Stalker – En osannolik sörja

stalkerStalker är skriven under pseudonymen Lars Kepler.

För nio år sedan dömdes prästen Rocky Kyrklund till rättspsykiatrisk vård för ett brutalt mord. Själv minns han ingenting. Efter en svår olycka har han återkommande blackouter.
Samma sommar som hans återanpassning till samhället påbörjas, skickar någon en filmsekvens på en kvinna i ett fönster till polisen. Nästa dag hittas kvinnan död i sitt hem. Det är inte bara det bestialiska våldet som leder tankarna till Rocky Kyrklunds gamla mord. En ny film kommer till polisen. Ingen förstår vad som händer och Joona Linna är försvunnen sedan mer än ett år. Nästan alla tror att han är död. Nästan alla.

Om lamporna är tända kan en stalker se dig utifrån, men om lamporna är släckta kan du inte se en stalker som redan är inne.

Alla som följer min blogg vet att jag normalt inte läser deckare. Längre. För det fanns faktiskt en tid när jag, som så många andra, plöjde igenom deckare efter deckare. Inte nödvändigtvis för att jag gillade just deckare, men de är lättillgängliga. Varenda kiosk, butik och färja har en hylla bestående av typ Harlequin och deckare. Så behöver man en bok snabbt ( händer oftare än man tror ) är urvalet extremt litet. Jag har alltså läst mängder av deckare även om det nu är något år sedan sist och jag har läst tre av Keplers  böcker, Hypnositören, Paganinikontraktet och Eldvittnet. Lite röriga men med en huvudperson jag gillat. Tänk er Jack Reacher med Mark Levengoods inre lugn och dialekt, så har ni Joona Linna. Kapabel, sansad och smart.

Så jag tyckte alltså Keplers första böcker var helt ok. Antingen kommer jag ihåg fel eller så har det slagit slint för paret Kepler, för Stalker är allt annat än bra. OBS massiva spoilers från nu, men inget som avslöjar slutet eller mördaren! 

Boken är en riktig tegelsten och jag fattar verkligen inte varför. Det finns en huvudhistoria som hade kunnat vara bra, men Keplers har tryckt in så mycket action och så lite karaktär att Stalker blir mer fantasy än fantasyn jag normalt läser. Trovärdigheten blir lika med noll redan på de första sidorna. En kvinna har hittats brutalt mördad och med Joona Linna död ( eller kanske inte ) har höggravida Margot tagit över chefsrollen. Kvinnan har blivit smygfilmad innan sin död och Margot är tvärsäker på att det rör sig om en seriemördare. Hon går alltså och bara väntar på nästa mord, så när nästa filmsnutt kommer en kväll precis när Margot är på väg hem vet hon att även denna kvinna kommer bli mördad. Kanske inom bara ett par minuter! Så vad gör Margot? Hon rusar ( vaggar ) tillbaka till kontoret för att titta på filmen som kommit bara minuten innan, i förhoppningen att rädda kvinnan från att bli bestialiskt mördad. Men först bara måste hon ha en pizzaslice.

Margot är alltså helt ny chef med sin alldeles första egna utredning. Här har vi offer nummer två som alldeles strax ska bli brutalt mördad och Margot tänker på pizza. Och det är ungefär det vi får veta om Margot, att hon är höggravid och inte kan sluta äta. I övrigt är hon en totalt blank karaktär som mest agerar statist. Vilket alla andra karaktärer också gör, även bokens huvudpersoner Joona Linna och Erik Maria Bark. För naturligtvis är inte Joona Linna död.

Saga Bauer ( som är den VACKRASTE kvinnan i universum ) lockar nämligen fram Joona Linna från sitt gömställe. Och ifall läsaren är ovanligt korkad upprepar Keplers hur otroligt VACKER Saga Bauer är ungefär hundra gånger till. Ifall man inte fattade det de första tio gångerna. I alla fall. Joona Linna kryper alltså fram ur sitt gömställe och trots att han levt i lugn och ro i ett år kommer han tillbaka som ett fullständigt vrak. Varför han är ett vrak är oklart, men på vägen hem har han dragit på sig blodförgiftningar och gud vet vad mer. Joona som nu är före detta polis och ett fullständigt vrak, som av oklar anledning lever med hemlösa och får hjälp med hälsan ( men ändå håller på att dö ) av någon slags kriminell gammal gumma får självklart hjälpa till med utredningen. Inget konstigt alls med det. Den enda som klagar är Margots kollega Adam som minsann vet hur allt hänger ihop. Adam som råkar ha sex med en okänd kvinna när han ska förhöra en snubbe på ett sexparty, som råkar skjuta ihjäl en poliskollega och därefter lyckas få sin fru mördad. Den personen tror hela poliskåren på när han kastar ur sig ett namn på den han tror är mördaren. De tror på Adams misstanke till den grad att de i jakten på den misstänkte avrättar en helt oskyldig person som råkar befinna sig på fel plats. Poliskåren är nu nämligen galen av hämndbegär och skyr hädanefter inga medel i jakten på mördaren. Nåde den som råkar hamna i vägen.

Fattar ni hur jävla rörigt det är? Hur osannolik och icke trovärdig hela boken är? Det ni har fått är ändå bara en bråkdel av allt som händer. Lägg till galna knarkare, blodtörstiga hundar, hemliga sexklubbar, kvinnor i koppel, massiva slagsmål och Joona Linna som kollapsar lite här och där i boken, så har ni ytterligare en liten del. För sedan har vi naturligtvis själva mördaren och bestialiska mord att frossa i. Men inga verkliga personer. Allt vi får är sinnessjuk action och namn istället för karaktärer. Och försvunnen tid som hade kunnat läggas på en bra bok istället för den här tragiska sörjan.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

 

Advertisements

11 responses

  1. Ja, jag tycker ju att du måste minnas helt fel om du kommer ihåg de tidigare böckerna som bra. De har, enligt mig, varit precis allt det du räknar upp här 😉 Stalker har jag inte läst och kommer inte heller att göra det. Enda anledningen till att det blev fyra böcker lästa av det här författarparet var att jag redan hade köpt dem…

    Gilla

  2. Såga, såga, såga…. jag blir nästan sugen på att bläddra lite i den här boken bara för att se HUR dåligt den är… Fast nej. Det finns oändligt mycket roligare saker i livet att lägga tid på än att läsa usla böcker.

    Gilla

  3. Jag har läst alla böcker som Kepler tryckt ur sig om Joona Linna, med stigande motvilja dock men när jag läste denna så insåg jag att det verkligen var hög tid att jag och Lars Kepler gick på skilda vägar. För detta är precis som du säger en enda rörig soppa…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: