Minirecensioner x 2

Ibland läser man en bok som man av någon anledning vill lyfta även om det inte var en wow-upplevelse. Då får det bli lite kortare omdömen som idag.

 

hon-bad-om-detHon bad om det skriven av Louise O´Neill.

En superviktig bok som tyvärr inte nådde hela vägen fram. Om ett samhälle som dömer våldtäktsoffret och backar gärningsmännen, trots både bildbevis och filmer på övergreppet. För att offret klädde sig fel, betedde sig fel och agerade fel efteråt. För att pojkarna ingår i ett sammanhang, för att de är populära, för att de har mäktiga föräldrar, för att de har hela sportlaget som backar inklusive tränare och lärare.

En superviktig bok eftersom boken baseras på sanna händelser vi alla kunnat ta del av i tidningar. Eftersom det händer i Sverige och inte bara någon annanstans.

Tyvärr är berättelsen alltför platt och distanserad för att gripa tag och kännas ända in i märgen, så som en bok som den här borde göra. För att jag aldrig riktigt fastnar och för att karaktärerna inte stannar kvar efter läsningen. Värd att läsa ändå. Bara för att.

 

 

slutetSlutet är den avslutande delen i en trilogi skriven av Ursula Poznanski.

Dystopi om Ria och hennes vänner som försöker avslöja maktspelet bakom sfärernas jakt på de som lever utanför. En bra dystopi som ändå inte fastnar helt.

Jag gillade verkligen serien och jag gillade verkligen hur den slutade, men ändå var det rätt bortglömt kort därefter. Bör ändå läsas av de som gillar dystopier tycker jag.

Annonser

Störst av allt

storst-av-alltStörst av allt är skriven av Malin Persson Giolito.

”Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet.”

Jag köpte boken, sträckläste och avslutade den dagen efter köpet. En spännande bok alltså. En bra bok. Samtidigt finns det lite som skaver i min läsning för att jag ska sälla mig till hyllningskören helt och hållet.

Boken är oerhört välskriven, inget snack om det. Berättat i jag-form av artonåriga Maja som sitter anhållen för skolskjutning i Djursholm känns handlingen skrämmande nära. Boken beskrivs som en rättegångsthriller  och det känns både rätt och fel. Fel eftersom största delen av handlingen är återblickar där vi får följa med i händelserna som ledde fram till nuet. Men även rätt eftersom den största behållningen jag hade av boken var just de tvära kasten i rättegången.

Visserligen är en av bokens styrkor just att det handlar om en skolskjutning, för det är naturligtvis lockande för de flesta. Samtidigt känner jag att en del av bokens egentliga innehåll försvinner i hetsläsningen som orsakas av viljan att få reda på vad det var hände. Dessutom får vi inte heller veta vem som dog och vem som överlevde, något som även det driver på läsningen till en nästan outhärdlig takt. Ändå är inte innehållet i sig varken kaotiskt eller snabbmatande så boken hade förmodligen tjänat på att läsas i långsammare tempo.

Karaktärerna träder fram rätt tydligt, om än lite för stereotypt för min smak. Djursholms knarklangare är Dennis, en kille som enligt Maja ska föreställa en 17-årig ensamkommande flykting men som snarare ser ut som en fet 25-åring. Kom igen liksom, som om de finare områdena inte har knarklangare i de egna kretsarna. Motsatsen till Dennis möter vi i Samir, den smarta plugghästen och lärarens favorit. Som om det inte finns något mittemellan.

Spänningen ligger dock i relationen mellan Maja och Sebastian. Hur kunde en kärleksrelation som började så himla fint sluta med en skolskjutning? Och hur skyldig är egentligen Maja? Den sista frågan var för mig det som gjorde hela boken eftersom jag så snabbt ändrade åsikt i skuldfrågan. Det är en märklig sak att vara så fullständigt övertygad och sedan kommer en advokat och ändrar den ståndpunkten helt. I boken på bara några få sidor. Bara så där. Och när boken är slut funderar jag ändå på om jag inte någonstans på vägen blivit lurad. Vilket naturligtvis är oerhört skickligt gjort av författaren.

Jag hyllar alltså inte boken förbehållslöst som så många andra, även om jag hungrigt slukade boken i ett sträck. Med det sagt tvivlar jag inte på att boken kommer nämnas i August-sammanhang. Förmodligen som vinnare.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Hyllan, Fru E:s böcker och Feministbiblioteket.

När katten är borta 

Mitt första inlägg från mobilen så var snälla om det går åt helskotta. 

  • Jag, ett hotellrum och Rock of ages. Alltså, jag verkligen älskar den filmen. Musiken är min, den jag växte upp med. Visst, mer soft och inte lika mycket rock. Men ändå. Rock och Tom Cruise ( som för övrigt spelar helt galen på ett briljant sätt ) är på nåt sätt hemma för mig. Älskar’t.