Vi måste prata om anklagelserna mot Veronica Roth och hennes senaste bok, Dödens märken.

veronicaroth

Diskussionerna har svallat på Goodreads gällande Veronica Roths nya bok Dödens märken. Det är så infekterat att vissa har valt att inte recensera den alls och andra som gjort det blivit påhoppade å det grövsta. Boken är anklagad för att vara rasistisk och Veronica Roth för att nedvärdera de som lider av kroniska smärtsjukdomar. En stor del av diskussionen handlar om dem som gett boken bra betyg eftersom de nu anklagas för att vara köpta.

I Usa fungerar tydligen det här med bloggare och recensioner lite annorlunda mot hur vi gör här i lilla Norden. Förlag betalar där stora bloggare för att recensera deras böcker, med kontrakt om sekretess fram till release osv. Man säger att det inte spelar någon roll om recensionen sedan blir en hyllning eller sågning och bloggare hävdar att de ändå är helt opartiska. Men det känns lite väl utopiskt. För naturligtvis torde förlagen hellre fortsätta betala dem som ständigt hyllar, och att få betalt för några rader om en bok kan nog kännas lockande oavsett vad man faktiskt tyckte om boken. Så jag kan absolut förstå känslan av köpta recensioner.

Hur som helst, i skottlinjen just nu hamnar alltså alla de lite större bloggare/recensenter som hyllar Dödens märken eftersom boken av många anklagats för att vara rasistisk. Och tycker man inte det är man köpt, så anklagelserna haglar just nu på Goodreads bland annat. Och mitt i allt det här står naturligtvis Veronica Roth som har både anklagare och försvarare. Så hur ligger det till med boken egentligen?

Jag inser att jag kommer uttala mig om något jag inte har tolkningsföreträde ( hädanefter nämnt som tf ) i. Många av de som uttalat sig har dock överhuvudtaget inte ens läst boken ( pga bojkott ) utan går endast på vad andra sagt, eftersom de med tf enligt vissa alltid har rätt.  Eftersom jag ser något helt annat kommer jag ändå uttala mig, tf eller ej. Jag har åtminstone läst boken.

De som anklagar boken för att vara rasistisk säger att den handlar om det här.

Folket från Thuvhe är milda och vithyade med rakt hår. Ständigt rädda att bli invaderade av det grymma folket från Shotet. Fiendefolket som är mörkhyat med krulligt hår, aggressivt och ägnar sig åt barbariska saker som att skära in märken i sina armar som tecken på hur många de mördat.

Deras språk är hårt med avhuggna vokaler, medan folket på Thuvhe har ett vackert sjungande språk. De beskrivs också som nomader utan ett eget hem. Den ledande familjen i Shotet är grym och sadistisk ( farmodern mördade alla sina syskon för makten ), medan den ledande familjen i Thuvhe är kärleksfull och lojal.

Det här är vad jag läser.

Jag ska försöka att inte göra det alltför rörigt.

Akos ( ett av barnen i den ledande familjen från Thuvhe ) är vit, fridsam och har svårt för våld. Cyra ( lillasyster i den ledande familjen från Shotet ) är mellanbrun och används av sin bror som torterare ( ibland även mördare ) på grund av sin ”gåva”, att kunna åsamka andra smärta genom sin beröring. Hon sägs ha fler märken än någon annan på sin arm. Dessa två är de enda, samt Akos storebror, som har en uttalad hudfärg. Akos storebror Eijeh är ljusbrun med tjockt lockigt hår, alltså inte vit.

Cyras storebror Ryzek ( som är en grym tyrann ) är så blek, att han ser ut som döden själv. Hon fortsätter jämföra dem och tänker att de är så olika syskon kan vara. Vilket inte är något ovanligt i Shotet där färgerna är så blandade, men att de ändå är mer olika än de flesta syskon. Jag tolkar det som att hon syftar främst på hudfärgen och att Ryzek är vit.

Om vi ändå bortser från hur jag tolkar hudfärgerna, utöver de uttalade, så visar det sig att Akos pratar Shotetiska flytande. Det nedärvda språket som kommer med blodet. Akos verkar alltså härstamma från Shotet. Samma folk som Cyra.

Det visar sig även att bilden vi får av Shotet i början ( som är Thuvhes uppfattning ) inte alls stämmer. Märkena som tatueras in visar förlust oavsett hur vissa shoteter sedan använder dem, enligt Cyra. Att de är krigare beror enligt shoteterna själva på att de blev invaderade av Thuvhes folk. Att Thuvhes folk vid invasionen kidnappade många av shoteternas barn som sedan vuxit upp ovetandes om sitt ursprung i Thuvhe. I shoteternas ögon är det alltså Thuvhe som är barbarerna. Shotet var tvungna att försvara sig mot Thuvhe och därför blev de krigare. Språken känns som finska vs svenska. Shotet är dessutom mer utvecklat med inslag av modern teknik i sin vardag. Något Thuvhe helt saknar.

Och om vi då återgår till Akos som verkar härstamma från Shotet, som möjligen skulle kunna vara barnbarn till ett av dessa kidnappade barn, så är han alltså vit. Dessa kidnappningar verkar heller inte vara något folket i Thuvhe känner till. Om det nu var så att det handlade om två folk med helt uppdelade hudfärger, borde dessa kidnappningar vara rätt uppenbara. För mig verkar det som att folkslagen alltså är väldigt lika. Samma blandning av hudfärg, hårfärg och ögonfärg. Två mångkulturella samhällen.

Jag ser inget rasistiskt i boken trots att jag letat.

Veronica Roth diskriminerar personer med nedsättningsfunktion?

Cyras flödesgåva är smärta. Smärta för henne själv och smärta för den som blir berörd av henne. Kronisk smärta som gör livet till ett helvete för Cyra. Och det är naturligtvis ingen gåva i Cyras ögon, utan en förbannelse. 

Det här är svårt för folk är arga av olika orsaker. Vissa tolkar boken som att hon menar att kronisk smärta är en gåva. Andra tolkar en intervju hon gett på samma sätt. Kontentan är att hon skulle tycka att folk med kronisk smärta är utvalda, att de fått en gåva. Huruvida hon faktiskt tycker så, vet jag inte. Men det är svårt med intervjuer. Svaren kan komma ut annorlunda mot hur man tänkt och jag tycker heller inte att Roth säger det folk tror att hon menar. Men jag känner inte henne, så vad hon faktiskt tycker vet jag inte. Intervjun kan ni själva läsa här.

Boken är dock science fiction så hur tillståndet beskrivs i boken känns däremot irrelevant. Cyra upplever det heller inte som gåva, tvärtom är  den förlamande och förstör hennes liv. Dag ut och dag in, hela tiden.

Så det var vad jag tyckte, utan tf. Skriv gärna själva om ni tycker något, vare sig ni håller med eller inte.

 

Vad jag tycker om själva boken kommer i ett eget inlägg nästa vecka. 

 

Annonser

18 responses

  1. Intressant inlägg. Har också hört en del om boken. Har ännu inte läst klart boken men det du nämner om Cyra och att boken på något sätt skulle vara kränkande mot dom som har kronisk smärta är för mig väldigt märkligt. Jag har själv en kronisk smärtsjukdom och jag upplevde det snarare så att Cyra o hennes situation skapade en insiktsfull skildring av hur svårt det är att leva med dagliga smärtor.

    Gilla

    • Jag är ledsen för din skull att du lever med det. Boken fick mig faktiskt att förstå smärttillstånd på ett helt annat sätt än tidigare, trots att det naturligtvis är fiction och jag förstår att slutsumman av det hela inte är positivt som i boken.

      Gilla

  2. Det här är ju oerhört spännande 🙂 Jag ska väl snart läsa den gissar jag och jag hade helt missat hela diskussionen.

    Jag kan dock inte påstå att jag är förvånad, vissa människor tolkar in rasism i precis allt och bestämmer sig redan från början vad det är de kommer att läsa/höra. Om folk bara lyssnade, utan förutfattade meningar, så skulle diskussionsklimatet vara mycket bättre. Överallt.

    Gilla

    • Visst är det. Läs mitt svar till kommentaren under, oerhört intressant att läsa ändå om hur det funkar överthere.
      Min känsla är att hon som startade det hela ( ena länken i inlägget ) fick väldigt mycket uppmärksamhet när hon rasistanklagade en annan bok nyligen och antingen snöat in sig på ämnet eller utnyttjar för fler läsare. Känner mig hemsk som ens tänker tanken, men det känns inte helt orimligt med tanke på hur hon eldar på allt. Uppmärksamhet kan ju faktiskt ge ännu mer pengar än sponsrade recensioner, gissar jag.

      Gilla

  3. Jag har ju inte läst den, men jag kan tycka att ibland så tolkas det in mycket i att det är författarens åsikt som avspeglas i historien. Så behöver det ju inte alls vara, man kan ju haft rent motsatt syfte med boken.
    Det där med goodreads har jag undrat över. Jag fick erbjudande om att läsa en amerikansk bok. Gick in på goodreads där endast ett fåtal recenserat. Nästan alla hade gjorde det innan den gavs ut, och alla utom en gav den högsta betyg. Jag gick in på någras profiler och såg att de dels hade bara recenserat ett fåtal böcker och konsekvent gett högsta betyg till alla. Då blir jag väldigt misstänksam…

    Gilla

    • Att förlagen betalar recensenter där är problematiskt och något jag inte kände till förut. Det gör ju tyvärr att jag läser recensioner på goodreads med en nypa salt eftersom jag har noll koll på vilka av de recensenterna som är stora eller inte ( betalda eller inte ), och det är ju trist. Det här skrev en på GR om Harpercollins.

      ”OK FINALLY I CAN TALK ABOUT THIS BOOK.
      Before I get into it I want to say I learned a big lesson when it comes to sponsored reviews. I was approached to do a sponsored review of this book and at the time my only thoughts were ”hell yeah”
      I was planning on reading the book anyways so why not be paid. The contract I had to sign seemed pretty simple, don’t spoil things in the book and don’t give the book to anyone. Then I read the book. I contacted Harper letting them know that my review would not be favorable and I would be raising concerns I had over what I viewed as racist stereotypes. Then I heard nothing back….for weeks. Until about 3 weeks later I got an email saying my sponsorship had been dissolved and that per my contract I could not talk about the book until it’s release. Which is now, so you better believe I have thoughts.

      *I want to make a note here because some people are confused. This was not standard practice for a sponsored review. I have never seen or heard of a publisher dissolving a partnership with a booktuber because they didn’t like the review. Which is why I am still very shocked this happened.* ”

      Väldigt illa om det stämmer.

      Gilla

  4. Hoppsan. Hängde inte med i alla svängar här, men det låter ju som något som har snöbollat rejält. Det kan nog hända nästan vem som helst, bara någon med tillräckligt många följare på Facebook sätter igång det hela med ett argt inlägg. Stackars Roth, tycker jag spontant, utan att egentligen veta någonting.

    Gilla

    • Nä förlåt, rörigt jag vet. Min känsla är att hon som startade det hela ( ena länken i inlägget ) fick väldigt mycket uppmärksamhet när hon rasistanklagade en annan bok nyligen och antingen snöat in sig på ämnet eller utnyttjar för fler läsare. Känner mig hemsk som ens tänker tanken, men det känns inte helt orimligt med tanke på hur hon eldar på allt. Felaktigt i mitt tycke gällande den här boken.

      Gilla

  5. Intressant. Jag har inte hört talas om anklagelserna mot Roth. Visste bara att det skulle komma en bok till. När jag läser det du skriver har jag svårt att se det rasistiska så jag får väl göra det du gjorde och själv läsa boken.

    Det som dock är mer intressant är vad du tycker om boken. Jag ser fram emot din recension nästa vecka.

    Jag läste nämligen Divergent-trilogin. Jag fullkomligt älskade första boken, ogillade filmen. Tyckte bok två var okej, ogillade filmen. Tyckte bok 3 var såååååå dålig, filmen var bättre och hade bättre slut – men så sa någon att det skulle bli en fjärde film.

    När jag läste bok 3 (Allegiant) så kände jag att Veronica Roth gav upp hantverket om sista boken. Det var även många logiska luckor med. Det kändes som att förlaget gav ut boken trots alla brister för att de visste att den skulle sälja. Eller så var det förlaget som pressade Veronica att bli klar så hon inte hann redigera den ordentligt.

    Därför har jag inte velat läsa hennes senaste bok. Om Veronica lägger så lite tid på att göra läsarna nöjda i sista delen av en internationellt bästsäljande serie, varför skulle den här nya boken vara bättre? Kanske för att förlaget inte skulle ge ut den annars, så är det säkerligen. Veronica brände sina broar med Allegiant – ingen som läste den verkade gilla den boken. Hon har därför mycket att bevisa för sina missnöjda ”fans”.

    Att få en sådan här anklagelse om rasism kastad mot sig är naturligtvis inget positivt, men jag ser nog på saken som du – man måste läsa boken för att kunna uttala sig mot den. Kanske det till och med drar läsare att få en sådan anklagelse. Eller inte – du sa att många tyckare bojkottat boken.

    Återstår att höra vad du tycker om boken och varför. Är den lika bra som Divergent eller lika kass som Allegiant. Eller är den kanske ett mellanting som Insurgent?

    Kram Pia

    Gilla

    • Jag älskade också Divergent men hade nog kunnat skippa de andra två. Det lämnas en hel del frågor i den här och ändå litar jag på att Roth levererar i nästa bok. Kanske dumt med tanke på tidigare erfarenhet? 🙂

      Gilla

  6. Ännu ett bråk om ”identitet” (lägg märke till citattecknen) — vår tids stora knäckfråga…

    Jag har grubblat en hel del över det. Varför har just ”identitet” (och diverse debatter och kontroverser kring begreppet) blivit ett så infekterat tema under de sista åren? Jag tror att konflikter som den ovanstående kan vara en del av en mycket större kulturell omvälvning.

    Det finns ett återkommande historiskt mönster att när en eller flera grupper börjar känna sig osäkra på hur deras ”identitet” egentligen ska definieras, börjar de aggressivt ”försvara” traditioner och ”identitetsmarkörer” som de förklarar som ”äkta” och ”essentiella” (oavsett om traditioner och identitetsmarkörer kan ha kommit lite varstans ifrån, och ständigt utvecklas).

    Det märkliga är när kraven på att ”respektera en identitet” börjar komma från diametralt motsatta håll — både från höger och vänster. Drivs dessa krav av en delad rädsla för att skillnaderna mellan ”identiteter” håller på att suddas ut?

    Den stora trenden kanske är, att när alla mer och mer gör precis likadant (alla, överallt, går runt med smarttelefoner och använder sociala media), och det blir allt svårare att fysiskt se personerna vi kommunicerar med, och vi umgås med alla slags människor överallt (via sociala media) uppstår en outtalad ångest om ”vem som är vem”, ”vem jag är”, var folk ”hör hemma”…

    Och vad gäller ”tolkningsföreträde” — är inte det ett problematiskt begrepp? Vem som helst kan kalla sig vad som helst. (Fort: Vilken ”etnisk grupp” företräder jag? Min mörkhyade mamma eller min bleka pappa?)

    Boken ”Dödens märken” har jag inte läst, så jag har ingen rätt att bedöma den…

    Gilla

    • Jag tycker debatterna behövs och tänker att det handlar om att kräva sin plats. I litteratur, tv och film. Att inte behöva stå tillbaka eller ha vissa fasta positioner. Något som fortfarande är alldeles för vanligt.
      Jag vill ha mer religion, fler hudfärger, mer hbtq och mer kvinnor. I allt. Men jag tycker heller inte att man ska leta problem där det inte finns, något jag tycker hänt här. Här känns det mer som att en storbloggare i Usa rönt framgång i ämnet tidigare och nu försöker nå samma resultat igen, och det är ju problematiskt i sig.

      Gilla

    • Det jobbiga när man får sådan här info ( om debatter osv ) är att det blir svårt att bara läsa. Jag läste inte, jag granskade. Och det ger väl inte en helt ultimat läsupplevelse, men ändå oerhört intressant. I mina ögon har hon dock gjort väldigt mycket rätt ( om man ska se ur pk-perspektiv ).

      Gilla

  7. Jag har tf och jag tycker som du. Det enda tf innebär att jag har rätt till mina upplevelser. Inte att jag har en korrekt analys.

    Bara för att krafterna kallas gåvor betyder inte att de alltid är det – vilket är en av många poänger i boken. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att folk är ute och cyklar.

    Gilla

    • Det är lite vanskligt det där att försöka tolka utifrån någon annans perspektiv, men jag ser verkligen inget problematiskt. Tvärtom så har hon gjort många rätt enligt mig. Bytt könsroller, samkönad kärlek, mångkultur ( vad det verkar som iaf, vi har ju inte hela storyn än ) och bra mix på genus.

      Liked by 1 person

  8. Pingback: Dödens märken av Veronica Roth « Bokhuset

  9. Pingback: Old Adult Reads Young Adult

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: