Del tre av Korpringarna – Kraften

kraftenKraften är den tredje och sista delen i trilogin Korpringarna skriven av Siri Pettersen.

Alla i Ginnungad visste vem hon var, eftersom hon till synes var själva symbolen för allt de hatade. Hon var Dreyris stora hopp. Beviset på att de alltid skulle styra enväldigt.

Hirka har äntligen fått reda på vem hon är och var hon kommer ifrån. Hon går återigen igenom Korpringarna, den här gången till de likföddas land, Dreysil, för att försöka återställa Kraften och därmed rädda både Ymslanden och Rime. Hennes släkt är de mäktiga Umpiri som varken visar rädslor eller svaghet och som lever i tusentals år. Och trots att Hirka är deras enda hopp att få Kraften tillbaka möter hon hårt motstånd även från sina egna och Hirka börjar för första gången tvivla på vad som egentligen är rätt och fel. 

De likföddas törst efter Kraften är enorm och Hirka inser att krigen som hon vill stoppa är oundvikliga.

Det är alltid lite nervöst att läsa den avslutande delen i en serie man tyckt väldigt mycket om. Ett dåligt avslut kan så lätt förstöra allt. Men jag var faktiskt inte speciellt orolig den här gången. Siri Pettersen har inte gett mig annat än makalöst bra läsning, så jag kände mig hyfsat säker på att avslutet skulle bli tillfredsställande. Och det hade jag ju rätt i. Men ändå.

Bra räcker nämligen inte för att beskriva hur jag känner för Korpringarna. Jag fick allt jag knappt vågat hoppats på och mycket mer därtill.

Det Siri Pettersen har skapat är minst sagt magiskt. Ett storslaget fantasyepos som inte liknar något jag läst tidigare. Vi får inte mindre än tre olika världar. En värld för varje bok, där världsbyggena är så intrikata och nyskapande men samtidigt så självklara. Känslan av nordisk mytologi är konstant påtaglig, trots att det vi faktiskt får egentligen är något helt eget.

Världsbygget är även här fenomenalt. Och trots att Pettersen aldrig blir svulstig i sin text ser jag ändå allt som på en filmduk. Berättelsen spelas upp i mitt inre och jag har inga svårigheter att förstå världen som presenteras. En bidragande del till det är de likföddas språk. Trots att vi får okända ord, namn och fraser är det tillräckligt välbekant för att inte kännas obegripligt. Nabyrn ( de likfödda, de blinda ) som påminner om engelskans newborn, umpiri som påminner om empire och så vidare. Att på det här sättet skapa något nytt och eget men med välbekanta former är helt briljant.

Jag tycker också om att inte allt behöver förklaras. Samtidigt som Pettersen strösslar ut information i jämna smulor om Kraften och världarna, får andra saker bara vara som de är. Att ta näbben blir en naturlig del av historien trots att vi egentligen aldrig får någon direkt förklaring till varför eller hur. Berättelsen känns lika naturlig som gåtfull och det fungerar alldeles fantastiskt bra.

Det som framförallt sticker ut i den här delen är Hirkas karaktärsutveckling. Hirka som från början var ett barn, blir i den här boken en stark ung kvinna. Utvecklingen är markant, men övergången sker ändå så snyggt att jag blir häpen när jag plötsligt ser Hirka som kvinna. Rimes utveckling är inte lika tydlig, men ändå måste den finnas där eftersom jag aldrig känner att det blir någon obalans mellan Hirka och Rime. Jag älskar att de fortsätter vara jämlika och kapabla. Trots att de båda vacklar emellanåt och går vilse ibland, tappar de aldrig målet ur sikte. De vet vad som måste göras, men inte alltid hur de ska göra det. Ändå fortsätter de kämpa, gång på gång, hur smärtsamt det än är. Och smärtsamt blir det.

Kraften är ett helt makalöst avslut på en fantastisk trilogi. Jag hade inte kunnat önska mig något bättre än det här.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Eftersom det här är en del i en bloggstafett kan du läsa mer om Kraften hos Pyssel under Polstjärnan imorgon.

Tack till B.Wahlströms för recensionsexemplar.

 

Advertisements

4 responses

  1. Pingback: Karaktärstaggen 2016 « Bokhuset

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: