kvar länge även om Miniatyrmakaren ganska snart breder ut sig och blir något helt eget. Storyn är alltså inte ny, vi har läst den förut men aldrig fått den berättad på det här sättet.

Det som gör att Miniatyrmakaren känns så unik och nyskapande är nämligen språket. Det tog ett tag innan jag kunde sätta fingret på vad som kändes så annorlunda med språket. Dels är den fullspäckad med meningar som är broderade och utsmyckade på det där sättet att man vill sitta med märkpenna och markera varenda klokhet som skrivs. Sida efter sida full av vackra citat som inte vill glömmas bort. Viktigast är dock tidskänslan i texten. Den är tidstypisk och dialogerna känns tidsenliga. Nästan. Författaren har på ett mästerligt sätt vävt in moderna uttryck och fraser på ett sätt som nästan är osynligt. Knappt synligt, men känslan finns där. Det här ger en aktualitet till det som berättas.

För Miniatyrmakaren är inte fantasy trots det övernaturliga inslaget med själva miniatyrmakaren. Mest ser jag miniatyrmakaren i boken som en metafor för religion. Vad påverkar de val vi gör? Händer saker och ting för att någon förutspått det, eller passar vi in händelserna så att förutsägelsen blir sann? Miniatyrmakaren själv är en bihandling. Berättelsen är framförallt ett tidsdokument över 1600-talets fördomar och värderingar. Ett manifest för alla kvinnor som levt i skymundan och varit utlämnade på nåd och onåd till dåtidens sedvänjor och förtryck. Språket gör det dock större än ett tidsdokument. Det blir idag.

Jag älskar berättelsen. Jag älskar känslan den gett mig och funderingarna den väckt. Den fullständiga upplevelsen var inte omedelbar, men nu i efterhand känner jag mig överrumplad. Miniatyrmakaren är en magisk läsupplevelse som stannar kvar och lever vidare. Läsning när den är som bäst.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Och dagarna går …, Carolina läser och Johannas deckarhörna.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

En smakbit av Endgame – Spelet

Dagens smakbit ( machobit) kommer från Endgame – Spelet som är andra delen efter Kallelsen, skriven av James Frey.

endgame-spelet

Jago hör hur mannen tar upp något ur fickan. Utan att vända sig för att se efter vad det är säger Jago: ”Du ska nog ta och stoppa undan den där kniven.”

Mannen tvärstannar. ”Hur vet du att jag har en kniv?”

”Jag hörde det. Kunde känna lukten.”

”Skitsnack”, viskar mannen och rusar fram.

Jago bryr sig fortfarande inte om att ta upp händerna ur fickorna. Metallen glänser som silver i gatlyktornas sken. Jago lyfter ena benet och sparkar rakt bakåt så att han träffar mannen i revbenen. Kniven missar Jago när han viker sig framåt, lyfter foten och ger mannen en spark på hakan. Sedan stampar Jago ner foten på mannens knivhand. Handleden slår i marken med Jagos skosula ovanpå. Mannen tappar kniven och Jago skickar iväg den med tån på sin sko. Den faller över trottoarkanten och rasslar ner i en avloppsbrunn. Mannen stönar. Den spinkige skiten spöade honom utan att ens ta upp händerna ur fickorna.

Jago ler, snurrar runt på klacken och går över gatan.

Burger King.

Si.

Jugadores juegan.

Men de måste äta också.

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligeheten.

 

Tiden som försvann

Idag är det äntligen fredag vilket känns otroligt välbehövligt efter influensor och annat skräp. Igår hade jag tänkt skriva om boken Miniatyrmakaren men jag upptäckte att jag hade så mycket att säga så jag fick inte riktigt ihop det. Det ska ju helst inte bli hur långt inlägg som helst, man ska ju orka läsa det också. Förhoppningsvis kommer det imorgon.

Ordningen känns på något sätt återställd nu när vi har veckans bokbloggsfråga som jag väljer att köra på just fredagar istället för den saknade jerkan. Så här kommer veckans fråga från Barnboksbloggen:

Hur mycket tid lägger du ner på bloggen och på din läsning per vecka? Känns det som att det är lagom eller skulle du velat att bokbloggandet tog mer eller mindre tid än i dagsläget? Finns det något du skulle vilja göra med bloggen som det inte finns tid till i dagsläget? 

I normala fall skriver jag ungefär ett inlägg om dagen med paus på lördagar. Senaste månaderna har det dock inte riktigt blivit så. Min pappa fick en massiv stroke för två år sedan och mamma har varit hans vårdare sen dess. Sedan fick tyvärr hon också en mindre stroke för några månader sedan, vilket har gjort att jag rest till Sverige ( eftersom jag bor på Åland ) nästan varje helg. Jag har tillbringat ca 3 helger av 10 hemma med familjen tror jag. Resandet tillsammans med oron och stressen har gjort mig ganska utmattad, så mycket tid har gått åt till att sova och ligga i soffan och slötitta på tv. Det är ungefär vad jag orkat med. Sedan fick båda mina föräldrar plats på äldreboende för några veckor sedan och just när bördan lättade blev jag sjuk, så när jag trodde jag skulle komma in i vardagen igen sket sig det med.

Så jag har inte alls kunnat lägga så mycket tid som jag velat på varken läsning eller bloggande. Jobbigast känns det att just läsningen blivit lidande eftersom det är min avkoppling. Men allt är på rätt väg och jag hoppas 2016 blir ett väldigt mycket bättre år. Och då kommer bloggen blomma upp för fullt igen hoppas jag.

Veckans-bokbloggsfraga