Nattlöpare

nattlopareNattlöpare är tredje delen i serien Serahema Saporium skriven av Marcus Olausson.

I Niriat finns ett talesätt: den niriska vinden fostrar, stiltjen dödar. Disa får lära sig ordens sanna innebörd då hon måste ta till drastiska metoder för att finna skogsherden Meindhal. Men hon riskerar att förlora sig själv på vägen.
Elderim och hans vänner flyr den fruktade maghran och hamnar i Kareshöknens brännande hetta. Där tvingas Cal göra upp med sitt förflutna och Belmonne tillägnar sig en förmåga hon helst skulle vilja vara utan.
I det svarta blodet finns svar, men även förbannelse och Elderim faller allt djupare när det inre odjuret kallar. Är han villig att förråda sina vänner för att lära sig magierna?

Nackdelen med att skriva om en bok som är mitt i själva serien är risken för spoilers, och att de som inte läst något alls inte förstår någonting. Så vi börjar med språket och författaren.

Det är alltid kul när man ser en författare utvecklas. Jag vet inte hur mycket av skillnaden som beror på Olaussons egen utveckling under skrivandets gång ( serien är i stort sett färdigskriven sedan länge om jag förstått det rätt ) och hur mycket som beror på efterarbetet och tiden som gått sedan råmanuset skapades. Skillnaden är dock tydlig. Jag var till och med tvungen att läsa om första boken De rotlösa för att se om det verkligen var så. Och det var det, framförallt i samspelet mellan huvudkaraktärerna Elderim, Rendon och Cal. Det som jag i första boken uppfattade som en alltför grabbig och barnslig jargong har utvecklats till ett samspel med tydlig värme, vänskap och humor. Dialogerna flyter på bra och det känns äkta. Olausson har även fått till  ett djup jag saknade tidigare. Speciellt hos Rendon och Cal som visar sig vara så mycket mer än svärdsmästare och krigare. Det finns plats för sorg och längtan mitt i det barbariska vi ändå möter.

För barbariskt blir det. När Belmonne blir tillfångatagen och behandlad som ett djur känns först inspirationen från andra verk lite övertydlig. Men det visar sig att författaren har större ambitioner än så. Varje gång jag tror jag vet vart berättelsen är på väg skapar Olausson något helt nytt. En ny magi, ett nytt samhälle och nya hot. Samtidigt börjar författaren nu veckla ut berättelsen till något stort. Nya trådar och nya människor som vid första raderna kan kännas förvirrande, men som varje gång lyckas fånga mig tills jag glömmer att undra vart det hela är på väg.

Alla karaktärer får mer än de bett om och tvingas till val som inte är självklara. Val som suddar ut gränsen mellan gott och ont. Den som gör mig mest nyfiken just nu är framförallt Disa som i sin kamp att bli skogsherde tvingas ta helt nya vägar.

Jag har tidigare liknat Serahema vid en snuttefilt och visst är det så. Vi får episk fantasy med element vi känner igen. Det känns välbekant trots att vi faktiskt får något som känns nytt, ogjort. Jag är oerhört imponerad av den här fantastiska utvecklingen i serien. Inte bara vad gäller språket, utan hela uppbyggnaden av världsbygget och de oväntade förvecklingar som sker. Olausson har skapat många trådar att knyta ihop och jag tvivlar inte en sekund på att han kommer lyckas få ihop det fenomenalt bra.

Sade jag att jag är oerhört imponerad?

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Lagom lycklig och Midnatts ord.

Annonser

One response

  1. Visst är Serahema-serien en snuttefilt men i denna sista delen så var det också väldigt mörkt och hopplöst. Slutet är ju väldigt starkt. Men som du säger är jag med djupt imponerad och längtar efter de kommande delarna.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: