Flickan med gåvorna

flickan-med-gavornaFlickan med gåvorna är skriven av M.R. Carey.

Varje morgon väntar Melanie i sin cell för att bli hämtad till dagens första lektion. När de hämtar henne håller sergeant Park pistolen riktad mot henne medan två andra hjälps åt att spänna fast henne i rullstolen. Hon tänker att de nog inte tycker om henne. När hon skojar och säger att hon faktiskt inte bits, är det ingen som skrattar.

Ok, boken innehåller allt jag gillar. Det är zombiesar ( jag vet att man inte skriver så men det låter bättre ), en postapokalyptisk värld där precis allt gått åt helskotta och det experimenteras på barn. Alltså jag gillar ju inte direkt experiment på barn, men det här är zombiebarn och då är det ju ok. Eller så är det inte det, vilket vi boken igenom får nerkört i halsen av författaren. För vi möter Melanie, ett exceptionellt intelligent barn som dessutom råkar vara ett zombiebarn. En hungrig som faktiskt kan tänka, till skillnad mot de andra hjärndöda människoätande zombiesarna. För människan är Melanie ett djur och därmed ok att utföra diverse experiment på. Och här är mitt problem ( för ni har säkert fattat att jag inte är helsåld ), det är för uppenbart vad författaren vill.

Storyn är bra. Ett gäng zombiebarn som hålls inlåsta i en bunker. Barn som aldrig sett himlen eller någonsin fått minsta lilla gest av värme, ömhet eller beröm. För de är ju djur. Utom för en lärare, fröken Justineau. Hon fäster sig vid barnen och särskilt vid Melanie, den intelligentaste av barnen och den som törstar mest efter ömhet. Fröken Justineau börjar se Melanie som en människa och när basen blir attackerad räddar hon Melanie och de flyr tillsammans med en löst sammansatt grupp för att försöka ta sig till den säkra zonen.

Boken följer alltså de flesta mallar med twisten att berättelsen är centrerad kring Melanie, zombiebarnet. Boken följer dessutom alla mallar som behövs för att göra en bok bra. Karaktärerna är intressanta ( om än något stereotypa ) och dramaturgin är klockren. Trots att det är en ganska långsam berättelse vi får finns drivet där det behövs. Spänningen hittar fram i precis rätt ögonblick, hatet finns på rätt ställen och mörkret har rätt ton av drama för att fängsla. Jag gillar det här, verkligen.

Men sedan är det den ständiga frågan om djur vs människa, känslor vs tomhet och vad som egentligen är rätt eller fel. Och målet är så uppenbart att väcka frågan om djurförsök. Om hur långt vi människor får gå i våra försök att vara friska, att leva längre eller att bli vackrare. Ett bra mål förvisso, men mer subtilitet hade inte skadat. För jag fängslas inte helt av det här. Jag läser och gillar men jag är inte där. Det som ändå gör att boken känns unik och klart värd att läsa är orsaken till zombiesmittan. Författaren har använt en svampinfektion orsakad av en svamp som faktiskt finns på riktigt. Och det är läskigt. För det känns obehagligt realistiskt och möjligt. Som om zombiesmittan bara är ett stenkast bort.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är C.R.M. Nilsson, Sagan om sagorna och Zombieöverlevnad.

Advertisements

4 responses

  1. Äsch, jag hade ju hoppats att du skulle övertyga mig om att det här är en bok som jag bara måste läsa. Jag blev i stället ännu mer tveksam. Är det något jag ogillar så är det att få en åsikt skriven på näsan, vilket det låter som att man får här. Suck.

    Gilla

    • Kan ju vara jag som är överkänslig, har inte sett någon annan som har problem med det här. Men jag kände konstant ett irriterat ”jaa, jag haar fattat”, vilket tog bort udden av läsupplevelsen.

      Gilla

  2. Jag får nog säga som du gjorde på min recension: jag håller med och jag håller inte med 😉 Jag gjorde inte någon som helst reflektion över djurförsök, så det var intressant. Mina tankar rörde mer medicinsk etik och hur det skulle sammanfalla om samhället kollapsade så att mentaliteten ersattes mer av en ändamålen helgar medlen-mentalitet.

    Gilla

    • Jag tyckte en stor del av handlingen var fokuserad på just barnens mänsklighet vs hunger. Är de djur eller är de inte djur är den ständiga frågan i boken, och oavsett svaret, är det rätt med experiment ändå om det är för människans bästa? Vilket jag överförde till dagens debatt om djurförsök.
      Men tycker det är intressant hur olika man tolkar det. Jag önskar jag hade tolkat den som du, för jag hade velat ha hela läsupplevelsen. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: