Scream series- En plågsam mardröm som var svår att släppa

Vi har sportlov den här veckan, vilket innebär sovmorgnar för mig och därmed tv-tittande till långt in på natten. Jag har ju sett att skräckfilmen Scream nu finns som serie, men hur spännande kan det bli tänkte jag. Alla vet ju hur det går. Men jag gav det en chans.

ghostfacetvseries

Första avsnittet var förvånansvärt bra. En ungdomsserie förvisso, men jag gillade hur de tagit konceptet och uppdaterat det. Istället för läskiga samtal ( de förekommer också förvisso ) så börjar det med en tjej som är hemma själv. Hon går runt på uteplatsen och ska precis ta ett dopp i poolen när hon får en film föreställande henne själv medan hon går runt där ute. Någon filmar alltså och livestreamar direkt till hennes mobil. Riktigt creepy. Så jag fortsatte titta och naturligtvis gick det bara utför efter det. Redan vid avsnitt fem har serien spårat ur fullständigt och megahål i storyn genomsyrar hela serien.

Morden verkar ha sitt ursprung i något som inträffade i Lakewood för 20 år sedan. Då uppstod ett svartsjukedrama och en pojke sägs ha mördat massor av ungdomar på grund av sin kärlek till en flicka. Eftersom 20 år verkar gå tillbaka ända till stenåldern i den här serien så vet ingen riktigt vad som hände, vilka som dog eller vem den okända flickan var. Ett fullständigt mysterium för hela staden …

Och i nutid då. Mördaren vet exakt vad alla gör, hela tiden. Vad de skriver, vem de pratar med och var de är. Mördaren leker också en slags kurragömmalek med Emma och hennes vänner, medan polisen letar efter och arresterar falska mördare på löpande band. Nu har vi mördaren utropar polisen glatt. Flera gånger. Medan den riktiga mördaren skickar ungdomarna hit och dit. Och de följer efter som kycklingar. Till en nedlagd bowlinghall till exempel. Väl där rusar sedan alla åt olika håll och springer runt ensamma i mörkret medan mördaren lyckas vara på typ alla ställen samtidigt. Hen slår ner folk som bowlingkäglor och mördar brutalt på löpande band. Flyttar kroppar och torkar undan blod utan minsta problem på fem sekunder. Ingen lyckas ens få in minsta träff när mördaren väl dyker upp.

Man gör även stor affär av det här att alla är misstänkta. När alla är jagade av mördaren lyckas alltid någon av ungdomarna försvinna en stund, för att sedan dyka upp direkt när mördaren försvunnit. Ungefär som när pappa alltid går för att köpa tidningen på julafton. Bara det att här inträffar det hela tiden. Någon tog en skogspromenad mitt under slakten, en annan körde runt planlöst i sin bil och en tredje svimmade och vaknade lägligt nog när allt var färdigt.

Slutade jag titta? Nej, det gjorde jag så klart inte. Delvis för att skådisarna faktiskt inte är helt usla. Jag fastnade speciellt för Bex Taylor-Claus som spelar Audrey, den bisexuella tjejen som är lite utanför och nördig. Även Carlson Young som spelar den populära bitchen Brooke fastnar jag för. Inte för deras exceptionella skådespelarinsatser ( även om de som sagt inte suger ) utan för att de har en särskild karisma och ganska intressanta roller ändå. Jag var dessutom alldeles för insyltad i allas hemligheter ( för alla har såklart sådana i bästa Twin Peaks-stil ) och slashandet, så jag kunde inte sluta.

I slutet av säsong ett får vi reda på vem mördaren är ( inte direkt otippat vid det laget ) och då uppstår genast megahålens megahål. För mördaren har naturligtvis vid ett tillfälle själv blivit attackerad, vilket gör att Noah ( skräckfilmsexperten som hela tiden talar om vem som står näst på tur enligt alla horror-regler ) i början av säsong två har en teori att det finns en medhjälpare. En mördare till! Vilket alla, precis alla, tycker är aslöjligt. Även polisen.

Vilket blev ett för stort hål även för mig. Så det räckte med säsong ett och den var trots alla löjliga misstag tillräckligt underhållande för att jag inte ska känna att jag slösat bort tid i onödan. Säsong två överlåter jag dock till andra. Nu får det räcka.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: