Vi måste prata om Doktor Who!

Doctor-Who-Matt-Smith-Series-6Eller rättare sagt jag måste, för ingen i min bekantskapskrets fattar grejen. Eller de skulle säkert fatta om de tittade på Dr Who, vilket de inte gjort. Så just nu har jag dialoger med mina barn som är ännu mer besatta än mig. Det började nämligen med barnen. Eller egentligen började det med maken, som inte är en Whovian.

Maken har alltså tittat på Dr Who sedan 2005, vilket var året då serien gjorde en slags comeback. Den har egentligen gått ända sedan 60-talet men sedan blev det cirka tio års uppehåll och 2005 började man igen med doktor nio. Och jag måste såklart förklara det här med siffrorna. Jag vet inte om det var tanken från början eller om det var något man kom på när den första doktorn inte kunde/ville spela Dr Who längre. Men man lät doktorn regenera sig, en slags reinkarnation kan man säga. Doktorn blir nästa doktor när den nuvarande doktorn ”dör”. Samma doktor, fast med nytt utseende och ny personlighet. Så 2005 var det alltså dags för comeback och det var doktor nio som stod på tur.

Maken tittade, jag gjorde det inte. Visst såg jag något avsnitt här och där och tyckte hela grejen verkade urlöjlig. En sk doktor som reser runt i universum och tiden i en telefonkiosk? Jag fattade ingenting och var inte alls intresserad. Så nu i år började helt plötsligt barnen titta också. De är alltså 7 och 9 år och det enda de pratade om var Dr Who. De förstod inte riktigt allt, men det var tydligen superspännande ändå. Så där satt jag i soffan med mina böcker medan resten av familjen låg i sovrummet och myste till Dr Who. Så vad gör man? Naturligtvis joinar man familjen för lite mys, hur dåligt program de än tittar på. Jag menar, hur många supertråkiga barnprogram har man inte genomlevt under åren för barnens skull?

I alla fall. Jag börjar titta och familjen är inne på doktor elva. Det tog ett avsnitt och sedan var jag fast. Eftersom doktor elva fick mig att fatta grejen … Eftersom jag blev totalt jävla instakär i Matt Smiths tolkning av karaktären. Och äntligen förstod jag what all the fuzz var om. Doktorn som lagar det som är trasigt, som helar universum och tiden. Doktorn som är barnslig som Mr bean men har levt över 1000 år med den största sorg man kan tänka sig. Och Matt Smith levererade allt det där perfekt. En 26-årig skådespelare som lyckades övertyga mig att han var en 1000-årig alien med med ett djup och en sorg under den glättiga ytan som inte liknade något jag sett tidigare.

Så medan maken fortsätter nöjestitta är jag och barnen numer Whovians. Fullständigt besatta. 9-åringen har googlat och youtubat för fullt så han har tom sett avsnitt från 60-talet! Han har full koll på vilka som spelar doktorn, vilka som varit följeslagare ( de byts också ut regelbundet ) och hur tidslinjen ser ut. Så jag började titta från det som heter säsong 5 och har sett fram till säsong 9 som är det senaste Netflix har ( det finns en säsong till  annars ). Därefter började jag från säsong 1 ( den från 2005 ) med doktor nio och nu är jag i mitten av doktor 10 ( David Tennant, den mest populära doktorn ) och jag är inte ens i närheten av att få mitt behov mättat. Jag älskar Doktor Who. ÄLSKAR! Jag älskar alla doktorerna men allra mest Matt Smiths Doktor elva. Och nu blev det jättelångt så jag ska sluta, men jag återkommer. För vi måste nämligen också prata om själva grejen med följeslagarna och såklart även kärlekshistorien mellan Doktorn och River Song. Bästa jäkla kärlekshistorien i historien. Ever! Och så måste vi prata om seriens underbara värderingar. Några misstag på vägen visst, men överlag fantastiskt jäkla fint.

 

Och här kommer såklart en liten titt. Doktorn har precis regenerats till Doktor elva och Tardisen ( tidsmaskinen, jag återkommer till den ) har kraschlandat i en liten flickas trädgård. Flickan har precis bett om hjälp från högre makter angående en spricka i väggen i hennes rum. En spricka som ibland lyser och som hon ibland hör röster från. Tardisen har alltså kraschlandat och ut kliver en nykläckt doktor som försöker lära sig vad han tycker om att äta. Hjärnan ( minnet ) säger en sak, men hans nya smaklökar en annan. Och i slutet av klippet får man en liten glimt av doktorns empati och klarsynthet.

 

 

Annonser

6 responses

  1. Du är inte ensam om att vara smått besatt! Här hemma finns det ett antal Tardisar i varierande storlekar och utföranden, en stor tavla med Doktor 9 till 11 plus War-Doktorn, tröjor osv osv, ja du fattar :P. Och min nästa tatuering ska innehålla ett av mina absoluta favoritcitat som kommer från Matt Smiths tid. Fast när det gäller Doktor så är jag kär i Tennant, alla är underbara men han charmade mig extra :).

    Gilla

    • Alltså jag trodde jag var besatt av Supernatural, men inget kommer i närheten av det jag känner för Dr Who. Så fantastisk serie och underbara skådespelare.

      Citat ”I am definitely a mad man with a box!” eller “We’re all stories, in the end. Just make it a good one.”? Eller någon annan?

      Jag ska också göra en tattoo och vill helst ha båda, men det lutar åt Stories. 🙂

      Gilla

  2. Jag bor också med en true Whovian! En 11-årig sådan, och är på god väg att bli en själv efter att ha sett många av säsongerna 🙂 För min del är det absoluta favoritcitatet (från the Generals and the Presidents samtal kring hur de ska närma sig Doktorn): ”Words are his weapons. – When did they stop being ours?” Klockrent.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: