Vackra omslag.

Det var ett tag sedan jag var med på jerkan och det är väl mest för att jag inte haft något vettigt att säga. Jag har väl inte det nu heller, men eftersom jag verkligen tycker om bokomslag och den mångfald som finns, så kör jag ändå.

Veckans fråga hos Annika är alltså:

Kan du berätta om en bok som har ett riktigt fint/fult omslag? Eller varför inte en av varje?

Jag tycker om vackra omslag så jag fokuserar hellre på dem. Kan bara snabbt nämna att det jag överlag ogillar mest är när man har riktiga fotografier på böcker ( skönlitteratur ). Det ser i de flesta fall hemmagjort och billigt ut tyvärr.

Jag älskar Novellix omslag. Nästan allihop faktiskt. Som vackra smycken att pryda hemmet med i små högar här och där.

prinsessan_som_inte_ville_leka_rgb-e1425996301734 tututu_rgb-596x840  Amanda-Svensson3-588x840 Ravioli-framsida

Det vackraste jag har hemma är dock Neil Gaimans The Sleeper and the spindle. Törnrosa och Snövit i ny tappning. Omslaget ser kanske inte så mycket ut för världen här, men bilden på den sovande prinsessan finns på själva boken och omslaget är en typ av genomskinligt ”smörpapper” med text på, så strukturen blir härligt suggestiv.

the-sleeper-and-the-spindle

Men det handlade ju om fula omslag och det här måste ju vara det fulaste som någonsin getts ut. Den har några år på nacken men allvarligt talat, jag kan inte tänka mig att någon någonsin har tyckt att det här varit ett lockande omslag?

generalerna

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr.

snack-parrows-intergalaktiska-rymdbyra-for-underliga-mysterier-och-piratbestyrSnack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr är skriven av Camilla Linde.

Rymdpiraten Snack Parrow har fått ge upp sitt piratande och startar istället en rymdbyrå för att lösa mysterier. Av en slemmig humfurk köper han ett rymdskepp med kristallkrona för att kunna resa mellan galaxerna. Ett skeppsspöke blir kapten eftersom han själv inte kan köra skeppet.Tillsammans med kompanjonen Flax drar de ut på äventyr. Men resan blir kort, för rymdbaljan går sönder. De måste till Skrotplaneten för att skaffa reservdelar. Men Skrotplaneten vaktas av universums farligaste varelser: Robotkaninerna.Ska de lyckas komma levande därifrån?

Jag var lite orolig när jag tackade ja till den här boken, det ska erkännas. Snack Parrows, kapten Hammock och en Tintin-kopia på omslaget, risken för en ripoff från andra kända verk kändes överhängande. Men åh vad fel jag hade. Det vi får är härlig nostalgi i helt ny tappning. Inspirationen är tydlig men så kärleksfullt hanterad att det blir total instalove från första sidan.

Som mina trogna läsare vet är Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams min ständiga följeslagare här i livet. Boken som alltid haft en given plats i min resväska och numera pryder bokhyllan med sina slitna sidor. En älskad bok. Så när jag säger att Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr ger mig samma känsla som Liftarens guide, så förstår ni kanske hur mycket jag gillar det här.

Nu är ju den här boken för barn och den passar naturligtvis bäst för barn. Författaren skriver på ett lättillgängligt språk utan att underskatta den unga läsaren, något som inte alltid är självklart. Samtidigt sitter jag som vuxen och flinar hejdlöst mellan varven, något som normalt är ännu mindre självklart när det gäller barnböcker. Mina barn  ( 7 och 8 år ) älskade boken och det gjorde jag med. Berättelsen är för barnen, men tonen och inspirationen är för oss vuxna. Camilla Linde har lyckats skapa en bok fullsmockad med knasigheter och äventyr, och en igenkänningsfaktor som är oemotståndlig.

Som om Tintin blivit återfödd av Douglas Adams. Så känns det här. Kärleksfull nostalgi med stora doser av skruvad rymdhumor. Jag vill genast ha nästa bok. Helst igår.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Whip Media för recensionsexemplar.

Lite mer om Penryn och World after.

Det här blir inte en recension, utan mer ett kortare utlåtande i förbifarten. Mest för att jag läste den på engelska, men även för att jag läste den under en väldigt dålig tidpunkt. Jag väntar alltså tills den svenska versionen har kommit ut innan jag ger er hela känsloregistret. Omdömet från Änglafall gäller dock fortfarande. Jag är fortfarande golvad och tokförälskad.

Vi får någorlunda bra svar på den korta tidsperioden gällande apokalypsen. Hur hela världen kunde gå åt helskotta på bara sex veckor. Däremot fortsätter allt gå väldigt fort. När jag efter halva boken känner att det borde ha gått åtminstone en månad, har det bara gått några dagar och det känns inte helt rimligt. Men det är väl det enda negativa jag har att säga.

Penryn och Raffe är fortfarande ett fantastiskt par, men jag gillar att kärlekshistorien inte är det primära för någon av dem. De har liksom viktigare saker att tänka på, varför änglarna skapar monster och mördarbarn till exempel. Vi hamnar också på en känd plats som filmatiserats ett antal gånger. Dock aldrig i samband med änglar och apokalypser. Och svärden! Hela grejen med svärden får mig att rysa av lycka. Jag gillar!

world-after (1)