Alfa och Omega av Oskar Källner.

alfa-och-omegaAlfa och Omega är en antologi skriven av Oskar Källner.

Sju noveller som kryssar mellan science fiction och skräck, som vandrar genom parallella världar till universums slut och bortom.

Det kan inte ha undgått någon att Oskar Källner blivit en av mina absoluta favoritförfattare, så varje gång han släpper en ny bok känns det som rena rama julafton för mig. Alfa och Omega gör mig inte besviken.

Några av novellerna har jag redan läst medan andra var helt nya bekantskaper. Och även om jag verkligen uppskattade de tidigare novellerna, Jormungand och Memento Mori, så är det några av de nya novellerna som tar andan ur mig.

Tills tiden skiljer oss åt handlar om Sofia vars man Teo dör i cancer. Sofia bygger en kryobädd där hon tänker sova sig in i framtiden, till en tid där det finns botemedel mot cancer. Sedan ännu längre in i framtiden till tidsmaskinernas tid så hon kan åka tillbaka och bota Teo. Som övervakare har hon skapat en ny Teo, en avbild av hennes döda man.

Men tiden går och tidsmaskinernas era kommer inte. Ibland blir hon väckt av Teo vid dramatiska händelser men mest sover hon. Årtusende efter årtusende passerar, medan Sofia och Teo sida vid sida drömmer om olika saker. Hon om att rädda sin sedan länge döde make, och den skapade Teo om att Sofia ska upptäcka honom istället för att längta efter sin sedan länge döde make. En otroligt sorglig berättelse om hur vi kan glömma livet i vår längtan och besatthet efter något annat.

Raka motsatsen är novellen Stockholms drottning. En sprudlande berättelse om ett dystopiskt Stockholm där varelser från sagornas värld sedan länge tagit över. En novell som fullkomligt exploderar i kreativitet och berättarglädje.

Beth och drakynglingen Pug lever sitt liv i ett farligt Stockholm som kryllar av nedgångna nissar, farligt vackra alver och hemska troll. Ett Stockholm där minotauren Bacchios i färgglad tuppkam, ring i mulen och med glittrande ljusslingor kring sina horn, glider omkring på gatorna med sitt motorcykelgäng som deras hänsynslösa gängledare. Men det finns gator som är värre än de i centrala stan. Utanför tullarna har ondskan spridit ut sig och mörkret regerar. Ett uppdrag går snett för Beth och Pug och som straff får de en omöjlig uppgift: att ta sig utanför tullarna och stjäla ett paket. Något som ganska säkert innebär en plågsam död.

Om Tills tiden skiljer oss åt är en finstämd och ganska avskalad melodi med enkla toner, är istället Stockholms drottning årets musikfestival med sprakande diskokulor och kaskader av glittrande konfetti.

Märkligt nog är min stora favorit ändå Gamma. Märkligt eftersom den handlar om saker jag inte har någon kunskap om. Ändå är det denna som berör mig mest. Gamma som är en slags fortsättning på Tills tiden skiljer oss åt.

Årmiljarder efter årmiljarder har gått och människan är sedan länge borta och universum har slocknat. Kvar finns Gamma i ett Kollektiv som i eoner svärmat runt ett svart hål. En dag bryter Kollektivet samman och Gamma beger sig med vännen Kthelk’tha ut i det stora mörkret där ingenting finns kvar. Fast det visar sig att någonting ändå finns, något som förändrar allt.

Det som förvånar mig mest när jag läser Alfa och Omega, är förmågan att som författare kasta sig mellan sådana ytterligheter och ändå lyckas få det så himla himla bra. Hur han kan berätta om kvantpartiklar och Hawkingstrålning från svarta hål, och ändå få mig lika engagerad och berörd som när han skriver om drakdrottningar och elaka nissar i trasiga kläder.

Källner bjuder oss återigen på en hisnande resa med fantastiska berättelser. Mestadels om livet, universum och allting. Men också om järnsyrsor, elaka byråkrater och återvändande astronauter. Läsglädje helt enkelt.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Literature connoisseur och Barrikaden.

Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar.

 

Annonser

Blodskifte av Eva Holmquist.

blodskifteBlodskifte är skriven av Eva Holmquist.

Noras mamma ligger för döden. Förblindad av sorg går Nora rakt ut i vägen, precis när Robin kommer cyklande, och de kolliderar våldsamt. Blödande hamnar de på marken och deras blod blandas.

Senare dyker Robin oväntat upp vid hennes mammas dödsbädd och Nora dras in i en främmande värld. Robin visar henne ett parallellt Jönköping som bebos av varelser hon inte hade kunnat drömma om. Själv är hon också förändrad, i hennes blod finns nu kraften att skifta hamn. Men denna nya värld är på väg att utplånas om inte hon och hennes nya vänner agerar snabbt.

Författaren är duktig på att dra in läsaren snabbt. Utan överdrivet tempo händer det ändå saker direkt och jag fastnar ganska omgående för karaktärerna. Jag gillar Nora framförallt. Trots att hon hamnar i en okänd värld och dessutom blir kattskiftare, hindrar inte förvirringen eller sorgen henne från att hjälpa till att kämpa mot det okända hot som dyker upp. Hon är kapabel och smart utan att framstå som en supermänniska. Bara en vanlig tjej med lite extra mycket skinn på näsan.

Däremot känner jag mig splittrad när det gäller Robin. Trots att man så småningom förstår att det ligger annat bakom hans märkliga sätt, känns han ofta ändå för mesig. För feg och ibland till och med lite korkad. Tur då att han har Nora som inte tvekar när det gäller, som peppar hans mod och får honom att ändra prioriteringar.

Jag blir dock inte helt klok på om det här är en fristående bok eller första delen i en serie. Jag hittar ingen information om kommande delar, men det är frågor som förblir obesvarade och trådar som lämnas hängande så jag hoppas på en fortsättning.

Ett roligt och genomtänkt världsbygge med intressanta karaktärer ger hela berättelsen en mysig känsla. Trots att det ändå händer en del grymheter är den genomgående känslan jag får just mysig och charmigÄven om den inte fångar mig riktigt lika mycket som Attentaten i Gallus gjorde gillar jag det här. En bra och spännande bok för lite yngre ungdomar.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till Ordspira förlag för recensionsexemplar.

Ordbrodösen – Vinn boken alla pratar om.

ordbrodosen

Har ni sett! Jag fick hem en bok för mycket och vid det här laget vet ni säkert vad det betyder?

Jag är inte den giriga typen utan delar gärna med mig och därför är det utlottning som gäller. Du kan vinna ett alldeles eget exemplar av boken alla pratar om just nu, Ordbrodösen av Anna Arvidsson. Magiskt bra, fantastisk och uppslukande är ord jag hört viskas lite här och där om boken.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla är att dela och kommentera så jag vet att du deltar.

Dela i din egen blogg och kommentera här, eller dela mitt Facebookinlägg och kommentera där.

Söndag den 5/2 klockan 13.00 avslutas utlottningen och jag drar en lycklig vinnare strax därefter!

Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.

I en bruksort i Värmland bor sedan århundraden tillbaka en säregen släkt. Kvinnorna kan styra andras tankar och handlingar med sina skrivna ord. Dagen då Alba fyller arton är det hennes tur. När hon kliver in i samlingssalen i den nedlagda byskolan vet hon att ceremonin bara kan sluta på ett sätt. Ingen ordbrodös har någonsin misslyckats med sitt inträdesprov. Inte förrän nu.

LYCKA TILL

Anledningar till varför du ska se Netflix dystopiska serie 3%.

Egentligen skulle det har varit flera bokrecensioner den här veckan, men saker hände och jag hann inte. Så ni får nöja er med ett supertips från mig gällande tv-serier idag. Men jag håller också på med ett riktigt roligt inlägg som jag hoppas hinna klart idag eller imorgon, och jag är övertygad om att ni kommer gilla det också. Det är faktiskt så himla kul att jag funderar på att ha det som stående inslag i bloggen en gång i veckan framöver. Tills dess …

Jag är nämligen alldeles tokförälskad i Netflix dystopiska thriller 3%. Knepigt namn att söka på, men fantastisk serie att titta på. Det är alltså en Netflix Original serie, ovanligt nog producerad i Brasilien och med ganska liten budget vilket säkert låter avskräckande för många. Men frukta icke. Det är faktiskt en av de bästa serierna jag sett på länge. Väldigt länge.

3

Konceptet känner vi igen. En dystopisk framtid där människor lever under förtryck och fattigdom, medan en liten del av befolkningen får komma Offshore. Andra sidan som sägs vara en utopi, helt utan svält och kriminalitet. En värld med grönt gräs, levande blommor och rent vatten. Varje år är det uttagningar till vilka 3% som ska få ynnesten att byta sida. Alla som fyller 20 får chansen att testas i Hungerspels-liknande prov. Budgeten är som sagt inte jättestor vilket syns ibland men ändå hanteras riktigt bra. Vi får inte veta så mycket om vad som hänt, inget utförligt världsbygge eller bombastisk high tec. Istället får vi en mångfald i karaktärer. Något som på riktigt går utanför det vanliga stereotypa vi ofta möter i liknande berättelser.

För det är framförallt en serie om människor. Om val och uppoffringar, om syften och handlingar, men kanske allra mest om värderingar och principer. Alla har nämligen sin egen orsak till att söka, och ofta visar det sig vara något helt annat än det vi först trodde. I vissa fall även något helt annat än karaktären själv trodde. Skådespelarna är dessutom fantastiska och fyller sina roller perfekt.

Seriens uppbyggnad påminner en hel del om Lost. Vi får följa karaktärerna i nutid när de gör sina tester. Vi får ganska snabbt veta deras agenda och varför de är där. Tror vi. För så småningom får vi även veta deras bakgrund och inte mycket visar sig vara som vi trott. Jag bytte team flera gånger under seriens gång, berättelsen är alltså väldigt oförutsägbar. Utöver det mångfacetterade persongalleriet så är själva handlingen vansinnigt spännande. Syftet med uttagningen blir mer och mer oklart under seriens gång. Vill de ha godhet, intelligens, grymhet eller något helt annat? Vi får inte veta vad man är ute efter i testerna eftersom valen också är helt oförutsägbara. Något som driver på spänningen ännu mer, eftersom vi aldrig vet vem som klarar sig och vem som åker ut ( eller dör på kuppen ).

Och nu vet jag att jag inte varit den bästa ambassadören för serien hittills i inlägget.  Som påpekat låg budget ( som de hanterar ypperligt ), karaktärsbaserat ( med fenomenala skådisar) och inte mycket sci fi ( men spänning hela vägen ) i det hela egentligen. Dessutom är den på portugisiska ( vilket man glömmer fort ). Men den är så jävla bra! Det är så jäkla uppfriskande med en serie som går utanför normen. Både vad gäller karaktärer och framförande. Som har en så bra story och så bra skådespelare att jag blir alldeles pirrig inuti.

Jag är verkligen tokförälskad i serien och jublade när jag fick veta att det kommer en säsong till. Är det nu så att du vill titta men tvekar eftersom det bara finns en säsong, oroa dig inte. Slutet är visserligen något av en cliffhanger men ger samtidigt ett bra avslut. Tillräckligt i alla fall så vi överlever tills nästa säsong kommer.

 

Filmgudarna var verkligen inte med oss igår.

Jag och maken kollar mycket på tv-serier. Problem uppstår ibland när man hamnar mellan serier och inte vet riktigt vad man ska titta på nu. Igår var jag istället filmsugen och hade sett ut en jättebra film, trodde jag. The Rezort, en zombieapokalypse som verkade rätt bra. Jag googlade lite och hittade det här omdömet bland annat.

The Rezort is what happens when SyFy ideas are given an actual budget.

therezort2-1

Det tog bara ungefär två minuter in i filmen innan jag insåg att omdömet var ironiskt menat. Nästa.

Syskonen Baudelaires olycksaliga liv då? Den har ju precis kommit som tv-serie och kan ju kanske vara något? Det tog ungefär tio minuter in i första avsnittet innan vi insåg att det var någon slags variant av Kalle i chokladfabriken, fast med hundra gånger mer konstigheter inblandat. Kan vara ok, men absolut inte vad vi var sugna på. Nästa.

468348-jpg-r_640_360-f_jpg-q_x-xxyxx

Forsaken kanske? En skräckfilm med en präst och exorcism inblandat brukar ju funka. Det börjar med att en snubbe sitter i ett mörkt rum. Snubben går sedan ner någonstans i en källare, slår en annan snubbe på käften. Nästa scen. Tjej ligger på sängen och lyssnar på musik medan en människa? Demon? Spöke? tittar upp bredvid sängen och sedan försvinner. Nästa scen. En människa står och bankar huvudet mot en vägg. Bank. Bank. Bank. Nästa!

forsaken-key-art-v2

Tre misslyckanden på en kväll var tydligen vår smärtgräns och där satte vi på Star Trek Enterprise istället. Inte originalet, utan någon slags mellanvariant som spelades in 2001 – 2005. Den är verkligen inte bra, men funkar när allt annat har misslyckats. Fast den har en ytterst märklig intromusik som inte på något sätt är StarTrekig alls. Mer Love boat eller något annat 90-tals romantiskt tjafs. Jag undrar verkligen hur man kom fram till att just den låten skulle representera Star Trek på ett bra och lockande sätt. Lyssna bara.

 

Kemisten av Stephenie Meyer – En utmärkt spionthriller

kemistenKemisten är skriven av Stephenie Meyer.

Huvudpersonen som vi kan kalla Alex är på flykt från sin tidigare arbetsgivare, en okänd organisation kallad Enheten. Som före detta agent och utbildad att tortera misstänkta terrorister, har Alex fått vetskap om något som lett till hennes dödsdom.

Efter tre år på flykt har hon överlevt tre mordförsök där hennes analytiska förmåga och paranoia testats till det yttersta. När Enheten erbjuder Alex en väg ut tackar hon ja. Men istället för frihet ställs hon inför det farligaste hotet hittills. 

De som hade arrangerat hennes död hade varit rädda för vad hon kände till, de hade aldrig varit rädda för henne. Kanske var det dags att ändra på det. 

Författaren är ju välkänd och jag var helt enkelt tvungen att googla lite recensioner på den här eftersom hon gör ett totalt genrebyte. Från paranormal YA romance till spionthriller för vuxna. Förvånansvärt många har blivit besvikna eftersom den inte liknar Twilight alls. Naturligtvis gör den inte det, vilket väl var själva poängen med genrebytet.  Själv är jag otroligt positivt överraskad. Jag gillar nämligen den här, väldigt mycket till och med. Kanske hjälper det till att jag alltid varit ganska neutral till Twilight? Jag har läst hela serien och jag har sett filmerna, men aldrig sett dem som varken jättedåliga eller jättebra. Lite lagom underhållning så där. Kemisten däremot känner jag ganska starkt för av olika anledningar. Den största anledningen är hundarna.

Huvudpersonen som jag kallar Alex ( hon byter namn väldigt ofta ) är alltså på flykt. Vi får följa hennes dagliga rutiner som mestadels består i att försöka vara så osynlig som möjligt, något hon blivit väldigt bra på de senaste åren. Säkerhetsåtgärderna är dagligen rigorösa och för mig som gillar nördiga detaljer är det här oerhört fascinerande. Vi får veta hur man riggar ett tiotal olika fällor redan vid ytterdörren för ovälkomna besökare, där den ena fällan är mer dödlig än den andra. Hur det känns att sova med gasmask i ett badkar och hur man alltid har en back up-plan om de trettio första misslyckats. Meyer har uppenbarligen gjort sin research, vilket gör att allt känns genuint och trovärdigt.

Varvat med den analytiska detaljrikedomen får vi också fartfylld action. Och en förvånansvärt lagom mängd humor. Härligt torr och sarkastisk humor som kompletterar allvaret i hela spiongrejen på ett utmärkt sätt och manar till sträckläsning. Balansen mellan detaljerna, humorn och spänningen är nästan perfekt. Nästan. För det märks att Meyer kanske har ansträngt sig lite för hårt som debuterande spionförfattare. Det blir för mycket detaljer även för mig som ändå gillar den biten. Boken hade mått bra av att skalas ner lite till. Men det är ändå en petitess och stör inte läsningen alltför mycket.

Som många andra har nämnt finns det naturligtvis en del romance i boken. Visserligen instalove av det värsta slaget, men för mig som inte är speciellt förtjust i romance är det en så liten del av helheten att det faktiskt inte stör mig alls. Tvärtom tillför det en charm som känns nödvändig för att balansera upp den analytiska nördigheten och slagsmålen som fyller boken.

Och sedan har vi naturligtvis hundarna. Jag som en gång i tiden hade boken Väktare av Dean Koontz som favorit, är ganska övertygad om att Stephenie Meyers hade det också.  Vissa delar känns nämligen som en ren hyllning till just boken Väktare och dess två huvudkaraktärer, vilket bara det gör Kemisten ännu mer läsvärd.

Jag är förtjust! Det här är en utmärkt spionroman som jag väldigt gärna skulle läsa en fortsättning på.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Prickiga Paula, Carolina läser och Kim M. Kimselius.

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplar.

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till