Stalker – En osannolik sörja

stalkerStalker är skriven under pseudonymen Lars Kepler.

För nio år sedan dömdes prästen Rocky Kyrklund till rättspsykiatrisk vård för ett brutalt mord. Själv minns han ingenting. Efter en svår olycka har han återkommande blackouter.
Samma sommar som hans återanpassning till samhället påbörjas, skickar någon en filmsekvens på en kvinna i ett fönster till polisen. Nästa dag hittas kvinnan död i sitt hem. Det är inte bara det bestialiska våldet som leder tankarna till Rocky Kyrklunds gamla mord. En ny film kommer till polisen. Ingen förstår vad som händer och Joona Linna är försvunnen sedan mer än ett år. Nästan alla tror att han är död. Nästan alla.

Om lamporna är tända kan en stalker se dig utifrån, men om lamporna är släckta kan du inte se en stalker som redan är inne.

Alla som följer min blogg vet att jag normalt inte läser deckare. Längre. För det fanns faktiskt en tid när jag, som så många andra, plöjde igenom deckare efter deckare. Inte nödvändigtvis för att jag gillade just deckare, men de är lättillgängliga. Varenda kiosk, butik och färja har en hylla bestående av typ Harlequin och deckare. Så behöver man en bok snabbt ( händer oftare än man tror ) är urvalet extremt litet. Jag har alltså läst mängder av deckare även om det nu är något år sedan sist och jag har läst tre av Keplers  böcker, Hypnositören, Paganinikontraktet och Eldvittnet. Lite röriga men med en huvudperson jag gillat. Tänk er Jack Reacher med Mark Levengoods inre lugn och dialekt, så har ni Joona Linna. Kapabel, sansad och smart.

Så jag tyckte alltså Keplers första böcker var helt ok. Antingen kommer jag ihåg fel eller så har det slagit slint för paret Kepler, för Stalker är allt annat än bra. OBS massiva spoilers från nu, men inget som avslöjar slutet eller mördaren! 

Boken är en riktig tegelsten och jag fattar verkligen inte varför. Det finns en huvudhistoria som hade kunnat vara bra, men Keplers har tryckt in så mycket action och så lite karaktär att Stalker blir mer fantasy än fantasyn jag normalt läser. Trovärdigheten blir lika med noll redan på de första sidorna. En kvinna har hittats brutalt mördad och med Joona Linna död ( eller kanske inte ) har höggravida Margot tagit över chefsrollen. Kvinnan har blivit smygfilmad innan sin död och Margot är tvärsäker på att det rör sig om en seriemördare. Hon går alltså och bara väntar på nästa mord, så när nästa filmsnutt kommer en kväll precis när Margot är på väg hem vet hon att även denna kvinna kommer bli mördad. Kanske inom bara ett par minuter! Så vad gör Margot? Hon rusar ( vaggar ) tillbaka till kontoret för att titta på filmen som kommit bara minuten innan, i förhoppningen att rädda kvinnan från att bli bestialiskt mördad. Men först bara måste hon ha en pizzaslice.

Margot är alltså helt ny chef med sin alldeles första egna utredning. Här har vi offer nummer två som alldeles strax ska bli brutalt mördad och Margot tänker på pizza. Och det är ungefär det vi får veta om Margot, att hon är höggravid och inte kan sluta äta. I övrigt är hon en totalt blank karaktär som mest agerar statist. Vilket alla andra karaktärer också gör, även bokens huvudpersoner Joona Linna och Erik Maria Bark. För naturligtvis är inte Joona Linna död.

Saga Bauer ( som är den VACKRASTE kvinnan i universum ) lockar nämligen fram Joona Linna från sitt gömställe. Och ifall läsaren är ovanligt korkad upprepar Keplers hur otroligt VACKER Saga Bauer är ungefär hundra gånger till. Ifall man inte fattade det de första tio gångerna. I alla fall. Joona Linna kryper alltså fram ur sitt gömställe och trots att han levt i lugn och ro i ett år kommer han tillbaka som ett fullständigt vrak. Varför han är ett vrak är oklart, men på vägen hem har han dragit på sig blodförgiftningar och gud vet vad mer. Joona som nu är före detta polis och ett fullständigt vrak, som av oklar anledning lever med hemlösa och får hjälp med hälsan ( men ändå håller på att dö ) av någon slags kriminell gammal gumma får självklart hjälpa till med utredningen. Inget konstigt alls med det. Den enda som klagar är Margots kollega Adam som minsann vet hur allt hänger ihop. Adam som råkar ha sex med en okänd kvinna när han ska förhöra en snubbe på ett sexparty, som råkar skjuta ihjäl en poliskollega och därefter lyckas få sin fru mördad. Den personen tror hela poliskåren på när han kastar ur sig ett namn på den han tror är mördaren. De tror på Adams misstanke till den grad att de i jakten på den misstänkte avrättar en helt oskyldig person som råkar befinna sig på fel plats. Poliskåren är nu nämligen galen av hämndbegär och skyr hädanefter inga medel i jakten på mördaren. Nåde den som råkar hamna i vägen.

Fattar ni hur jävla rörigt det är? Hur osannolik och icke trovärdig hela boken är? Det ni har fått är ändå bara en bråkdel av allt som händer. Lägg till galna knarkare, blodtörstiga hundar, hemliga sexklubbar, kvinnor i koppel, massiva slagsmål och Joona Linna som kollapsar lite här och där i boken, så har ni ytterligare en liten del. För sedan har vi naturligtvis själva mördaren och bestialiska mord att frossa i. Men inga verkliga personer. Allt vi får är sinnessjuk action och namn istället för karaktärer. Och försvunnen tid som hade kunnat läggas på en bra bok istället för den här tragiska sörjan.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

 

Läsenkät och kommande recensioner.

Påsken innehöll trevligt besök av svärmor och svägerska och omväxlande väder. Jag är så jävla trött på kylan som aldrig verkar släppa taget och kanske är det den frustrationen som gjort att jag läst några böcker utanför min normala komfortzon. Det kommande recensionerna är nämligen dessa:

Legend av Richard Matheson, Kvinnan på tåget av Paula Hawkins och Stalker av Kepler ( jag kan inte kalla dem för Lars, det känns för konstigt ). Två sågningar och en hyllning blir det, så håll utkik.

Till dess roar jag mig med en läsenkät jag hittade hos Fiktiviteter.

Bästa boken du läst hittills i år?

Jag har ju fastnat pladask för Änglafall av Susan Ee. En riktigt bra YA-bok med karaktärer jag verkligen gillar. Men en av de ovan nämnda hamnar också i den här kategorin, vilken kan jag ju inte säga än.

Och sämsta?

Kanske borde jag ha gjort den här enkäten efter ovan nämnda recensioner? En av dem hamnar nämligen i den här kategorin. Men sämst betyg hittills har tyvärr Drystoll av S.C. Ödman. Det finns inga ursäkter för att ge ut en så dåligt korrekturläst slutprodukt.

Bok i bokhyllan du ser väldigt mycket fram emot att läsa?

Jag skulle vilja svara Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman som jag köpte i somras men aldrig läste klart. Tyvärr inser jag nu att jag tydligen slarvat bort den, så jag får helt enkelt köpa eller låna en ny. Kanske den engelska illustrerade varianten den här gången eftersom den är så himla fin.

51wXIxEhA3L._SY344_BO1,204,203,200_

 

Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Det är ganska jämnt fördelat faktiskt.

Är det någon genre som är överrepresenterad, och vilken syns inte alls? 

Fantastik ( fantasy, scifi osv ) dominerar tydligt, med några få undantag. Det beror på att jag under de senaste åren fastnat mer och mer för fantastik och därmed har övriga genrer blivit utrensade med tiden. Deckare har jag bara två böcker av, Stalker och Lejontämjaren ( som ännu är oläst ), och det stannar nog vid de två gissar jag.

Ärligt nu – finns det någon bok du kanske inte läst i sin helhet, men låtsas att du gjort det?

Inte nu längre eftersom jag nyss flyttat och därmed rensat hårt, men det fanns säkert någon sådan innan. Jag skulle inte ljuga medvetet om läst eller oläst, men det dåliga minnet kan ju ställa till det lite ibland.

Föredrar du att låna, köpa eller byta böcker? Motivera!

Jag lånar massor av böcker och jag älskar biblioteket, så svaret är låna. Jag gillar såklart att köpa böcker också men eftersom plånbok och utrymme sätter gränser är jag så otroligt tacksam för att biblioteket finns. Nuförtiden läser jag även en del e-böcker på Storytel men utbudet är ganska litet fortfarande och jag föredrar pappersbok, så svaret blir ändå låna.

Senaste bokfynden

Jag shoppade loss lite när jag var i bokaffären sist. En del reaböcker ( halva reapriset ), några pocketar på böcker jag redan läst men inte har och en helt färsk som jag bara var tvungen att ha.

IMG_0101

Joe Abercrombies Det yttersta argumentet ( bok 1 och 2 ) som är okända för mig. Det verkar dock som att det faktiskt är fler böcker innan dessa i serien, så jag ska kolla upp det innan jag börjar läsa.

Cinder och Scarlet i serien The lunar chronicles av Marissa Meyer. Lästa men bara lånade, så jag var tvungen att ha dem.

A Memory of Light av Robert Jordan och Brandon Sanderson. Jag har läst hela serien flera gånger förutom just denna sista bok. Jag hoppades att något förlag skulle nappa på att översätta den, men då det inte skedde får jag helt enkelt läsa den på engelska. Någon dag. Nu har jag den i alla fall, till det facila priset av 1,50 euro.

Och boken ni fick en smakbit av i söndags, Medan han lever av Elaine Eksvärd. Jag har sett henne prata om boken på varje tv-kanal senaste veckorna och var bara tvungen att ha den.

Tematrio – Påsk

Tematrio hos Lyrans Noblesser och dagens fråga är:

Berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!

När jag var liten för sådär hundra år sedan var påsken inte bara rolig. Visst var det kul att klä ut sig till påskkärring och få massa godis ( eller ja, på den tiden var det oftast russin och frukt man fick i den medhavda tekannan ) men långfredagen … Utan tvekan årets tråkigaste dag. Allt ( ALLT ) var stängt och tv visade bara religiösa program. Och inte fick man göra något roligt heller eftersom påsken var en tid för eftertanke och kontemplation. Typ.

Men jag lärde mig faktiskt uppskatta några av filmerna som visades på långfredagen. Inget jag väljer att titta på idag, men råkar jag slå på tvn och de visas sitter jag kvar och påskkänslan blir påtaglig.

Jesus från Nasaret var en favorit. Inte så blodig och intriger i mängder.

jesus-of-nazareth

Ben-Hur. En riktigt mastodontfilm på nästan 4 timmar som gjorde att långfredagen tog slut lite fortare. Den hade ett antal år på nacken redan när jag började titta, men jag uppskattade den ändå. Kanske delvis eftersom utbudet redan var minimalt, men ändå.

Och till sist en film som kanske eller kanske inte visades på påsken. Röda nejlikan. Jag försökte googla eftersom jag förknippar den här filmen med påsken, men jag är osäker på om den verkligen visades då eller om den visades på nyår. Det kan ha varit så att man bytte ut Ivanhoe några år och visade den här på nyårsdagen, men jag förknippar den med påsk så vi säger att det är en påskfilm helt enkelt. Jag gillade Röda nejlikan, precis som jag gillar Ivanhoe och det beror säkerligen till stor del på huvudrollsinnehavaren i båda filmerna, Anthony Andrews, som jag fortfarande har en liten crush på. Ett citat som många 70-talister fortfarande kan är den här:

They seek him here, they seek him there. Those Frenchies seek him everywhere .

Is he in heaven or is he in hell? That damned elusive Pimpernel.

 

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till