Harry Potter och det jäkla barnet?

harry-potter-och-det-fordomda-barnet-del-ett-och-tvaDen åttonde boken om Harry Potter heter på engelska Harry Potter and the cursed child. Man har valt att översätta titeln till Harry Potter och det fördömda barnet. Och det känns bara … fel. Fördömt betyder för mig nedrans eller jäkla.

För visst är det inte helt ovanligt att läsa om de fördömda tofflorna som försvinner hela tiden, eller slaguttrycket fördömt också. För mig blir översättningen alltså Harry Potter och det nedrans barnet. Typ.

Jag vet inte hur översättningen borde se ut egentligen, Harry Potter och förbannelsens barn? Eller Harry Potter och barnets förbannelse?

Men oavsett så är det ju en bok jag måste ha, även om jag kommer störa mig på titeln varje gång jag ser den.

 

Annonser

Den kallaste flickan i Coldtown.

den-kallaste-flickan-i-coldtownDen kallaste flickan i Coldtown är skriven av Holly Black.

Det är morgon och Tana vaknar upp i ett badkar. Det tar ett tag innan hon minns var hon befinner sig. Det var fest kvällen innan. I vardagsrummet hittar hon de andra festdeltagarna, de är döda och ett fönster står på vid gavel. Svarta sopsäckar är uppsatta för fönstren och i sängen ligger Tanas före detta pojkvän Aidan bunden med silvertejp för munnen. På golvet bredvid ligger en annan kille fastkedjad. Hans hår är svart som bläck och när han tittar upp på Tana ser hon att hans ögon är röda som rubiner.

För att rädda sitt eget och de andras liv måste Tana ta sig in i Coldtown. Där lever monster och människor sida vid sida. Staden är farlig. Den är en bur, ett fängelse för de dömda och alla som vill vara med.

Jag är otroligt positivt överraskad. Jag gillar nämligen det här starkt. Inte så att jag är totalt störtförälskad, men absolut förtjust. Hade Holly Blacks språk varit lite mer speciellt hade det troligen blivit rejäl instalove från min sida, men Blacks språk fyller sin funktion och inte så mycket mer. Berättelsen däremot, den är något alldeles eget.

Jag kan tänka mig att Holly Black har suttit och brainstormat med sina kompisar på puben för att få till den här boken. Jag kan riktigt se framför mig hur de ölat sig igenom vampyrklassikerna och alla myter, för att sedan spinna vidare på det med den ena idéen galnare än den andra. För det här är en vampyrbok som har gått lite bärsärk. På ett bra sätt.

Black har placerat coldtowns i nuet. Städer som fallit offer för vampyrer och omgärdats med murar. Fängelsestäder där de som råkade befinna sig på plats under vampyrutbrottet aldrig kom därifrån. Vampyrer och människor som alla lever i en slags påtvingad symbios. Där finns Suicide square, torget där vampyrer tar livet av sig genom att ställa sig i solen och en ständig folkmassa som väntar på dagens självmordsunderhållning. Evighetsbalen där vampyrer och människor dansar sig igenom nätter fyllda av alkohol och blodsugande, och bloggare som tagit sig till coldtowns i sökandet efter det ultimata blogginlägget.

Allt berättat i rasande fart och galet kreativt.  Tana som är riktigt jäkla kick ass håller spänningen på topp och en härligt mörk humor fyller ut kulissen perfekt. Jag är faktiskt lite besviken på att det här inte är tänkt som en serie. Men det här svaret från Holly Black ger mig åtminstone lite hopp om en fortsättning.

Q: Will there be a sequel to the Coldest Girl in Coldtown?

Coldest Girl in Coldtown was written as a stand-alone. That said, I know what happens next, and maybe someday you will too. Right now, as with Curse Workers, I’m happy with where I left everyone. I’m sure they’ll be fine. Right?

 

Boken finns hos Science fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Carolina läser, Havsdjupens sal och Prickiga Paula.

Budbäraren av Lois Lowry #TheGiver

budbararenBudbäraren är tredje delen i en serie skriven av Lois Lowry.

Föräldralösa Matt bor i en fredlig by där de svaga och sjuka tas om hand och gränserna är öppna. Människor flyr hit från förtryck och förföljelse. Matts bästa vän Kira bor på andra sidan skogen i ett samhälle där hon valt att stanna, trots dess auktoritära regim. Matt har rollen som byns budbärare, en uppgift som kräver mod och osjälviskhet. Men klimatet hårdnar även i hans by. Röster höjs för att bygga en mur som håller främlingar ute. Samtidigt tätnar skogen och blir en ogenomtränglig och livsfarlig plats. Matt måste göra en allra sista resa. Han måste hämta Kira.

Alltså den här serien gör mig så förbryllad. Jag fattar inte riktigt vart författaren är på väg eller hur allt hänger ihop. För hänger ihop gör det på något konstigt sätt, men trådarna hänger som avslitna repstumpar längs vägen. Ibland känns det som författaren försöker knyta ihop repstumparna, för att sekunden senare glömma att det finns hundra till.

I den här boken möter vi Jonas och Gabe från bok ett, Den utvalde. Och det är ju ett kärt återseende eftersom vi får veta vart de tog vägen och hur det gick. Samtidigt får vi inte veta ett endaste dugg mer och det är så himla frustrerande. Att samhällena vi får presenterade i de olika böckerna är samtida förstår vi. I Den utvalde det totalitära känslolösa samhället där varken sjukdomar eller känslor får existera. I Blå tråd där avvikelser tillhör ondskan och människan hemfallit åt totalt frosseri i raseri, hat och egoism. Så kommer vi till Budbäraren och en värld som välkomnat människan som den är. Som tillåter avvikelser och olikheter. Som omfamnat kärlek och omtanke om sina nästa. Tills människans girighet åter tar över.

En handlare kommer till byn och Matt ser människorna förändras i takt med att de byter till sig saker. När hatet och misstänksamheten sprider sig måste Matt hämta sin vän Kira innan byn stänger sina gränser för gott.

Så långt är allt väl. Språket och tonen ger precis som tidigare känslan av en sagoberättelse. Karaktärerna blir levande trots Lowrys typiskt lågmälda presentation och världen känns sagoaktigt kreativ. Men ändå förstår jag inte vad det är Lowry berättar. Jag förstår beståndsdelarna och likheten med den ökade främlingsfientligheten i vårt samhälle. Varje bok har sin tydliga början och slut, men alla dessa hängande trådar …

Varför är världarna så olika, varför finns det olika förmågor, varför har samhällena ingen kännedom om varandra. Varför varför varför?

Och ja, det är väl ungefär den känslan som boken lämnar mig med. Ganska nöjd men fortfarande förbryllad och återigen med ett stort frågetecken i pannan.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Årets hetaste – Du, bara

du-baraDu, bara är skriven av Anna Ahlund.

”Frank, det här är min lillebror John.”

Han tittar upp och ser på mig.

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blicken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.

”Hej John.”

Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Förälskelsen mellan John och Frank liknar ingenting jag läst inom svensk ( all? ) ungdomslitteratur. En totalt normbrytande berättelse på så många sätt att jag applåderar både författaren som skrivit den och Rabén & Sjögren som varit modiga nog att ge ut den här boken. För den är het. Ångande, rykande het.

Det finns så mycket bra med den här boken. Dels att förälskelsen mellan John och Frank får vara bara en vanlig förälskelse. Ingenstans problematiseras det att kärleken råkar vara samkönad. De är lika pirriga, osäkra och vilsna som alla andra nyförälskade tonåringar. Och de är så fina. Speciellt John som med sitt eftertänksamma lugn ändå nästan drunknar i känslor. Under läsningen önskar jag emellanåt att jag kunde ta Johns hand och tala om att allt blir bra. Att allt kommer ordna sig. Ändå är det på något sätt John som istället lugnar mig. Trots allt det hjärtskärande finns det en tillförsikt i hans karaktär som övertygar mig om att det ordnar sig. Att han klarar det här, hur det än går.

Det som får mitt hjärta att nästan stanna är den första sexscenen. Så explicit och detaljerad att jag rodnar mellan meningarna. Kikar över axeln för att försäkra mig om att ingen ser vad jag läser. Intimitet i böcker är annars något många författare väjer för. I alla fall om det även handlar om känslor. Ofta låter författaren sina karaktärer komma fram till en liten del hetta, för att sedan hoppa direkt till eftersnacket utan att passera Gå. Inte här. Anna Ahlund guidar oss varsamt men säkert igenom hela registret av fysisk och psykisk upplevelse. Rykande hett och så skickligt framfört att jag får gåshud när jag läser.

Ungdomar och unga vuxna behöver den här boken. De kommer älska Du, bara medan en del föräldrar säkerligen kommer förfasa sig. Låt dem förfasa sig. Jag önskar att jag haft något liknande att läsa när jag var tonåring. Något som på ett så här naturligt och skickligt sätt fick magen att pirra och hjärtat att bulta. Och någon som John, som visar att man klarar hjärtesorg även när det inte känns så.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplar.

PS. Jag har en kommande överraskning på lut. Håll utkik. 

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till