Tio böcker alla ungdomar borde läsa.

Jag missade Top Ten Tuesday igår ( eller jag brukar inte bry mig så mycket om den ) och med tanke på att ämnet var Ten Books Every X Should Read så kunde jag bara inte missa den helt. Ni får en försenad variant idag istället. Tio böcker alla ungdomar ( unga vuxna ) borde läsa, utan inbördes ordning:

Jag ger dig solen av Jandy Nelson ( ok, någon sorts inbördes ordning är det eftersom den här toppar allt ).

jag-ger-dig-solen

Jack av Christina Lindström. Den här kommer helt klart finnas i min egen topplista när året är slut. Utan tvekan.

Tredje principen och Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund. Dystopi när det är som bäst och det bästa av allt? Det kommer en del till snart!

Hungerspelen av Suzanne Collins. En bok som förändrade litteraturen och en framtida klassiker. Ja, jag är allvarlig.

Eleanor & Park av Rainbow Rowell.

Känslorna som uppstår mellan Eleanor och Park är så trevande att jag satt och log mig igenom hela första halvan.

Legend av Marie Lu. För att hela den här dystopiska trilogin är fantastisk och för att Day och June är underbara.

Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elf. Fast jag tycker även ungdomars föräldrar ska läsa den här. Det gäller visserligen fler ungdomsböcker jag rekommenderar, men extra mycket i det här fallet.

Stormvinge av Oskar Källner. För att alla behöver en Stormvinge då och då.

Timeriders av Alex Scarrow. Tidsresande blandat med historia visade sig vara en riktigt bra mix. Strunta i det töntiga omslaget, innehållet är bättre.

Järnprovet och Kopparhandsken i serien Magisterium av Cassandra Clare och Holly Black. Callum Hunt som avig och kantig antihjälte är en karaktär att ta till sig. Magi och trollkarlsskola kan aldrig bli fel. Sedan finns ju naturligtvis nya utgåvan av Harry Potter att gotta sig åt vid sidan av. 

 

Annonser

Kvinnan på tåget

kvinnan-pa-taget (1)Kvinnan på tåget är skriven av Paula Hawkins.

Rachel har inget jobb och ingenstans hon behöver vara. Ändå tar hon tåget samma tid, varje dag. Varje dag ser hon ett ungt par i huset intill spåret. Jason och Jess kallar hon dem. I Rachels ögon är deras liv lika perfekt som hennes eget en gång var. Men en dag ser hon något från tågfönstret som skakar om henne. Nu ska hon visa alla att hon är så mycket mer än bara kvinnan på tåget.

När kvinnan som Rachel kallar Jess en dag försvinner, startar en händelsekedja som påverkar alla i Rachels liv. 

Rachel berör mig redan från början. Trots att hon är ett alkoholiserat vrak. Trots att hon kräks på hallmattan i fyllan och trots att hon lägger näsan i blöt i saker hon egentligen inte har med att göra. Trots allt det där sympatiserar jag märkligt nog med Rachel hela boken igenom. För bakom allt det patetiska och förvirrade finns den riktiga Rachel någonstans. Rachel som förtvivlat försöker förstå vad som händer i nuet och vad som hände då.

Kvinnan på tåget är främst en karaktärsdriven berättelse. Visserligen finns här ett mysterium, men vi har ingen aning om ifall ett brott verkligen skett eller om det mesta är fantasier sprungna ur Rachels förvirrade hjärna. Många beskriver persongalleriet som en samling osympatiska tölpar, men jag håller inte med. Alla har visserligen osympatiska drag, men alla känns också äkta och har en kärna av vardaglig mänsklighet som når fram till mig. Jag har inga problem att hålla isär karaktärerna eller att hänga med i Rachels förvirrade minnen, även om jag precis som Rachel inte har en aning om vad som är sant eller inte.

Det finns ett antal djupt störande händelser och ögonblick i boken. Situationer där jag nästan mår illa över allt Rachel utsätter sig för och ändå lyckas Hawkins behålla min sympati på Rachels sida. Väldigt skickligt.

Det här var en bok jag aldrig tänkte läsa. Mest för att den så ofta blivit jämförd med Gone girl av Gillian Flynn, en bok jag verkligen inte gillade. Det märkliga är att jag under läsningen själv märkte likheten med Gone girl, men allt det som jag tyckte Gillian Flynn misslyckades med, har Paula Hawkins lyckats göra till ett mästerverk. Jag listade ut twisten i Gone girl redan när jag läste baksidestexten, vilket gjorde själva boken totalt meningslös. Inte här. Hawkins leder mig sakta ett steg framåt och tre steg bakåt hela boken igenom. Med Rachel som dessutom är en totalt opålitlig berättare blir sanningen dold ända till det fruktansvärda slutet.

Jag förväntade mig besvikelse men fick ett mästerverk. Tack för det Paula Hawkins.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Ordförrådet, Bam och Böcker i örat.

Jack – En jävligt fantastisk bok!

jackJack är skriven av Christina Lindström.

Jack är den snygga och coola killen, som är grym på innebandy och får alla tjejer han vill ha. Freja har en lite för stor näsa, en rosa stickad mössa och tycker om att titta på sälar. De är ett omaka par på papperet, men när de träffas i ett badrum på en fest kan ingen av dem värja sig. De faller handlöst för varandra och allt känns helt rätt.

Men så hinner Jacks historia ikapp dem. Jack har förändrats, men för Freja blir det snart obehagligt uppenbart att Jack inte är den hon trodde att han var.

Gillade du Eleanor & Park av Rainbow Rowell så kommer du älska den här. Vilken fantastisk bok! Skit i Romeo och Julia för här kommer Jack och Freja.

Jack är killen tjejerna vill ha och killen killarna vill vara. Han är snygg, sympatisk och smart. Populär och självsäker. En kille att älska. Men det visar sig att Jack inte är så jävla bra och när kraschen kommer ligger krossade hjärtan och tokblöder. Mitt, Jacks och Frejas. Totalt haveri på en sekund och allt måste omvärderas. Vem är Jack egentligen och hur mycket kan man egentligen förlåta?

Att Christina Lindström har lyckats med karaktärsutvecklingen är givet. Jag kan inte låta bli att tycka om Jack, trots att han faktiskt är rätt osympatisk vad det visar sig. Att allt det fina och braiga kanske mest beror på rätt taskig självinsikt. Ändå lider jag verkligen med Jack när världen tippar över och allt faller. Jag står liksom på hans sida även när sanningen kommer fram, och det är väl egentligen vad boken handlar om. Att onda handlingar inte alltid begås av onda människor. Det handlar om att växa upp, att förändras och om att ge människor en andra chans. Och om kärlek. Massor av kärlek.

För grejen är att även om boken innehåller viktiga och aktuella frågor, så får vi inga livsvisdomar nedkörda i halsen. Jack är som han är och blir som han blir. Han får insikt men den kommer i glimtar. Glimtar som för berättelsen framåt, men ändå låter kärlekshistorien vara huvudtema. För även om vi blir lite klokare och bättre av att läsa Jack, så är det kärleken mellan Jack och Freja som betyder mest. Som får mig att känna. Jag smälter, drunknar och kraschar. Men mest av allt ler jag. Även när det är som absolut jobbigast lyckas Jack få mig att le igen bara några rader bort.

Det är nu och det är äkta. Och det är helt makalöst bra. Så bra att jag gärna skulle se Jack nominerad till Augustpriset som Årets svenska barn- och ungdomsbok.

Vi spelar Counterstrike och skrattar, och resten av natten ligger vi under Frejas rödprickiga, svala påslakan och kysser varandra. Hennes haka blir öm av min skäggstubb.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är ViskbloggenBokhora och Oarya.

Våra Star Wars kuddfodral har kommit!

Nu har mina fina kuddfodral kommit. Eller ja, vissa är ju finare än andra, men nöjd överlag. Några har redan hamnat i vardagsrummet och några snor säkert barnen åt sig.

IMG_0164

Kuddfodralen är alltså köpta på Pillowfactory och var ”gratis” ( jag har inget samarbete med pillowfactory, är bara nöjd kund ). Frakten kostar lite mer, men vi betalade 250kr i frakt för upp till fyra fodral och det är ju helt rimligt pris. Tog ca 1,5 vecka så hade vi fått allt vi beställt.

FullSizeRender

 

 

 

Nordic fantasy noir – Har svenska trenden skapat en ny subgenre inom fantastiken?

Nordic noir är en subgenre inom den skandinaviska kriminallitteraturen och är omåttligt populär i bland annat Storbritannien och Usa. Språket är avskalat och kargt, människorna ( även hjälten, om det finns en sådan ) är trasiga och miljön är ofta snävt lokal samt dyster och mörk. Moraliska gråzoner, samhällskorruption och dolda komplotter, samt en känsla av hopplöshet hör också till. Svärta, vardag och våld.

Nu verkar den nordiska noiren ha trendat sig in även i utgivningen av svensk fantastik.

Boken Dränkt av Frida Andersson Johansson kvalar direkt in i vad som kan kallas Nordic fantasy noir. Mörk och avskalad med övernaturliga inslag av nordisk folklore känns den lite så där Läckbergskt deckaraktig mitt i mystiken, erotiken och dödandet.

Skönheten av Christian Johansson med sin dubbelbottnade känsla av både skräck och pusseldeckare, hade kunnat vara skriven av Christian Johansson och Jussi Adler-Olsen tillsammans.

Vattnet drar skriven av Madeleine Bäck läste jag så sent som i helgen och utöver diskbänksrealism och mystiska föremål som väcker ondskan till liv, får vi också en alldeles egen journalist som gräver i en lokal myndighetsskandal med korrupta politiker.

Böckerna har en tydlig touch av Nordic noir där deckarkänslan överröstar det övernaturliga. Erotiken är rå och brutal utan finesser. Det är grov alkoholism och trasiga barndomar, kriminella mc-gäng och korrupta myndigheter.

Trenden märks även inom ungdomslitteraturen hos böcker som Middagsmörker av Charlotte Cederlund, Nattbuss 198 av Niklas Krog och Huset mittemot av Alex Haridi. Inte lika tydligt och brutalt naturligtvis eftersom det är ungdomsböcker, men med en lightversion av det mörka och skitiga mitt i mysteriet som ska lösas. Deckarkänsla med övernaturliga inslag.

Nordic fantasy noir alltså. Fantasy i deckarkostym. Kanske är det en välbehövlig tröskel och en bra inriktning för att få ut svensk fantastik på marknaden? Eller så har man skapat en enkel lösning för förlag som vill visa att de går utanför boxen men inte riktigt vågar? Jag har inget emot subgenren i sig, men jag önskar och hoppas att det inte slutar här. Att det istället är en riktgivande vägskylt för förlagen, så att man så småningom vågar satsa på svensk fantastik fullt ut.

vattnet-drar drankt skonheten

 

Världens längsta mening?

att-bli-steve-jobs

Jag var och lånade böcker på biblioteket och snappade direkt åt mig boken om Steve Jobs när jag fick syn på den. För den med gott minne blev jag ju aningen besatt av Jobs efter filmen med Ashton Kutcher, och tillbringade därefter timmar på youtube tillsammans med Steve Jobs. Så jag öppnade boken igår och möttes ganska omgående av den här meningen:

Från Route 92 i San Mateo till Interstate 280, en »idyllisk« åttafilig motorväg som går fram längs San Andreas Lake och Crystal Springs Reservoir, där San Franciscos dricksvatten lagras efter att ha pumpats dit i en ledning från Sierra Nevada, förbi riskkapitalisternas lyxkåkar längs Sand Hill Road i Menlo Park och tvärs genom den nästan två kilometer långa Stanford Linear Accelerator, som skär fram som en tunn förkastningsspricka genom landskapet, under motorvägen, förbi radioteleskopet »Stanford Dish«, Hereford-korna med sina vita huvuden och de ståtliga ekarna som man ser här och var i det vidsträckta gröna bältet bakom universitetets campus.

Det kom äntligen en liten jäkla punkt! Vad hände med att använda normala meningar som går att läsa? Varför sade inte förlaget stopp och belägg? Så många frågor. Dessutom har jag ingen aning om vilka riskkapitalister eller kor han babblar om eftersom jag bor på andra sidan jordklotet. Typ.

Får se om jag tar upp den igen eller om jag hoppar på den andra boken som finns om Steve Jobs.

Legend var inget för mig!

legendLegend är skriven av Richard Matheson.

Robert Neville är den siste mannen på jorden – men han är inte ensam.
En fasansfull farsot har dragit fram och gjort att resten av mänskligheten – män, kvinnor och barn – har muterat och förvandlats till fruktansvärda, nattlevande varelser som törstar efter Roberts blod.

Hopplösheten i Roberts liv är total, ändå förmår han inte göra slut på det. Han lever sitt liv på det enda sätt han kan: på dagarna åker han runt i det ödelagda Los Angeles och letar efter sina vilande fiender för att ta slut på dem, en efter en, med en påle i hjärtat. På natten barrikaderar han sig i sitt hus och ber om att få se ännu en gryning.

Så en dag händer något som stör hans monotoni. Men är det en välsignelse eller en förbannelse?

Jag har läst ganska många recensioner om den här boken och de är övervägande positiva. Väldigt positiva. Så jag rör om lite i grytan eftersom jag inte gillade den alls.

För det första är boken och filmen två helt olika historier. Boken skrev Matheson 1954 och 50 år senare skrev han filmmanuset till filmen I am legend med Will Smith. För mig verkar det som han helt enkelt gjorde om och gjorde rätt.

Och problemet är väl egentligen inte det att hela boken är usel. Men början är det. Den första tredjedelen av boken gjorde mig så förbannad att jag fortsatte vara det resten av boken med. För Robert Neville är nämligen kåt. Hela jävla tiden.

Här har världen gått under och Robert Neville är typ den sista människan kvar ( vad han vet i alla fall ) och det som är jobbigast i hela den här apokalypsen är att inte få ligga. Alla vänner är döda ( -ish ) , hans fru är död, hans barn har dött och han är nattetid omringad av levande döda som inget hellre vill än slita honom i bitar. Och det är skitläskigt och allt, tills han börjar tänka på kvinnorna. Kvinnorna! Och så är det kört. Det börjar rycka i dingdongen och stackars Neville får ta till våld mot sig själv för att inte springa ut till zombievampyrerna i all sin entusiastiska nakna prakt.  Och problemet är att han är så kåt och sugen på att ligga hela tiden. När de levande döda kvinnorna hasar runt utanför hans hus, när han mördar dem på löpande band genom att sticka pålar igenom deras hjärtan och när de ligger i dvala på dagarna. Speciellt då är Neville sugen. Dingdongen rycker så förbannat att han får ta till all sin viljestyrka för att inte våldta de lockande komatösa skelettliknande kvinnovarelserna som ligger där, med tuttar och allt.

Och grejen är att jag fattar vad Matheson är ute efter. Jag fattar att Neville genomgår en slags metamorfos, från känslofylld man till kallt monster. Jag fattar att boken skrevs i en annan tidsålder. Jag förstår allt det där, men det hjälper inte. Matheson förvandlar Mannen till ett djur så styrd av sina ryckande brallor att varenda jäkla man borde känna sig förnärmad av att nedvärderas till den här kåta varelsen som presenteras.

Så när boken faktiskt övergår i något som kanske är bra är jag så förbannad och trött på Neville att jag inte bryr mig längre. Kanske blev Matheson själv så trött på boken att det var därför han gjorde filmen helt annorlunda. Och så mycket bättre. Dagens udda tips är alltså att skippa boken och se filmen istället.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokhyllan, Vår bokvärld och La Bibliothéque.