Kvinnan på tåget

kvinnan-pa-taget (1)Kvinnan på tåget är skriven av Paula Hawkins.

Rachel har inget jobb och ingenstans hon behöver vara. Ändå tar hon tåget samma tid, varje dag. Varje dag ser hon ett ungt par i huset intill spåret. Jason och Jess kallar hon dem. I Rachels ögon är deras liv lika perfekt som hennes eget en gång var. Men en dag ser hon något från tågfönstret som skakar om henne. Nu ska hon visa alla att hon är så mycket mer än bara kvinnan på tåget.

När kvinnan som Rachel kallar Jess en dag försvinner, startar en händelsekedja som påverkar alla i Rachels liv. 

Rachel berör mig redan från början. Trots att hon är ett alkoholiserat vrak. Trots att hon kräks på hallmattan i fyllan och trots att hon lägger näsan i blöt i saker hon egentligen inte har med att göra. Trots allt det där sympatiserar jag märkligt nog med Rachel hela boken igenom. För bakom allt det patetiska och förvirrade finns den riktiga Rachel någonstans. Rachel som förtvivlat försöker förstå vad som händer i nuet och vad som hände då.

Kvinnan på tåget är främst en karaktärsdriven berättelse. Visserligen finns här ett mysterium, men vi har ingen aning om ifall ett brott verkligen skett eller om det mesta är fantasier sprungna ur Rachels förvirrade hjärna. Många beskriver persongalleriet som en samling osympatiska tölpar, men jag håller inte med. Alla har visserligen osympatiska drag, men alla känns också äkta och har en kärna av vardaglig mänsklighet som når fram till mig. Jag har inga problem att hålla isär karaktärerna eller att hänga med i Rachels förvirrade minnen, även om jag precis som Rachel inte har en aning om vad som är sant eller inte.

Det finns ett antal djupt störande händelser och ögonblick i boken. Situationer där jag nästan mår illa över allt Rachel utsätter sig för och ändå lyckas Hawkins behålla min sympati på Rachels sida. Väldigt skickligt.

Det här var en bok jag aldrig tänkte läsa. Mest för att den så ofta blivit jämförd med Gone girl av Gillian Flynn, en bok jag verkligen inte gillade. Det märkliga är att jag under läsningen själv märkte likheten med Gone girl, men allt det som jag tyckte Gillian Flynn misslyckades med, har Paula Hawkins lyckats göra till ett mästerverk. Jag listade ut twisten i Gone girl redan när jag läste baksidestexten, vilket gjorde själva boken totalt meningslös. Inte här. Hawkins leder mig sakta ett steg framåt och tre steg bakåt hela boken igenom. Med Rachel som dessutom är en totalt opålitlig berättare blir sanningen dold ända till det fruktansvärda slutet.

Jag förväntade mig besvikelse men fick ett mästerverk. Tack för det Paula Hawkins.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Ordförrådet, Bam och Böcker i örat.

Advertisements

4 responses

    • Ja Gone girl tycker jag är otroligt överreklamerad. Och väldigt förutsägbar. Kvinnan på tåget var precis tvärtom. Älskade den och är glad att jag stod på båten utan bok och plockade den här från hyllan vid kassan. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: