En smakbit av World After.

Söndagar betyder smakbitar från olika böcker och du hittar alla hos Flukten fra virkeligheten.

Min smakbit är från boken World After av Susan Ee. Jag tyckte ju så mycket om Änglafall att jag köpte tvåan på engelska och läsningen funkar faktiskt. Men jag kommer ändå kasta mig över den svenska versionen när den kommer också. Smakbiten är från sidan 7.

A lot of people stare at us as the rest of the small caravan stops in the parking lot. They all saw me in the arms of the demon-winged creature that was actually Raffe, and they all thought I was dead. I feel self-conscious so I sit down on the bench beside my sister.

One of the men reaches out to touch my arm. Maybe he wants to see if I´m warm like the living or cold like the dead.

My sister´s face changes instantly from a blank slate to a growling animal as she snaps at the man. Her razorgrafted teeth flash as she moves, emphasizing the threat. As soon as the man backs off, she goes back to her blank expression and doll-like stance.

The man stares, looking back and forth between us for clues to questions I can´t answer. Everyone in the parking lot saw what just happened, and they all stare at us too.

Welcome to the freak show.

world-after (1)

Annonser

The Shannara Chronicles

773f8f2ef33245756af40bc4a4eba125-289096-4Jag har sett fram emot den här serien ända sedan jag såg första trailern, men sedan har tiden inte funnits. Jag har även sett omdömen lite här och där och de har inte varit jättepositiva, så jag har dragit mig lite för att se den. Men nu har jag äntligen sett pilotavsnittet och jag måste ju säga att folk är alldeles för gnälliga.

Ok, det är inte GoT men jag känner mig faktiskt ändå väldigt nöjd av det lilla jag sett. Snygg miljö, snyggt foto och skådisar som inte är helt illa.  Ett rolig detalj är märkligt nog kläderna. De har samma coola mix av gammalt och modernt som i filmen En riddares historia med Heath ledger i huvudrollen.

Så snyggt och en del av den känslan finns även här. En blandning av medeltid och postapokalyptisk framtid.

Visst är det svulstigt och bombastisk emellanåt och lite väl mycket rockvideo ibland. Men hörrni, så illa är det verkligen inte. Den har till och med blivit jämförd med pilotavsnittet av Robert Jordans Wheel of Time ( typ månadspeng i budget ) och det är ju bara löjligt. Låt bli gnälldrickan är mitt råd.

Jag gillar och kommer helt klart se mer.

 

Fanfiction

Jag var ledig igår och turligt nog var vädergudarna på min sida. Hela två timmar satt jag i solen på altanen med kaffe och bok och bara njöt. Det var blandade känslor eftersom vi faktiskt lämnar vårt vackra hus nästa vecka och flyttar in i lägenhet. Bytet känns bra eftersom vi alla får närmare till skola och jobb, men altanen … Som jag kommer sakna den. Har jag tur hinner jag njuta några timmar till innan flytten, om solen mot all förmodan håller sig framme i helgen också. Jag hoppas det.

Men idag är det fredag och det betyder bokbloggsjerka hos Annika. Dagens fråga är:

Vad anser du om fanfic överlag och har du några bra lästips inom den genren?

Jag är inte så väldigt insatt i fanfic. Jag vet vad det är men det är inget jag varken praktiserat själv eller letar efter. Boken Fangirl av Rainbow Rowell beskriver fanfiction på ett bra sätt dock. Hennes huvudkaraktär har skapat Simon Snow som är baserad på Harry Potter och Rowell belyser hängivenheten till fanfic på ett bra sätt.

Många författare känner sig hedrade av fanfic men det finns också klara motståndare till hela konceptet. George R.R. Martin och Diana Gabaldon är två av dem. Båda har publicerat inlägg med starka och klara åsikter om det hela och budskapet är tydligt, rör inte mina karaktärer. GRRM skriver:

My characters are my children, I have been heard to say. I don’t want people making off with them, thank you. Even people who say they love my children. I’m sure that’s true, I don’t doubt the sincerity of the affection, but still…

Gabaldon har nu tagit bort sina blogginlägg ( förmodligen pga hatstormen som följde ) men hon skrev bland annat detta:

OK, my position on fan-fic is pretty clear: I think it’s immoral, I know it’s illegal, and it makes me want to barf whenever I’ve inadvertently encountered some of it involving my characters.

Jag förstår och respekterar deras synpunkter, men samtidigt inte. Det är en sak att ägna sig åt fanfic för sitt höga nöjes skull. Att vara klar och tydlig med att det är fanfic och låta älskade karaktärer leva vidare. Det är däremot inte ok att tex ge ut en bok med fanfic som klart och tydligt är baserat på någons annans berättelse. Fifty shades började som fanfiction av Twilight, men slutprodukten är något helt eget ( att jag sedan tycker slutprodukten är skit är en annan sak ) och måste ses som det tycker jag.

Jag tycker alltså fanfiction är ok rent generellt. Det skrivs ju utav kärlek till någons berättelse eller karaktärer. Sedan vet jag inte om jag skulle tycka likadant om jag var författare.

Harry Potter är ju en tacksam berättelse som grund för fanfiction och här har ni ett smakprov av en svensks ( fast på engelska ) fanfiction.

fangirl

Betyg på lästa böcker?

Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen handlar den här veckan om betyg på böcker man läst.

Betygssätter du de böcker du läser och skriver om på din blogg? Hur fungerar ditt betygssystem i så fall? 

Jag gjorde det i början när jag startade bloggen, men slutade efter ett tag. Det kändes konstigt att ge samma betyg till helt olika typer av böcker.

Däremot tycker jag ju om när andra sätter betyg, så jag hittade ett kryphål. Jag sätter betyg på andra ställen ( goodreads, samlingssidan på bloggen för lästa 2016 ) än just i recensionen. Då blir det inte lika mycket ett uttalat betyg utan mer en riktlinje.

Eftersom det här är något jag började med i år, hittar ni än så länge bara betyg för böcker lästa 2016. Jag har börjat gå igenom även 2015 års böcker, men det är en bit kvar.

Is That a Good Book- (1)

Kopparhandsken av Cassandra Clare och Holly Black.

kopparhandskenKopparhandsken är andra delen i serien Magisterium skriven av Cassandra Clare och Holly Black.

Call Hunts sommarlov är inte som ett sommarlov borde vara – hans pappa är övertygad om att han är ond och Calls bästa vän heter Tumult och är en rödögd jättevarg som inte precis gör succé i grannskapet. Dessutom längtar han tillbaka till trollkarlsskolan Magisterium och sina vänner.

När Call en kväll upptäcker att hans pappa planerar att förgöra både honom och Tumult blir situationen ohållbar och för att undkomma flyr han till Magisterium. Där råder panik. Den magiska Kopparhandsken, som kan skilja en magiker från hens magi, har blivit stulen och hotar att ödelägga skolan och hela trollkarlsvärlden. Tillsammans med sina vänner Tumult, Tamara och Aaron (samt en mycket ofrivillig Jasper) ger sig Call ut på ett farligt uppdrag för att hitta handsken, men i jakten på den skyldiga väcks onda väsen till liv. Mystiken tätnar och vännerna närmar sig en allt mer obekväm sanning …

Call är ensam med sin fruktansvärda hemlighet, att hans själ egentligen är den onda Constantine Maddens. Eftersom Call inte känner sig som någon annan än just Call, kämpar han för att förstå konsekvenserna av sin vetskap och vad det egentligen kan innebära att vara Dödens fiende. Kommer han märka när han blir ond, eller är han redan ond?

Gillar, gillar gillar!

Berättelsen skruvas åt i den här andra delen. Intrigen är tajtare, magin är explosiv och hemligheterna skaver ända in i hjärteroten. För Call är så fruktansvärt ensam och utsatt i sina försök att förstå sig själv. Att hålla vetskapen om sig själv dold för att inte förlora alla runtomkring sig. Och trots att Call är en så ömkansvärd antihjälte förlorar författarna aldrig greppet om hans modighet och lojalitet till de han bryr sig om. Vågskålen hade lätt kunnat tippa över i ett träsk av medlidande. Men trots att jag tycker så fruktansvärt synd om Call mest hela tiden, förlorar jag aldrig hoppet om honom.

Jag tror att de här båda författarna var för sig inte hade lyckats lika bra som de gör tillsammans. Jag anar nämligen vissa skillnader i deras sätt att föra fram berättelsen. Inte något som märks när jag läser, deras kapitel är väl sammanvävda och har samma språk. Men en av dem har aningen mer humor ( jag gissar på Holly Black ) som ger hela berättelsen det där lilla extra. Det där som gör hela skillnaden i hur jag upplever Call.

För hur ömkansvärd han än är, så lättas det hela upp bland annat av att han hela tiden har en lista i huvudet på vad en Ond Härskare gör och inte gör. Skulle en Ond Härskare ta sista kaffet? Skulle en Ond Härskare gå med vargbajspåsar i fickan ( absolut inte ) och vilken bok skulle en Ond Härskare låna på biblioteket?

Jag gillar också att det hela så uppenbart utspelas i nutid. Magi och hemliga trollkarlssällskap blandas friskt med användande av mobiler, GPS och skämt om GTA och läskiga pepparkakshus. Igenkänningsfaktorn ger allt ett extra oumph som höjer läsupplevelsen ännu mer.

Och jag måste ju bara nämna omslaget en gång till. Det är fräscht och formatet tilltalar mig verkligen.

Kopparhandsken uppfyller alla mina förväntningar och lite till. Nu återstår bara en alldeles för lång väntan på fortsättningen. En fortsättning jag har vissa tankar om. Calls sista handling torde räknas till saker en Ond Härskare faktiskt gör …

Boken finns hos Science fiction bokhandeln, Adlibris, Bokus och Cdon.

Andra som har bloggat om boken är Fantastiska berättelser.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplar.

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till